Recension

The Book of Unwritten Tales

Publicerad 2012-01-12

När spelade du ett bra peka-och-klicka-äventyr senast? Nej, jag tänkte väl det. The Book of Unwritten Tales är något så sällsynt som en modern återuppståndelse av den stendöda subgenren och Oskar har testat...

När vi pratar om äventyrsspel idag brukar vi nämna spel som Grim Fandango, Zelda, Portal, Ico och L.A. Noire. Vad vi brukar glömma är att genren från början (nåja, när textbaserade spel började kännas lama) spelades enligt peka-och-klicka-formeln. Det är förstås inte vårat fel då vi som peka-och-klicka-spelare understimulerats något otroligt de senaste 20 åren. Tyska King Art vill ändra på det med sin senaste titel The Book of Unwritten Tales.

När jag säger senaste menar jag förstås för oss svenskar och övriga världen förutom Tyskland förresten där spelet släpptes redan i april 2009. Du kan därför redan i det här tidiga skedet av recensionen dra slutsatsen att The Book of Unwritten Tales sitter på teknik som inte lär få någon att dra på smilbanden idag när konkurrerande spel på marknaden heter så mycket som Battlefield 3 och Crysis 2.

Men som varje sann PC-spelande 90-talist vet så är det inte i grafiken charmen hos klassiska äventyrsspel ligger, utan i utförandet. Hur skickligt har utvecklaren konstruerat varje pussel? Får bakgrundshistorien mig att vilja lösa den till synes ändlösa mängd problem som ligger för mina fötter? Hur är den generella stämningen?

Hela spelet fungerar enligt klassiskt peka-och-klicka-manér där du, precis som namnet antyder, klickar på saker för att lösa pussel och tar dig vidare.

Grafiken är inte SÅ ful förresten. Det är inte det jag menar. I sina stunder skiner den upp och bjuder på en atmosfär och ett lugn som åtminstone bör klassas som "vänligt mot ögonen". Jag poängterar bara att det inte är grafiken som är den huvudsakliga ingrediensen i just den här soppan. Vart var vi? Jo!

The Book of Unwritten Tales är alltså ett snart tre år gammalt peka-och-klicka-äventyr stöpt i samma form som Simon the Sorcerer, Day of the Tentacle och Indiana Jones and the Fate of Atlantis. Karaktärsperspektivet byts i rask takt mellan ett gäng optimistiska hjältar medan du i lugn och ro nystar upp mysterier, klick för klick.

Konceptet kommer kännas främmande för den yngre generationen - "Peka? Klicka? Varför? När får man skjuta, spränga, hoppa och trolla?" - men det hela är mycket simpelt. Din karaktär placeras i miljöer där han eller hon måste rota runt och kombinera föremål med varandra för att ta sig vidare till ett utsatt mål. Ett fiskenät och en gammal tennisracket kan exempelvis byggas om till en håv som kommer att behövas om du vill fånga en mekanisk, flygande, fisk som i sin tur innehåller ett specifikt kugghjul som din farfar jättegärna vill ha.

I ena stunden är jag en liten gnom i alperna. I nästa är jag en alv i lummig skogsmiljö. Bytet av karaktärsperspektiv skapar både variation och förvirring på samma gång.

På den linan löper det och det är fascinerande att se hur väl King Art Games lyckats återuppliva en stendöd genre. Visst, skämten går inte alltid hem. Fantasy-eposet om en kortväxt man (bara två ölkaggar hög) som måste föra en ring med märkliga inskriptioner på insidan till en ärkemagiker med hjälp av en gammal man är så kliché att man nästan kräks, men King Art vet vad de sysslar med.

När en del av storyn börjar närma sig rent plagiat skäms man nämligen inte för att det utan löper istället hela linan ut. Ringen, förklarar farfarn, är nämligen den unge kortväxte mannens "precious". På samma sätt omfamnas uppenbara kommande händelser med ironi och humor vilket skapar en mysigt lättsam helhet.

Jag finner mig själv skönt avslappnad när jag spelar The Book of Unwritten Tales. När jag hjälper en dvärg att brygga öl hamnar jag i en perfekt mix mellan givande tankenötsknäckande och härligt nördig humor, men jag upplever aldrig att mitt liv är i livsfara. När jag, lite längre in i spelet, öppnar en hemlig källardörr genom att brygga kaffe är atmosfären i det närmaste meditativt nostalgisk, och jag har bara ett fåtal komponenter att hålla reda på.

Dialogerna är ofta humoristiska och fyllda av referenser till andra spel och filmer med fantasy som gemensam nämnare.

Essensen av spelglädje är svårdefinierad, minst sagt. Åtminstone den rena formen som inte har med beroende och obligationer att göra. The Book of Unwritten Tales är på sätt och vis där och snuddar ibland men några tillkortakommanden sänker tyvärr helhetsintrycket rejält.

Hoppen mellan de olika karaktärsperspektiven känns alldeles för sporadiska och jag tillåts inte riktigt njuta av att jag spenderat en och en halv timme stirrandes på samma två kulisser för att lösa ett klurigt problem. Istället kastas jag direkt in i en annan del av historien som utspelar sig ur någon helt annan karaktärs ögon.

Som spelare finner jag det lämpligt att spara och stänga av när jag löst - låt oss säga - ett kapitel. När jag sedan fortsätter vill jag inte starta någon helt annanstans med en helt annan karaktär. Jag vill fortsätta precis där jag var och få reda på vad mina tidigare insatser hade för innebörd. Hänger du med?

Grafiken lämnar en del att önska, i sina stunder. Överlag bjuder den åtminstone på varma färger och atmosfär.

Jag kan dessutom störa mig på att soundtracket är för ojämnt. I ena stunden bjuds jag på vackra fantasystråkar och i den andra tvingas jag lyssna på Edvard Griegs "I bergakungens sal" i en hel timme. I övrigt kan jag inte klaga på ljudkvalitén där allt från fotsteg och ljudeffekter till dialog utförts med tjusig exakthet.

Jag vill också passa på att rikta ett klagomål till valet att visa alla interaktiva föremål med ett knapptryck. Det här fördummar spelaren och eliminerar känslan av tillfredsställelse när pusslet väl är löst. Lite som om Portal helt enkelt skulle visa dig vart du bör sätta ut portaler. Vad är då poängen?

I övrigt är The Book of Unwritten Tales en genuint mysig upplevelse som lär uppskattas av subgenrens fans eller spelare som helt enkelt behöver något att slappna av med mellan dödsmatcherna i - vad vet jag - Call of Duty: Modern Warfare 3? Att det dessutom redan går för en spottstyver i affärerna bör inte göra valet svårare för dig som fortfarande funderar på att rota fram spenderarstövlarna.

- Citera
Skrivet av: musicpanda
2012-02-06 18:11
Skulle nog säga att peka och klicka spelen genomgått en revolution och är de spel som det släpps flest av numera, men gr recenserar inte apple stores spel om de inte säljer 1 miljon plus...
- Citera
Skrivet av: Fanbot
2012-01-21 12:34
Måsta varje skribent slå fast vid att denna genre är död/återupplivad inför varje nytt lir? Släpps mängder av peka-och-klicka, många fler än för bara några år sedan.
- Citera
Skrivet av: genie_sims
2012-01-17 13:04
Årets töntigaste titel?
- Citera
Skrivet av: DxAWESOMExD
2012-01-16 23:01
via mobil Låter som ett riktigt trevligt spel, vore skönt att ha ett gammaldags point-and-click äventyr att bryta av med mot alla andra fast pace spel jag kör! Bra recension förresten
- Citera
Skrivet av: lopec
2012-01-14 00:57
Well, I'm gonna get it!
- Citera
Skrivet av: armageddon
2012-01-13 11:21
asså palla klaga på grafiken i ett indie-point & click spel, dessutom e ju grafiken grym! annars bra recension