Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

UFC 2

Vi har gett oss in i EA:s oktagon för att dela ut en rejäl omgång handgemäng i UFC 2. Jonas Mäki har tagit reda på hur strykfesten känns...

Detta är en annons:

Få saker är enligt UFC-legenden Chuck Liddell lika djupt tillfredsställande som att dela ut en rejäl käftsmäll. Därför är det inte så konstigt att sporten mixed martial arts (MMA) med organisationen UFC i spetsen snabbt vuxit till en gigant i sportvärlden. Men medan sporten är oerhört explosiv, har spelen baserat på UFC varit raka motsatsen. Långsamma historier där det ibland känts som att man slagits under vatten.

Detta är en annons:

Det var ett stort problem i föregångaren som recenserades av chefredaktör Petter och det är ett stort problem i WWE-spelen som tidigare utvecklats av samma studio som gjort UFC-titlarna (Yuke's). Att rulla runt på mattan och utöva grappling och "ground and pound" är helt enkelt inte något som låter sig simuleras så enkelt, och eftersom just simulation tycks ha varit det viktigaste här, har utvecklarna historiskt försökt lösa det här på olika sätt. Därför har just det här varit det jag varit mest nyfiken på inför föregångaren, se om EA fått till den där explosiva intensiteten, känslan av liv och död, och hur riktig grappling fungerar.

UFC 2
Det kallas för EA:s omslagsförbannelse. Hamnar en sportstjärna där, betyder det otur för karriären. I UFC 2 var det Ronda Rousey och Conor McGregor som fick smaka på detta.

Sägas ska att det här initialt är ett oerhört snyggt spel. Det är knappt så jag tror mina ögon när Jon Jones och Anthony Johnson kliver in i buren, varpå Herb Dean skriker "Fight!" och matchen drar igår. Hur de liksom sakta rör sig runt varandra, känner på varandra försiktigt innan allt drar igång. Jag hinner tänka för mig själv att det här är det snyggaste sportspel jag någonsin sett, varpå Bones levererar en sanslös spark i Rumbles ansikte.

Direkt knakar illusionen i fogarma. Jag har så länge jag kan minnas varit kritisk gentemot västerländsk fighting på grund av animationerna som sällan håller måttet. De är alltid gjorda för att se bra ut var för sig, men sitter aldrig riktigt ihop med vad som hände tidigare och vad den andre figuren gör och smidiga animationsavbrott och animationskedjor som flyter ihop lyser med sin frånvaro hör. Detta är ett problem även i UFC 2 där kämparna precis som i föregångaren rör sig robotaktigt styltigt och aldrig säljer in en illusion av verklig MMA. Det här är ett spel som ser bra ut på bild snarare än i rörelse, ofta är det som bekant tvärtom.

UFC 2
Intensiteten i matcherna är låg och styltig. Det saknas smidighet, intensitet och tryck.

Problemet med det här märks också i det spelmässiga, i försöket att återskapa så mycket som möjligt av sporten inns nämligen ett system för att rikta attacker mot särskilda kroppsdelar. Det gör i sin tur spelkontrollen onödigt tillkrånglad och att sätta en 100-combo i Killer Instinct är en barnlek jämfört med det här. Det blir liksom inget flyt när jag siktar mot olika delar och attackerna fryser ibland till vid träffarna som att spelet inte riktigt vet vad som ska hända härnäst.

Just sistnämnda märks också i repriserna där kameran ofta inte riktigt hänger med i svängarna och har svårt att återge det som just hände. Lägg till det att kommentatorerna är slöa och har problem att följa med i matchen med tveksamma referat som resultat, och de får mig därför aldrig att tro att det är en riktigt spännande match som just nu pågår i oktagonen.

UFC 2
Karaktärsmodellerna är otroliga och runt ett ljusår bättre än konkurrerande titlar.

Ett bra träningsläge medföljer spelet som går igenom alla de tricks och möjligheter som står till förfogande, och jag förslår att du faktiskt tar det på allvar och går igenom det ordentligt för att ha största möjliga utbyte av UFC 2. Det här är inte ett spel du bara kan plocka upp och börja dela ut högerkrokar, utan då måste verkligen veta vad du gör. Med det sagt har jag haft flera roliga matcher med mina vänner innan de fattat galoppen och därför glidit omkring som Greased-up Deaf Guy från Family Guy utan att jag kunnat pricka dem ens. Omöjligt i verkligheten, men här bygger spelet till stor del att båda parter spelar "som man ska" för att det ska bli bra matcher.

När det är som bäst och coacherna ropar från ringhörnan, publiken vrålar och kommentatorerna är med på vad som händer, så låter, ser och känns UFC 2 som det ska göra och ger härliga adrenalinrushar. Men för ofta gör det tyvärr inte det. Intensiteten saknas, slagen låter som man slår någon med skumgummipinnar och uthållighetsmätaren gör matcherna lite för statiska. Fullträffar tycks ibland direkt golvande, medan de andra gånger inte verkar registreras alls och läkeköttet är mellan varven så gott att strykpåsarna glömmer bort att de fått tonvis med stryk.

UFC 2
Roliga gästspelvankas. Här kan du slåss med Mike Tyson och Bruce Lee, dessutom gör WWE-kämpen CM Punk sin UFC debut här.

Bäst gillar jag själva jiujutsu-delen där spelen övergår från traditionella fightingpremisser till något mer minispelsliknande där det hela tiden gäller att vara på med attacker, se till att hålla fast sin motståndare och vara vaksam på kontringar. Det kan bli rysligt spännande mellan varven, även om upplägget egentligen inte förmedlar känslan av fighting utan är utformat som ett taktiskt minispel.

Som bäst är UFC 2 när du spelar mot en relativt jämnbra polare, och då kan det mellan varven vara riktigt roligt. Det finns dock såklart även singleplayer. Karriärläget är väl det mest uppenbara, men det är tyvärr fantasifattigt utformat där din egenhändigt hopsnickrade bråkstake eller en du väljer ska starta från botten och arbeta sig till toppen. Upplägget påminner om hur det fungerade i Fight Night-serien och dynamik saknas helt.

På den här punkten är de senare årens WWE-spel betydligt bättre där det fokuserats på att återuppleva berömda karriärer. Ge mig något med en slags story istället för något som känns som UFC-världens motsvarighet till att för fyrtioelfte gången ta alla körkorten i Gran Turismo för att gå upp en klass. Varför inte låta mig uppleva Chuck Liddells karriär med obskyra klipp, kämpa mig igenom alla viktiga matcher och ta del av mäktiga promos? Ett förslag från mig i all vänlighet till uppföljaren, när den nu kommer.

En motsvarighet till Ultimate Team finns också där du bygger ett stall av fem fighters som du sedan ska guida till toppen. Detta går också att spela ensam, men är såklart som bäst när du får tävla mot andra online. Det är för tidigt att säga hur bra detta kommer vara i längden, men med tanke på hur populärt det är i framför allt FIFA så kan det förhoppningsvis bli något här med. Det finns även något kallat Live Events där du detaljerat kan tippa hur det kommer gå i verklighetens matcher under UFC-event, och bra siande leder till fler poäng att förbättra dina kämpar med. Ett klart originellt koncept, men mer av karaktären 'kul tillägg' än något man köper ett spel för.

Det känns som att EA ändå lyssnat på den kritik de fick efter föregångaren. Den kritiserade mattbrottningen har gjorts om, det finns mer innehåll och det är fyllt av både klassiska och aktuella kämpar. Men det är fortfarande inte bra nog, större fokus skulle behöva läggas på själva fightingen och mindre på allt runtomkring. Är du inte stort UFC-fan kommer du inte tycka att det här är roligt, spelet är i grunden inte tillräckligt bra. Vet du däremot med dig att du älskar sporten, UFC i synnerhet, och verkligen har längtat efter att få dela ut stryk i en digital oktagon så kan det här ändå underhålla.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Välgjorda fighters, rolig grappling, djupt spelsystem, många fighters
-
Tveksamma animationer, trög, spelkontroll, stel fighting, usla repriser

En andra åsikt

Petter Hegevall
När vi pratar usel förmåga att prioritera har teamet bakom UFC 2 precis vunnit världsmästerskapen 2016! Istället för att polera på strikingsystemet, skapa tempo, intensitet, följsamt flyt och explosivitet samt skapa en vettig simulering av clinch-delen i mixed martial arts samt satsa på brottningsportionen - Har man skapat 200 extra fighters, scannat deras porer och fångat varenda litet hårstrå. Personligen skulle jag vilja sett ett helt annat spel. Jag hade velat ha ett riktigt karriärläge snarare än den ytliga historia som här erbjuds samt ett omgjort fightingsystem istället för hundratals fighters och flertalet helt onödiga spellägen. UFC 2 är lika stelt, onödigt invecklat och tråkigt som det förra spelet var och då kvittar det att atmosfären är fantastisk precis som grafiken... 5/10
Detta är en annons: