Legend of Zelda: Four Swords Adventures

Zelda är odödlig saga, så enkelt är det. Zelda i två dimensioner har satt djupa spår i mig som spelälskare genom åren och Zelda 3: A Link to the Past är enligt mig den absolut bästa delen i serien. När Nintendo återväcker delar av det spelet, infogar massor av nyheter och låter mig spela det med upp till tre kompisar kan jag inte annat än glädjas. Likt det Four Swords som följde med GBA-versionen av Zelda 3 härom året handlar det alltså om fyra små Link som ska hjälpas åt på sina äventyr genom Hyrule. Denna gång härjar en mörk, Link-liknande marodör i landet.

Spelupplägget är Zelda troget, och har man spelat Zelda i 2D de senaste tio åren har man inga problem med att känna sig hemma i spelet. Tänk er ett Zelda 3 med klarare och friskare färgpalett och lite nutida effekter, såsom eld, vatten och röken som signalerade besegrade fiender i Windwaker. Byggnader, terräng och även fiender är hämtade från Zelda 3, och nostalgikern lär få glädjekramp i sitt retrohjärta när man besöker områden man i alla fall delvis känner igen. Spelvärlden från Zelda 3 har blivit remixad och ombyggd för att passa det nya äventyret. Vissa delar av spelet känns väldigt väl igen, medan det mesta är nytt och främmande och tillsammans funkar det otroligt bra. Bandesignen är alltid välplanerad och smart utförd, och man känner aldrig att man behöver ifrågasätta världsbyggarna i sina designval.

Den ensamme spelaren styr samtliga Linkar via sin kubkontroll, med den kan man bland annat ställa upp sina Linkar på olika sätt, beroende på om man behöver knuffa ett block tillsammans, eller om man måste navigera i ett led över en smal gång. Samtliga Linkar utför exakt samma handling när man trycker på knapparna, och är det så att man skulle behöva styra dom individuellt, t ex att placera dom i olika positioner i en pusselsektion finns det även en funktion för det också. När man spelar med vänner krävs det dock att samtliga spelare kopplar in var sin GBA i kuben, för att använda dessa som handkontroller. GBAn fungerar även som en alternativ skärm för varje spelare, och när någon beger sig in i ett hus, grotta eller liknande visas dennes strapatser på GBAn istället för att dela upp TV-skärmen i småbitar. Tillsammans gäller det alltså att svärdprygla fiender och bossar, men även stora doser av klassiska och splitter nya pussel väntar. Det handlar självklart om att forcera diverse hinder i enad kraft. Ofta ska man placera de fyra Linkarna på var sin tryckplatta eller flytta något tungt, men emellanåt krävs det att man tänker ett par steg längre än normalt. Pusselmässigt är det väl dock inget som verkligen utmanar ärrade äventyrare. Skulle det vara så att två eller tre spelare deltar, då slår den eller de Linkar som inte kontrolleras av en spelare, följe med en av spelarna, något som kan ändras under spelets gång, genom att helt enkelt plocka upp den överblivna karaktären

Samspel med vänner kan vara både en välsignelse och en plåga. Det är ju så att det alltid finns ruttna ägg i korgen, och är det så att en av spelarna hellre fjantar sig än spelar sin roll tillsammans med de andra spelarna, blir spelet lidande. När dock samtliga spelare samarbetar på samma sätt är det är en mycket underhållande upplevelse. Ett visst tävlingsmoment uppstår när spelarna ska samsas om Force Gems och Rupier som strösslas runt på banan.

Äventyret kan ta allt mellan 10 till 20 timmar att klara av, och mellan varje bana får man rösta på den spelare som spelat bäst och sämst inom laget. Belöning och straff ingår med tilldelning och avdrag av rupier och andra godsaker. Därmed kan man enkelt bestraffa den spelare som spelar oseriöst. För i slutändan handlar det om sina medspelares uppförande. Ett arsel kan lätt förstöra den sköna upplevelse som Four Swords är, men då kan man även bestraffa denne med stryk i soffan. Med rätt sällskap och ett par timmar över är Four Swords ett lysande samarbetsspel och kommer att kittla retrocentrat i folks hjärnor ordentligt.