Chu Chu Rocket

Chu chu rocket har en av de mest simpla spelidéerna någonsin. Grundtanken är att katter äter möss. Du ska försöka få in så många möss du kan i ditt bo (som är en raket, därav namnet) och undvika att ondskefulla katter äter upp dem. Mössen i sin tur är inget du direkt kan kontrollera, däremot får du med pilar välja åt vilket håll de ska gå. När du sedan lagt upp en perfekt gång som mössen kan följa för att nå just ditt bo, visar det sej snart att dina pilar inte får ligga i fred. Dina kompisar kommer i sin tur att på samma sätt lägga upp pilar för att mössen istället ska gå in i deras bo.

För att sedan göra lite sport av det hela så kommer det katter drällande. Inget ont om dessa jamare, men de äter upp mössen i ditt bo. Alltså får du försöka leda in katterna i motståndarnas bo istället. Låter betydligt svårare än vad det är och efter någon minut så sitter allt som det ska. Dessutom kryddas spelplanen av små extrasaker såsom bonusmöss (ger 50 möss), kattpresenter (ger alla motståndare varsin katt) och liknande, vilka alla på nolltid kan förändra förutsättningarna totalt.

Aldrig tidigare har jag spelat ett spel som så totalt suger musten ur mig. Det är nästan så jag drar mig för att be polarna ta med sina Game Boy Advance för lite länkat Chu Chu. Inget kan vara så frustrerande som att leda med 100 möss för att sekunden senare få mina antagonister att gemensamt satsa allt på att få in en katt i mitt bo. KABAM, säger det så ligger man sist.

Medan man spelar blir man som uppslukad, kan inte komma på något som direkt kräver sådan toal uppmärksamhet på samma sätt. Det kan drälla av 3-400 möss på skärmen samtidigt som det kan finnas någon bonusmus, katt samt motståndarnas fördärvliga pilar.

Det kanske största, och mest uppenbara problemet med Chu CHu Rocket är att det inte blir riktigt kul förrän man har mänskligt motstånd. Visst finns pussel att lösa samt att man kan spela mot datorn. Men det är inget som underhåller några längre stunder.

Om spelets grafik finns inte mycket att säga. Det var inte tekniskt avancerat på Dreamcast, vilket väl på många sätt var tur, eftersom det nu fungerar så väl till Game Boy Advance istället. utan nedkonvertering. På samtliga punkter är grafiken helt funktionsduglig. Menyer är lätta att ta sej igenom, banor enkla att designa, själva spelandet lättöverskådligt och smockfyllt med roliga och mysiga ljud. Det hela ger en sorts hemtrevnadskänsla.

Chu chu är klockrent som partyspel. Alla förstår och alla kan spela. Att jävlas med folk är både enkelt och kul. Tyvärr är det inget spel jag orkar spela långa pass i sträck, utan det blir vanligtvis någon enstaka omgång. Men å andra sidan går det inte att tröttna på, så spelets livslängd blir väldigt bra ändå. Jag rekommenderar alla som gillar partyspel och pussel att försöka skaffa Chu chu rocket. Ni andra som inte är så pigg på dessa genrer får nog nöja er med att spela hos någon kompis, såvida ni inte får det gratis via nätet.