Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

CRUSH 3D

Oskar har klurat sig alldeles blåröd i ansiktet genom ett av de märkligaste pusselspelen på länge och tagit reda på om Sega-satsningen Crush 3D är värt riksdalerna eller inte...


Tiderna förändras. När man pratar om kluriga, originella, utmanande och väl utformade pusselspel idag måste man ta ytterligare ett ledord i beaktning: prisvärdhet. För hur man än vrider och vänder på det så har marknaden förändrats, markant. Ett spel som Tetris hade aldrig slagit igenom på samma sätt idag när konkurrenterna heter Portal och Braid, och det öppnar givetvis upp för diskussion.

När det plötsligt blivit viktigt med en estétiskt tilltalande grafisk stil och en bakgrundshistoria som reser håren på underarmen måste utgivaren sätta en helt annan budget på genren som ursprungligen handlade om att utmana sig själv. Det räcker inte med att en matematiker från ryska vetenskapsakademien får en fantastisk idé, knåpar ihop den på fritiden och sätter en prislapp på femhundra spänn.

Vem ska köpa spelet när iPhone/android-kopian släpps två månader senare för 37 kronor? Trots detta släpps det fortfarande hundratals fullpristitlar i pusselgenren varje år och en av de mest lovande under 2012 heter något så enkelt som Crush 3D.

I rollen som en galen vetenskapsmans assistent blir jag snabbt förflyttad till en fysisk tappning av mitt eget sinne. Varför? Det finns inget varför. Vetenskapsmannen satte en hjälm på mitt huvud, kopplade in hemska sladdar och bad mig vara tyst så fick det vara bra med den saken.

Crush 3D
Det finns mycket som aldrig riktigt förklaras i Crush 3D. Varför hoppar jag på enorma burkar och vad är det här för miljödesign egentligen?

Det är förstås en ursäkt till en story, precis som jag nämnde inledningsvis. Ett tvång. Ett sätt att försöka ge problematiska pussel lite djup. Tyvärr tycker jag att den här delen av spelet faller platt då humorinslagen är sorgligt avtändande samtidigt som karaktärerna är de plattaste jag sett på länge.

Pusselmomenten, å andra sidan, visar sig snabbt vara bland de mest innovativa jag någonsin testat. Inledningsvis stegar jag runt i tre dimensioner och hoppar över plattformar. Inget att hurra över. Med ett knapptryck kan jag se perspektivet i två dimensioner, och en plattform som befann sig 20 meter bort kan plötsligt ligga precis framför mina fötter. Hänger du med?

Tänk dig att du står i absolut ingenting, men att du trots allt befinner dig i tre dimensioner. Långt bort i fjärran står en pall. Om du plötsligt befinner dig i två dimensioner tvingas pallen stå alldeles intill dig, antingen till höger eller vänster.

På samma sätt kan jag komma åt plattformar ovanför mig genom att, i tre dimensioner, ändra kameraperspektivet så att jag ser båda plattformarna rakt ovanifrån. När jag ändrar till två dimensioner sitter plötsligt plattformarna ihop, trots att den ena nyss var 10 meter upp. Dessa byten kallas att "crusha". Därav spelets namn.

Crush 3D
I 2D-perspektivet ser världen ut såhär. De olika strecken var nyss tredimensionella plattformar som påverkas av vart du tittar när du komprimerar världen.

Det hela flippas snart ur och blir ännu konstigare när olika typer av plattformar får olika värden. En tegelplattform får man exempelvis aldrig landa på efter ett dimensionsbyte, och en spökplattform kommer du att falla rakt igenom om du byter perspektiv. Lägg därtill ett evigt sökande efter olika bollar som ger olika poäng, olika föremål som hjälper eller stjälper dig på vägen och flykten från illvilliga fiender och du har ett rejält antal tankenötter att knäcka. Ungefär 50 stycken, för att vara exakt.

Här kommer jag till min inledande frågeställning om prisvärdhet igen. Är det rimligt att betala runt 400 kronor för 50 pussel? Om vi låter bli att titta på all övrig marknad så är svaret förstås ett rungande ja. Jag har roligt med Crush 3D, musiken är härlig och upplägget gör mig smartare. Vill jag hellre köpa Portal 2 för halva priset och uppleva en episk berättelse signerad Valve i samma genre? Ja.

Det blir snart ännu svårare att vara rättvis mot Crush 3D när jag inser att det inte ens drar någon nytta av Nintendo 3DS inbyggda 3D-funktion. Hela spelet går ut på att byta perspektiv och vetenskapsmannen pratar sig muntorr om olika dimensioner men den stereoskopiska 3D-effekten förblir onyttjad. Med andra ord finns det inget som hindrar marknaden från att kopiera hela konceptet och släppa spelet "CruzhPhoneMania" för 13 kronor inom en månad.

Crush 3D
Spelet blir gradvis svårare och inte ens den briljantaste av tänkare kommer att ha det helt lätt mot slutet. Förbered dig på frustration.

När jag fastnar och inte kommer längre kan jag trycka på "hint" så talar spelet om för mig vad jag ska göra. Den här knappen skulle jag dock avråda alla med självdisciplin från att använda då all känsla av självförverkligande går förlorad när pusslet väl är avklarat. På tal om det så kan jag ibland uppleva det som att det inte spelar någon roll att jag just klarade ett pussel då jag direkt presenteras med ett nytt.

I The Legend of Zelda: Skyward Sword måste jag också lösa en hel del pussel. När jag väl är klar med dem får jag tillgång till en ny, episk, plats som fyller i ett hål i min kännedom om Zelda-serien. Det fungerar som ett slags bildligt ljus i slutet av en lika bildlig tunnel. I Crush 3D blir jag mest frustrerad och sugen på att stänga av när jag fastnar då min enda belöning, mitt enda ljus i slutet av tunneln, är en ny nyans på min platta huvudkaraktärs morgonrock.

Trots alla klagomål vill jag återigen poängtera att jag faktiskt har roligt med Crush 3D och betyget kommer därför att landa på den högre delen av skalan. Några missar här och där fäller som tur är inte helhetsintrycket. Har du 400 spänn över och en brinnande längtan efter att leka med dimensioner skulle jag råda dig att leta upp Crush 3D i butikshyllan.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Innovativt, häftiga "aha-upplevelser", stundtals grym musik, hållbart koncept
-
Obefintlig story, dålig prisvärdhet
BETA +