Metal Gear Solid-serien är, på gott och ont, helt unik. Det finns inget annat inom spelvärlden som ens kommer i närheten av dess makabra blandning av spelsystem och berättande. Har du aldrig spelat ett Metal Gear tidigare, så gör dig då beredd på att få hela din värld upp och nedvänd. Du kommer att upptäcka helt nya saker, dörrar du inte ens visste fanns kommer att öppnas och nya färger att uppenbaras. Vid slutet av resan kommer du att kippa efter luft samtidigt som du ropar för full hals " Va, kan man göra så här med spel!?" Du kommer helt enkelt att må alldeles fantastiskt och den här HD-samlingen är ett så gott sätt som något att börja din färd på.
Här får du tre helt otroliga spel, Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, Metal Gear Solid 3: Snake Eater och Metal Gear Solid: Peace Walker alla uppdaterade i krispigt klara HD-versioner, varav Peace Walker tidigare aldrig släppts till de stationära konsolerna. Det ihop med det rabatterade priset gör det här till något i stil med århundradets klipp både vad gäller speltimmar och rent sabla kul.
Spelen är alla en hutlös blandning av episkt, filosofiskt och rentav självparodiserande berättande, ihop med ett av de tajtaste smyg- och actionspelsystemen som genren spottat ur sig. Alla delar i serien kommer därtill med sina egna varianter på grundformeln som håller variationen uppe och tristessen borta.
Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty är en extra allt version av Metal Gears-grundkoncept med låsta kameravinklar och metroidvania-inspirerad backtracking, som får dig att gång på gång upptäcka spelets banor på nya sätt. Historien behandlar, för spelmediet, ovanliga teman i form av informationskrig, åsiktsförädling och barnsoldater. Sons of Liberty är på många sätt ett otroligt spel men sett till resten av samlingen är det också spelet som åldrats överlägset sämst med både grafik och spelsystem som stundom går på kryckor.
Metal Gear Solid 3: Snake Eater är spelmässigt en betydligt mer hårdkokt upplevelse än de andra delarna i serien. Spelet kräver mer av spelaren, i form av tusen olika saker att hålla reda och som sträcker sig mellan allt från valet av kamoflage och utrustning, till att planera smygstrategi och hålla koll på Snakes hungriga mage. Samtidigt är profilen för spelet ursprungshistorien för hela Metal Gear-sagan, vilket märkligt nog gör det till ett perfekt första-spel för folk som är relativt obekanta med serien.
Sist men inte minst i samlingen, så har vi slutgiltligen Metal Gear Solid: Peace Walker. Ett spel där Kojima och gänget tagit hela Metal Gears spelsystem, till en helt ny nivå av strömlinjeformad spelbarhet. Det märks tydligt att spelet egentligen är skräddarsytt för PSP-formatet med sina små praliner till banor, men det är inget som stör i sig. Tvärtom är det väldigt härligt att kunna få spela det för första gången med en riktig handkontroll och ett ordentligt onlinestöd, som inte kräver att alla dina vänner äger varsin PSP. Har du inte spelat det tidigare så är Peace Walker allena mer än tillräckligt för att du ska betala fullpris för hela samlingen.
De gånger som spelen faktiskt haltar är i det stundtals bökiga och nästan alltid överarbetade manuset, som gör att både mellansekvenser och andra dialogscener gärna klockar in över halvtimman. Ibland blir historien motsägelsefullt nog lite småtrist att hänga med i, hur engagerad du än är i händelserna och karaktärerna. Allt är stundtals så övertydligt och utdraget att du önskar att någon bara kunde komma in med en ordentlig mopp för att röja upp bland Hideo Kojimas verbala diarré. Samtidigt är detta ett relativt lågt pris att betala med tanke på att Metal Gears ambitiösa berättande saknar helt motstycke inom spelmediet.
Grafiskt är HD-uppdateringen av spelen ungefär vad vi kommit att förvänta oss av den här typen av högupplösta samlingar. Det vill säga både en del ris och en del ros. Tack vare sin genomarbetade design så har alla spelen klarat tidens tand relativt bra, även om en del grafiska blemmor blivit synliga i det nya 60 watts-ljuset. Det där romantiska golden age-James Bond-filtret som låg över Snake Eater har på gott och ont också bytts ut mot knivskarpa texturer, vilket tyvärr förtar en del av stämningen i mellansekvenserna.
Samlingens största brist är däremot att den innehåller en del kännbara hål, varav det största är avsaknaden av det första Metal Gear Solid. Det blir tydligt att spelet är en extra viktig knutpunkt för seriens historiska tidslinje och avsaknaden av det gör att Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty står ut likt en varig böld fylld med frågetecken. Vad har egentligen hänt med Revolver Ocelots arm? Och Le Enfants vadå? Foxhound sade du?
En del av extramaterialet från deluxe-utgåvorna Metal Gear Solid 2: Substance och Metal Gear Solid 3: Subsistence har också tagits bort. Något som förstås känns väldigt tråkigt, även om en del av bortfallet gissningsvis beror på olika rättighetsskäl, så som bonusspelet Snake VS Monkey.
Det är synd, för annars hade Metal Gear Solid HD Collection mycket väl kunnat vara själva definitionen för en perfekt samling, som bara hade kunnat förbättras ifall du fick med en lock av Kojimas hår på köpet. Nu får den istället nöja sig med att vara en väldigt bra samling.