Dark Chronicle

Det är vad du får göra i Dark Chronicle, uppföljaren till Dark Cloud. Killen jag pratar om heter Maximilian och är alltså ett litet geni. Därför lämnar han sina aristokratiska rötter för att bli uppfinnare nere i stan. Men så dyker några onda clowner upp och letar efter en amulett som Max givetvis råkar ha på sig, och snart är äventyret igång.

I rollen som antingen Max eller någon av de följeslagare han hittar under spelets gång (ganska tidigt i spelet träffar du krigardamen Monica) ska du ta dig genom olika områden infekterade av monster. Varje figur har två vapen, ett för närstrid och ett för fiender längre bort. Du får också bygga din alldeles egna medeltida variant av en mech, som också går att uppgradera allt eftersom. Kartorna slumpas fram varje gång så det blir aldrig enformigt, för det visar sig att du måste återvända då och då. Den Store Onde har nämligen ändrat i dåtiden och fått saker att försvinna i framtiden. Detta måste du göra något åt och sätter dig i en maskin som kan ploppa ut träd, hus och bäckar efter originalritningarna. Det här Sim City-inslaget är inte så avancerat, men det är kul att springa runt i din egenhändigt utploppade by med folk som du har lurat dit från den stora staden.

Men du måste ju ta dig vidare i spel och handling också, och det blir snabbt rätt svårt. Du går inte upp i rang i traditionell mening. Varje föremål du hittar kan syntetiseras och kopplas till dina två vapen. Utvecklar du åt rätt håll får de nya namn och färdigheter och fungerar bättre mot vissa fiender. För bästa effekt bör du göra två helt olika vapen (ett som funkar bra mot isvarelser och ett mot eldvarelser, till exempel) så du kan besegra de riktigt krävande motståndarna. Men du kan också uppfinna helt nya prylar, vapen och delar till roboten med hjälp av din kamera. Fota lite saker och sätt ihop bilderna i din klippbok så får Max nya idéer. Det är alltså tre parallella system som kräver tid och råmaterial. Lita på att du får springa runt och slåss och utforska för att hitta allt som behövs. Dessutom kan du ta fram fiskespöet och fiska så fort du har möjlighet, även mitt i fiendeland - om du har röjt bort fienderna först alltså. Fiskespel är väl ingen nyhet i rollspel, jag kan nämna Link’s Awakening, Suikoden 2 och Breath of Fire 4 såhär på rak arm, men det är snyggt gjort och ganska utmanande att få upp de där riktigt fula fiskarna.

Grafiken är charmigt gjord. Jag brukar inte gilla cel shading, men när det är så här tjusigt gör det ingenting alls. Samtliga modeller är detaljerade och mycket väl animerade; vi slipper helt de kantiga och stelopererade figurer som annars ofta stör i liknande spel. Omgivningarna är så där lagom Disneyanskt trolska och mysiga, även om de alltså på många ställen är framslumpade. Musiken gör sitt för stämningen med ovanligt bra melodier. Synd bara att röstskådisarna borde hålla sig till att dubba dåliga tv-serier för amerikanska barn. De flesta över tio år lär kvida både en och två gånger under spelets gång.

Överlag är Dark Chronicle dock riktigt lyckat. Att samla på sig alla delar som behövs tar tid och handlingen känns lagom småskalig även om det givetvis finns en superonding som hotar världen och allt sånt. Spelet andas kvalitet och erbjuder lite mer action än standardrollspelen.