Resident Evil: Dead Aim

Resident Evil har, ända sedan det första spelet trollband mig, varit en av mina absoluta favoritspelserier. Dock har alltid pistolspelen som går under namnet Gun Survivor varit ena riktigt smutsiga får. Långt ifrån den klass som de två första House of the Dead-spelen visade oss. Men nu har man tänkt över det hela lite. Ge spelaren ökad frihet, blanda in mer äventyr i konceptet, så kanske det blir lite roligare.

Resident Evil: Dead Aim handlar om agenterna Bruce McGivern och Fong Ling som båda står på var sin sida av en skvatt galen vetenskapsman från Umbrella vid namn Morpheus Duval. Denne feminine man har snott med sig ett styck virus från sin arbetsgivare och ämnar nu sälja detta ombord på en kapad kryssare. Allt detta ute tills havs där rättvisan inte når ända fram.

Men Bruce klampar rakt in och ställer till en scen. Självklart är han för sent ute och samtliga ombord vandra numera omkring för att tillfredställa sin hunger. Huvuddelen av spelet utspelas i tredjeperson. Här får vi navigera Bruce runt rum, salar, korridorer och annat bekant i den aldrig upphörande jakten på nycklar som öppnar lyckta dörrar. Skulle man stöta på lite drällande dökött så är ett snabbt tryck på en knapp allt man behöver för att kunna avlossa några salvor. Men här kommer spelets första problem. Kontrollen. I grund och botten ska det vara ett ljuspistolspel, helst ska man då ha pistol. Visst, när det skjuts är det enklare med en sådan. Men när man ska navigera runt skeppet är pistolen fullkomligt hopplös att ha att göra med. Då passar Dualshock 2 betydligt bättre, problemet då är att man gärna tappar lite i precision och makt över siktet.

Det tar inte slut där! Hemskheterna fortsätter. Låt oss ta livslängden till exempel. Tack vare att det finns?vad?fyra sparpunkter i hela spelet är det inget problem med att springa igenom spelet på en sittning. Behöver jag ens nämna att man vill ha sexhundra spänn för detta? Ljudet är begränsat till hasande och stönande. I mellansekvenserna ägnas det en hel del åt dialog. En kul detalj är att undertexterna på engelska, ofta inte alls är samma som det tal som vi hör i högtalarna. Att röstskådisarna sedan är pinsamt dåliga torde inte komma som någon shock. Visserligen inte lika hemska som de i HotD 2, men ändå.

Rent tekniskt är Dead Aim ett kompetent spel. Grafiken är tydlig och snygg, dock utan att briljera speciellt mycket. När det blir trängsel på skärmen är det dock inte lika kul. Skulle fler än ett par zombies tränga sig på blir det snart diabildshastighet på det hela. Mycket tråkigt att man har använt sig av teknologi som inte kan hantera mer än så här. Över lag är Dead Aims stora problem att det vill vara ett actionäventyr. Men även ett ljuspistolspel. Det sorgliga är att det misslyckas med alla dessa intentioner och förblir bara ett grått och dassigt spel. Capcom vill nog bara väl, men de lyckas inte alls.