Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

THE DARKNESS II

I Digital Extremes seriepastisch till uppföljare får vi fortsätta Jackie Estacados ultravåldsamma kamp i New Yorks undre värld. Daniel har spelat och satt betyg


Är du rädd för mörkret? Jackie var det. När de andra barnen retade honom, trakasserade honom och till slut stängde in honom i den svartaste källaren man kan tänka sig i ett helt dygn, då höll mörkerbägaren på att rinna över.

Jenny blev hans räddande ängel. Jenny spred ljus i mörkret och hon var den han älskade i världen. När mörkret åter igen knackade på Jackies axel menade det dock allvar. I The Darkness-universumet är mörkret nämligen inte bara brist på ljus. Det är ett monster. En diabolisk kraft som valde Jackie på hans 21-årsdag och gav honom oerhörda styrkor. Makt. Men det kom med ett högt pris. I och med mörkrets inträde i Jackies liv, så släktes ljuset. Jenny mördades av fienderna som ingick i dealen.

The Darkness II
Digital Extremes saktar ibland ned tempot i storyn och tillåter ögonblick att andas. Just detta i inledningen av spelet får dock ett abrupt avslut. Och jag som var sugen på efterrätt.
Detta är en annons:

När The Darkness II tar vid sitter Jackie högst upp på maffiatronen. Från en flådig toppvåning i New York sköts affärerna tillsammans med hans närmaste underhuggare Vinnie och Jimmy. Digital Extremes har tagit fasta på det som gjorde den av svenska Starbreeze utvecklade föregångaren unikt: berättandet. I spelindustrin växer storyfokuserade förstapersonsskjutare nämligen inte på träd. Man har själva beskrivit upplevelsen som ett "actiondrama". Ett tecken på att de lyckats är att jag tog mig igenom spelet under en och samma sittning. Jag kunde inte slita mig.

Att dra liknelsen till en bra serietidning är tacksamt. Dels tack vare berättandet, som besvärjer mig till att vända blad på blad med sitt perspektivbollande och fokuset på inte bara den externa, utan även interna, kamp som Jackie måste utkämpa. Ena stunden dekapiterar jag en hel fiendemobb i en mörk gränd. I den andra tror jag mig spela huvudrollen i filmen Gökboet.

The Darkness II
Ett vapen i vardera hand - check. Två monstertentakler som frodas på mörker och ond, bråd död - check. Ett litet sidekicktroll som beter sig allmänt illa - check.

Men också tack vare det visuella. The Darkness II är nämligen stöpt i samma stil som Marc Silvestris serieförlaga. Tjocka konturer och en mörk men ändå kontrastrik färgpalett målar upp en ljuvligt designad spelvärld. En stor uppgradering gentemot föregångaren, som dessutom tar upplevelsen närmare källmaterialet.

Låt oss återgå till mörkerkrafterna och vad det tillåter spelaren att göra. Förutom att man beväpnas med skjutvapen i vardera hand har man två monsteranakondor, som sticker ut som tentakler på vardera sida om spelaren, att använda i brutala närstridsattacker mot ens fiender. Jackie jonglerar med elakingar, spetsar dem och kastar iväg dem som trasdockor. Sliter dem i stycken. Känslan är - aningen skrämmande - berusande.

The Darkness II
Den lätt oroade blicken hos denna man är befogad. Han ska nämligen få smaka på en av de avrättningar som både är extremt brutala och ger Jackie vissa nyttiga bonusar.

Darklings är små mörkervarelser som hjälper Jackie att utföra dessa illdåd. I föregångaren var Darklings ett sorts "slit-och-släng"-verktyg som kom i plural. I The Darkness II har man valt att koncentrera sig på en, enda Darkling och att involvera denna i storyn mer. Den eggar på, pissar och fjärtar så det blir gröna stinkmoln. Dessutom har den ett slitet Union Jack-linne på överkroppen och en flådd katt som huvudbonad. Bedårande.

Det dröjer inte länge förrän man öppnar upp mer och mer av Jackies register av mörkerkrafter. Det finns ett antal förgreningar med olika nivåer att beta sig igenom. En av de första jag låser upp är förmågan att kunna plocka upp tidigare nämnda Darkling (som kryper ihop i fosterställning och gnäller lite missnöjt) och använda den som kastvapen mot fiender. Vissa objekt i miljöerna kan också plockas upp. En bildörr blir plötsligt en sköld, ett järnrör ett spjut och en industrifläkt en jättelik kaststjärna.

The Darkness II
Att använda objekt i miljöerna till sin fördel är både kul och viktigt för Jackies överlevnad.

Allt detta resulterar i strider som är kraftigt förbättrade sedan föregångaren. Det finns ett otroligt skönt flyt i vad som Digital Extremes kallar för "quad wielding", Jackies förmåga att simultant kunna hantera både dubbla skjutvapen och två tentakelmonster. Tentaklerna kontrolleras med bumperknapparna tillsammans med ena styrspaken, med vilken spelaren kan välja att "piska" tentaklerna antingen horisontellt eller vertikalt, beroende på hur man vill slajsa upp sina fiender.

Minderåriga eller lättanstötliga gör sig alltså icke besvär då avslitna lemmar och forsande blod kombineras med luggslitna miljöer som nedgångna bordeller och kyrkogårdar. The Darkness-universumet är mörkt, våldsamt, vuxet och domineras av hedonistiska avskum med skev moral.

Det finns dock en hake: mörker gillar inte ljus. Ljusa områden bör därför undvikas då det lämnar Jackie exponerad, kraftlös och sårbar. Något som spelets fiender inte är sena med att utnyttja genom att komma beväpnade med spotlights och ljusgranater. Upplägget är lika unikt som det låter. Historieberättandet, den tungt stiliserade grafiken och Jackies superkrafter är den oheliga treenigheten i The Darkness II.

Men det är inte utan att det finns saker att anmärka på. Jag tycker att man kunde gjort något mer spännande av miljöerna. Visst är de supersnygga och väldesignade i all sin serietidningspastisch, men aldrig särskilt banbrytande i upplägg. När Digital Extremes ändå vågar låta sin berättelse varva ned i tempo emellanåt, kunde man lika gärna även implementerat några smarta pussel, lite djupare interaktivitet med karaktärerna och större valfrihet i utforskningen av nivåerna.

The Darkness II
Sicken ouppfostrad Darkling!

Den största invändningen är ändå att Jackies våldsresa nådde sin vägs ände aningen abrupt. 6-7 timmar är i kortaste laget. Lyckligtvis låser man upp "New Game +" efter första genomspelningen, vilket tillåter en att spela en ny omgång med alla upplåsta krafter tillgängliga redan från början. För att inte nämna Vendettas-läget, som är en separat kampanj för upp till fyra spelare sett från Jackies underhuggares perspektiv. Fränt nog är denna co-op-kampanj, som även kan spelas solo, ovanligt snyggt anknuten till huvudstoryn.

Här kan man välja att spela som en av fyra mer eller mindre galna karaktärer. Var och en har en särskild anknytning till spelvärlden, sin egen bakgrundshistoria och unika mörkerförmågor. Vi har till exempel en semi-psykotisk japan med ett katanasvärd som måste dräpa minst en "ogudaktig själ" om dagen för att hans eget liv inte ska förkortas med ett år för varje missad dag. Tanken är att Vendettas-läget ska ses som ett lättsammare komplement till huvudstoryns fokus på att vara ett "actiondrama". Något man alltså lyckas bra med.

Så, vad väntar du på? Jackie är inte längre rädd för mörkret. Det borde inte du heller vara. Låt det omfamna dig.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Ursnygg design, läckert berättad story, härliga ljudeffekter, grymma superkrafter, trevligt samarbetsläge
-
Kort, lite väl fantasilös uppdragsdesign

Medlemsrecensioner

  • zwqase
    En sak kan konstateras direkt, och det är är att The Darkness II är riktigt underhållande. Däremot hade jag inte spelat det första spelet tidigare... 8/10
  • left4lover
    När jag spelade Starbreeze's The darkness så vart jag så väldigt glatt förvånad.Några månader senare efter jag hade spelat klart det kom The darkness... 10/10
  • felixen
    Det började med starbreeze som utvecklade första spelet som många gillade och var mindre intresserade av. Jag var en av dem som tyckte det var lite... 10/10
Detta är en annons:
BETA +