I utvecklingen av spel till PlayStation 2 har rollspel varit en lite förbisedd genre. Konsollens styrka har först och främst utnyttjats för att visa fart, rörelse, ja - mest action! Sony Computer Entertainment Europe råder bot på rollspelsbristen med Dark Cloud, som vid ett första ögonkastet påminner påfallande mycket om Zelda-serien för Nintendo 64. Är det månne en klon, eller har spelet kvaliteter som gör att det kan stå på egna ben?
Den grundläggande historien är att alvkillen Toan (ja, han heter faktiskt så) ser sin hemby försvinna. Den onda Colonel Flag har låtit en enorm rosa ande - Dark Genie - sprida både invånare och hus för alla vindar i dungeons, där landsbygden låg. Nu är det Toans uppgift att gå ut - eller rättare sagt ned - på äventyr i dessa dungeons, så harmonin kan bli återupprättad - och byn återuppbygd.
Men historien tar inte slut med det: Toan ska tillsammans med en liten grupp äventyrare ge sig ut på ett större uppdrag och sätta stopp för Colonel Flag och Dark Genie. Handlingen utspelar sig över slagsmål med ett otal giftiga och farliga kryp i gångarna i djupa 3D-dungeons. En karta i skärmbildens övre högra hörn, som utvidgar sig i takt med att Toan rör sig, ger överblick över den aktuella leveln. Samtidigt visar färgade prickar i rörelse, var och delvis hur många fiender som Toan kan förväntas stöta på i de närmsta omgivningarna.
Utöver traditionell action, ska Toan ta hem de pengar han samlar ihop i de djupa dungeons hem att återuppbygga sin hemby. När han är säkert uppe på ytan, byter man från Walking Mode till Edit Mode, där man med kontrollen styr en hand som placerar de hus, personer och saker som Toan frigjort från Dark Genies förtrollelse. De är ofta inspärrade i väldiga stenkulor som är utspridda i de djupa gångarna - och som Toan ska öppna, samtidigt som han strider mot alla giftiga fladdermöss och andra kryp som finns där nere.
Det är faktiskt lite av en Sim City stämning i spelet, som fungerar lysande med de mer traditionella fantasy-spelelementen.
Under slagsmål är det inte helt lätt att rikta Toan och de andra 5 spelfigurerna mot motståndarna. Lyckligtvis utför de så stora svingar med sina vapen att de ändå ofta får in dödsbringande träffar. Man ska förövrigt hålla koll på om vapnen blir förstörda eller slitna under striderna. I så fall gäller det att få fatt på något reparationspulver eller en passande formel för att reparera skadan - eller att uppgradera vapnet till något större.
Det ligger ett oerhört komplext system bakom vapenanvändandet i Dark Cloud, men de har lyckats inkludera det i ett ganska actionpräglat gameplay. Så frukta inte!! Du ska inte sitta och kasta tärningar eller föra omfattande statistik medan du spelar. Det närmaste man kommer den sortens spelande är menyn med inventarieöversikten, som ger möjlighet att inta mat och dricka vatten, kasta reparationspulver på vapnen, inta motgift mot fladdermusbett och så vidare. Återigen styr kontrollen en hand, som drar ett ämne, t.ex. bröd, från översikten och släpper det på bilden av den aktiva spelfiguren.
När man nu HAR konstaterat att Dark Cloud är ett storslaget spel med ett överväldigande universum - så kan man för helhetens skull inte låta bli att sätta fokus på spelets svagaste sida: ljudet. Bakgrundsmusiken är utmärkt avstämd med händelserna. I gengäld är urvalet av strofer och stämningar allt för begränsat. Man blir mycket fort irriterad på de enformiga ljuden som väller ut ur högtalarna i scener som måste spelas flera gånger för att man ska övervinna en svår motståndare.
Det värsta är dock att figurerna i Dark Cloud inte uttrycker sig med riktigt tal. Istället visas deras ord i pratbubblor, inte ens lite mummel eller grymtningar blir det! Man blir lite besviken - DVD-formatets kapacitet taget i beaktning - över att de inte offrat lite krut på den här centrala sidan av spelet. I gengäld är ljudet av svärdsklingor som susar genom luften, ja vapenljuden överhuvudtaget alldeles lysande. Det gör att stridsscenerna får en extra glans.
Vid första ögonkastet kan Dark Cloud verka oöverskådligt att komma igång med, bara för att dimensionerna i spelets värld och inte minst i vapen- och magisystemet är så omfattande. Men efter att ha varit på jakt i bara ett par dungeon-nivåer, uppnår man bra kontroll över styrningen och valmöjligheterna. Actiondelen är kanske inte så överväldigande detaljerat utförd, men ser man till helheten, då finns det äventyr, slagsmål, magi och snygga detaljer i mängder, som borde kunna hålla sig fångad framför skärmen många dagar - och nätter.