Svenska
Gamereactor
recensioner
Dead or Alive 3

Dead or Alive 3

Ett kärt återseende av Kasumi, Tina och Jann-Lee. Nu är den tredje inkarnationen av Dead or Alive här, och det med besked.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

När Dead or Alive såg dagens ljus för fem år sedan var serien en slags kopia på Virtua Fighter 2. Inte bara för att de båda kördes på samma arkadhårdvara och därmed hade samma grafiska förutsättningar, utan kanske främst för deras liknande system för hur man slogs med blott två knappar för attacker. Nu är den tredje inkarnationen av Dead or Alive här, och det med besked. Som det antagligen snyggaste spel som någonsin skapats, med ny historia, fyra helt nya spelbara figurer, nya arenor, förbättrat spelsystem och nya roliga klädesplagg till figurerna är det knappast någon som kan beskylla Dead or Alive 3 för att vara en Virtua Fighter-kopia längre.

HQ

Dead or Alive har ända sedan det första spelet släpptes handlat om vackra människor och suverän figurdesign. Alla damer är oändligt snygga samt välsvarvade och killarna är allesammans rediga hunkar som gärna kämpar med bar överkropp. Till och med den gamle Gen-Fu ser otroligt fräsch ut för sin ålder, samt att alkoholisten Brad Wong minsann inte alls ser sliten och illaluktande ut - utan är, precis som de andra killarna, närmast fotomodellaktig. Med en så kaxig producent som Tomonobu Itagaki så får man helt enkelt hoppas att det är något alldeles extra som Tecmo levererar utöver skön design!

Grafiken i Dead or Alive har alltid varit något extra, och när del två släpptes till Dreamcast var det första spelet som kunde toppa skönheten i Soul Calibur. Del två konverterades också till Playstation 2 med mindre uppgraderingar rent grafiskt och får väl än idag sägas höra till det absoluta toppskiktet till konsolen rent grafiskt. Dead or Alive 3 spränger dock alla gränser med den absolut snyggaste grafik som visats i ett tv-spel. Aldrig tidigare har banorna varit så stora, varit omringade av så mycket rörliga föremål, haft så läckra effekter och framför allt så oerhört detaljerade texturer. Underlag som snö, vatten, sand och is är fantastiskt väl återgivna.

Figurerna själva är nästan löjligt detaljerade och designade på ett sätt som ligger någonstans mellan realism och den stil folk normalt förknippar med manga. Överhuvudtaget har spelet en väldigt homogen känsla med välkomponerad musik som sitter som en smäck. Alltifrån rockgruppen Aerosmiths öppningstema till de mer storslagna låtarna man slåss till låter väldigt bra. Musiken försöker låta nutid, eftersom Dead or Alive 3 utspelar sig i en nära framtid och klassiska strofer likt de man finner i Soul Calibur finns således inte representerade i spelets repertoar.

De flesta uppskattade Soul Calibur högt för att det var så oerhört lättspelat. Alla kunde greppa en handkontroll och utstöta gutturala läten och leka samuraj efter blott tio minuters provande. Utan större skicklighet kunde man få till de mest halsbrytande attacker och med tur knuffa ut mer erfarna spelare över kanten. Därmed inte sagt att mästerverket Soul Calibur är ett dåligt spel, bara det att man måste spela relativt länge för att verkligen bli bra. Mästaren Virtua Fighter och dess elev Dead or Alive är av en annan skola där en ogenomtänkt attack omedelbart resulterar i en förödande motattack som sedan kan bli svår att hämta sig ifrån.

Detta är en annons:

Detta gör spelet svårspelat för en nybörjare som möter en duktig person. Man bli så bra med mycket träning att en nybörjare omöjligt kan få bort ens en gnutta liv från energimätaren. Man ska nog veta med sig själv att man är intresserad av att spendera lite tid med Dead or Alive 3 för att det ska bli roligt när man spelar, det är helt enkelt inte lika lättillgängligt som framför allt Namcos fightingspel.

Det kanske viktigaste i ett fightingspel är dess känsla. Det måste gå att utföra instinktivt snabbutförda attacker som inte är störande komplicerade. Dead or Alive har allt detta och har i detta spel blivit ytterligare lite mer lättspelat. Fortfarande kommer det dock att ta 20 spelade timmar innan man upplever sig ha någon kontroll över figurerna. När man väl kan systemet är dock känslan obetalbar att med någon fjuttig tiondels sekunds marginal kunna ta tag i ett slag eller spark och vända motståndarens attack emot dem själva med ett förödande resultat som följd.

Det handlar helt enkelt om att lära sig känna igen hur en viss figur ser ut när han ska utföra en viss attack. Det är ren och skär känsla, helt enkelt. Tidigare Dead or Alive-spel kan beskyllas för att ha varit lite linjära på det viset att, trots att de var tredimensionella, så spelade man praktiskt taget bara i två dimensioner. I Dead or Alive 3 så rör man sig mer fritt enligt samma princip som Soul Calibur. Ett mycket bra inslag som ökar det taktiska tänkandet.

En av de saker jag gillar med Dead or Alive kontra andra spelserier är att man inte automatiskt blir dödad för att man ramlar ut från arenan, som annars är praxis. I det fall som det finns saker att ramla från i Dead or Alive 3 blir det istället en makalöst läcker animation där figuren tumlar ner för ett stup, kastas genom ett fönster, ramlar ned från ett hustak eller forceras genom en vägg. Detta tär tungt på energimätaren men resulterar inte nödvändigtvis i din figurs död. Fighten fortsätter helt enkelt där ni landade. Dessa bakgrunder är i Dead or Alive 3 helt nya och får väl närmast ses som en vidareutveckling av de bakgrunder som introducerades i och med Dead or Alive 2.

Detta är en annons:

Spelet använder en rad olika kombinationer av attacker. Allt från de för tvådimensionella fightingspel numera så patenterade manövrerna på styrkrysset till de mera rena knappkombinationerna från Tekken finns representerade. Varje figur har runt 80 olika attacker, rörelser och kombinationer. Att kunna alla är ett tufft projekt och sällan absolut nödvändigt. Det absolut viktigaste är att lära sig bemästra spelets kontringar samt slag/spark-kombinationer i olika höjd. Spelets digra urval av figurer gör också att man verkligen kan variera teknik för att på så sätt utmanövrera sin motståndare.

De tre nya figurerna i spelet är tysk/japanska tjejen Hitomi, den engelska lönnmörderskan Christie samt alkoholisten Brad Wong. Med finns också Hayate som är Ein från förra spelet sedan han återfått sitt minne, nu klädd i fullständig ninjamundering. Ingen ny personlighet, men ny som figur. De flesta övriga figurer har fått sina repertoarer av attacker en aning uppgraderade men känns ganska lika sina äldre (yngre?) versioner från Dead or Alive 2.

En av de saker Team Ninja är mest stolta över med Dead or Alive är dess story. I Ärlighetens namn är det inte överdrivet avancerat dock. Storyn består mestadels av att figurerna slänger ur sig något obegripligt till varandra innan matchen börjar samt en och annan längre dialog och mellansekvens. Det hela känns väldigt hattigt och som vanligt gäller devisen att man inte köper ett fightingspel för att få uppleva ett stycke storslagen berättelse.

Lite roligare är dock de slutsekvenser man får när man klarar spelet med någon figur. I flera fall är de makalöst snygga och knyter samman historien från de tidigare spelen på ett smart sätt för dem som följt serien sedan del ett. För alla andra får de väl fungera som lite grafikgodis man får sig tillgodo efter att ha klarat av spelet. Men att se ninjor jaga varandra i superdetaljerade och högupplösta filmer är ju alltid roligt.

Det är svårt att inte falla pladask för detta ypperliga fightingspel. Att det hör hemma bland de stora spelen råder knappast någon tvekan om. Jag föredrar tveklöst djupet i Dead or Alive framför det mer lättflyktiga spelsystemet som råder i främst Namcos motsvarigheter. På vissa sätt kan jag tycka att spelet skulle ha mått bra av att uppgraderas lite mer från sin föregångare, men det är fortfarande en supertitel vars tidsräknare för mig för länge sedan passerat tvåhundra timmar. Så roligt är det! Att det sedan är det snyggaste spelet någonsin, har suveräna personligheter, läcker figurdesign, sagolik spelkontroll och ett allmänt bombastiskt upplägg hamnar inte heller på minuskontot. Ge spelet en chans och upptäck ett spel som har ett större djup än det mesta annat som finns att tillgå. Det är det verkligen värt!

Dead or Alive 3Dead or Alive 3Dead or Alive 3Dead or Alive 3
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Makalöst snyggt och väldigt roligt
-
Fortfarande är det något för lätt att kontra attacker
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • NogareDragon
    Dead or Alive - alla spelen - är som Street Fighter fast med en story. Du väljer en karaktär, och sedan får du fightas genom alla nivåer för... 5/10
  • astro_Fisa
    Egentligen finns det inte mycket att säga om DOA3 annat än att det är det bästa i serien. Bäst balanserat och inga överdrivet farliga... 10/10

Relaterade texter

9
Dead or Alive 3Score

Dead or Alive 3

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Ett kärt återseende av Kasumi, Tina och Jann-Lee. Nu är den tredje inkarnationen av Dead or Alive här, och det med besked.



Loading next content