Muskelbilarna som just bränt av från startposition hamnar snart i ett virrvarr av kofångare och metallskrot. De krockar in i varandra, gnistor slår och motorhuvar flyger. Jag blir rammad av två AI-förare samtidigt. Hey, hårda tag är ju kul! Ingen verkar dock ha en tanke på att det faktiskt finns ett lopp att vinna. Jag märker snart att det är samma visa varje gång, vid varje nytt lopp, oavsett spelläge. Det allra viktigaste för mina reptilhjärnor till motståndare är att förstöra för mig och varandra - inte att bjuda på någorlunda vettigt motstånd.
Saker och ting förvärras av faktumet att bilfysiken är så opolerad och trasig att bilarna inte sällan drabbas av luftburna, spastiska ryckningar samt har en förkärlek till att fastna i både varandra och objekt i spelvärlden. Som spelare har man ofta ingen kontroll alls över händelseförloppet. En irritation uppstår.
Nej, förresten. Jag är rasande. Jag har nämligen spelat Flatout 3: Chaos & Destruction hela kvällen och känt ilskan byggas upp successivt. När jag går och lägger mig, så gör jag det med största säkerhet rasande. Antagligen så vaknar jag upp rasande imorgon bitti också. Smörjan som utspelar sig på skärmen framför mig har inte ett uns av den spelglädje som finska Bugbear begåvade sina tidigare folkracerökare med. Vad hände? Vad hände med röjiga, roliga gamla Flatout? Team 6 hände.
Bugbear har nämligen inte rätt till licensen längre och är ändå upptagna på annat håll med Ridge Racer Unbounded. Istället är det holländarna Team 6 som står för utvecklingen av Flatout 3. Och som man har besudlat varumärket. De har lyckats med konststycket att göra det tredje spelet i sifferordningen betydligt mycket sämre än det allra första, som släpptes för dryga sju år sedan - även med dåtidens standard.
Fysiken och den artificiella intelligensen har jag redan tagit upp. Dessa delar är så taffligt utförda att jag inte hittar något seriöst racingspel att jämföra med ens. Cruis'n (1/10) till Wii möjligtvis. Men det är kanske inte så konstigt, för likt klåparna på Midway har Team 6 aldrig släppt något annat än ren kompost (den usla Mario Kart-klonen Calvin Tucker's Farm Animal Racing, skamlösa Crazy Taxi-kopian Super Taxi Driver 2006 och Sunshine Beachvolleyball, där det mesta av animationsarbetet lagts på guppande kvinnobröst) på samvetet. Hur man kom över kvalitetslicensen Flatout går över mitt förstånd.
Grafiken är suddig, polygonfattig och dränkt i brunkräm à la blur- och bloom-effekter för att dölja sin blekhet. Banorna som utspelar sig i mörker och regnoväder är dock aningen snyggare. Just för att man inte ser så mycket.
Istället för kvalitet, för det är Team 6 uppenbarligen oförmögna att vaska fram, så är det kvantitet som gäller. Vanliga race följs upp av krocktävlingar (här börjar mina kära AI-motståndare svettas av upphetsning) på stora arenor, monster truck-event, Formel 1-liknande höghastighetslopp, off road, tidigare nämnda nattkörning och ett läge där man ska skjuta ut sin ragdoll-förare från bilen så långt, högt och våldsamt som möjligt. Det paradoxala är att, förutom i den sistnämnda katapultgrenen, så känns samtliga spellägen närmast identiska. Den största gemensamma nämnaren är den katastrofala spelkontrollen.
Jag svajar, glider och kränger mig fram. Hopplöshet, tragedi, komik, vrede, galenskap - alla sinnesstämningar förutom känslan av att köra en snabb racingbil når mig. Att svänga med de åbäken som Team 6 kodat in i sitt spel är som att vända en lastpråm i Brunfloviken trehundrasextio grader. Det går. Men det är långt ifrån optimalt.
För att visa på en så mångfacetterad inkompetens som möjligt verkar det som att utvecklarna spelat in motorljuden genom att själva ha fräst, morrat och utstött gälla ljud med munnen. Särskilt Formel 1-bilarna låter rent horribelt.
Tyvärr blir racingspel sällan sämre än så här. Antagligen var det ganska väntat från utgivaren, eftersom vi inte hört ett knyst om Flatout 3: Chaos & Destruction innan recensionstillfället. Hade vi hunnit uppmärksamma detta innan förra årets slut hade det åtminstone fått toppa en av våra årliga listor.
Nu får det inte ens det.