Headlander

Tycker du att det finns för få metroidvania-spel med rymdtema (á la metroid)? Är du ett fan av gammal 70-tals sci-fi? Diggar du vuxen (och mindre vuxen, tro mig, de finns båda här) humor och saknar Double Fines gamla godingar? Headlander har allt det nämnda och mycket mer.

Jag hade kikat trailers, läst på och peppat inför helgens Headlander-sessioner hela veckan och när jag möttes av en sjuttiotals-futuristisk startskärm med tillhörande drömlik musik spelandes i bakgrunden kände jag på mig att det här skulle bli något otroligt... och jag hade definitivt inte fel. Jag har så länge jag kan minnas varit ett fan av Tim Schafer, hans Double Fine och humorn de är så väl kända för. Humorn finns till viss del även i Headlander och ger ljus åt en annars mörk story om människor fängslade i sina egna kroppar utan någon väg ut. Mer om det om en stund, let's get back to basics!

Direkt efter första knapptrycket får du välja en av tre huvuden att spela som, och efter att ha valt vem du vill spela som får du lära dig baskontrollerna i din egen takt. Dessa kontroller är simpla till en början; upp är upp, ner är ner och kameran följer dit du går, likt andra 2D (eller 2.5D)-spel. Något annorlunda är dock spelets huvudmekanik. Minns du att jag pratade om att du fick välja vilket huvud du skulle spela som? Detta huvud går att trycka ur din kropp redan i prolog-uppdraget och ger dig möjligheten att flyga med hjälp av den speciella, raketlika hjälm huvudet är placerat i. I huvudform kan du ta dig igenom så kallade "tube ways", små tunnelsystem som finns överallt genom spelets gång. Du kan även, en bit in i spelet, skalla ihjäl fiender i huvudform om det är mer din stil. För att ta dig genom dörrar krävs dock en kropp. För att få tag på en kropp att fästa din headlander till kan du antingen leta upp en oanvänd, huvudlös kropp, suga ur huvudet från en civil kropp eller dra ur fienders huvuden och överta dennes.

När vi ändå talar om dörrar och kroppar spelar det roll vilken typ av kropp du har när du ska passera dessa smarta AI-dörrar då alla är säkerhetskodade med ett så simpelt system som färgspektrumet. Vita dörrar har inget säkerhetsskydd utan öppnar för alla med kropp, röda dörrar öppnar för anställda med röda dräkter. Så fortsätter det upp till den violetta säkerhetskoden som endast öppnar för just de violetta fiendedräkterna. Det tål även att sägas att dräkter med högre säkerhetskoder kan öppna alla säkerhetsdörrarna som kräver en lägre kod, så har du övertagit en violett dräkt kommer du in överallt. De olika dräkterna kan även liknas svårighetsgrader då de, ju högre grad de har, blir svårare fiender. De tål mer stryk, skjuter och slår hårdare, skjuter fler projektiler eller skjuter projektiler i mönster (dessa projektiler studsar även fler gånger) och deras kroppar är svårare att ta över. Var dock inte orolig, fienderna är inte de enda som blir bättre.

Det hade inte varit ett metroidvania-lir utan uppgraderingar du måste hitta helt själv, eller hur? Det hade heller inte varit ett om inte du var tvungen att leta upp dessa endast för att komma in i det där hemliga rummet du inte kunde komma in i förut på grund av att din boost-raket var för svag. Spelet går garanterat att klara ut utan att hitta alla uppgraderingar (det ser ut så när jag kikar på alla troféers rating) men jag flög självklart runt som en galning och letade upp varje liten vrå, sprang tillbaka till början för att leta hemliga dörrar och blev helt otroligt mycket bättre på allt efter denna intensiva uppgraderingsjakt. Utöver att leta uppgraderingar kan du även levla upp genom att samla energi, klara av huvuduppdrag eller hjälpa civila med sidouppdrag.

Jag tror det är hög tid att prata lite story. Vad går Headlander ut på egentligen? Vad är målet? Vem är jag? Du får, inom din första spelade minut, höra rösten som ska komma att bli din enda kompanjon tills en längre bit in i spelet. Din kompanjon, Earl, leder dig dit du ska, berättar hur spelet fungerar och räddar ditt liv (du vet, sånt vänner är till för). Han talar till dig som om ni vore vänner men du har ingen aning om vem varken han eller du själv är. Du får snabbt reda på att du själv, eller huvudpersonen (skratta gärna) är en av de få människorna som faktiskt finns kvar (kanske rentav den allra sista). Eller ja, åtminstone din mänskliga knopp inuti en högteknologisk hjälm som låter dig ta över mekaniska kroppar när du vill. "Men alla människorna på dina screenshots då", kanske du tänker?

Någon gång, i hopp om att evigt liv skulle uppnås, (vi vet inte när då din headlander lider av minnesförlust) fick mänskligheten idén att samtliga skulle föra över sina personligheter, minnen och tankar till artificiella kroppar, kallade "impostor bodies". Detta gick självklart inte felfritt och nu går alla "människor" runt som lobotomerade robotcivilister som, om de dör, dyker upp i en annan kropp någon annanstans med dimmiga minnen och noll koll på vad de egentligen håller på med. Allt detta är på grund av ett implantat kallat "Omega Gems", kristaller som satts in i människornas nya kroppar som simulerar mänskligt medvetande och mänskliga känslor samtidigt som de, ovetande, manipuleras (hela spelet gav mig Blade Runner-vibbar). De behandlas som slavar åt en ond AI kallad Methusela och det är naturligtvis upp till dig att befria dem.

För att rädda mänskligheten krävs att du levlar, uppgraderar, slaktar fiendehord efter fiendehord och klarar dig igenom intensiva bosstrider. Du går naturligtvis med i en rebellgrupp, men för att låta dig uppleva detta själv och inte spoila allt för mycket lämnar jag ytterligare information onämnd.

Så vad är mindre bra? Skulle någonting kunna förbättras? Jag har letat och letat men hittat ytterst få fläckar i detta härliga spel. Det är lagom långt, vill du samla alla uppgraderingar och utforska de rum du missat efter spelet är slut kan du göra det, soundtracket är otroligt bra (förutom de statiska effekterna i pausmenyn), spelet flyter på bra, grafiken är härligt retro utan att vara utdaterad, storyn är intressant (men lätt att spoila, ni får ursäkta om storysegmentet i recensionen var sparsam) och det är riktigt, riktigt kul att spela. Något jag känner är nödvändigt att nämna är dock att spelet kan krascha om du spamskjuter i en intensiv stridszon (det hände mig två gånger under spelets gång) men var inte allt för orolig, spelet autosparar varje gång du går igenom en dörr eller klarar en boss.

Gillar du metroidvania-genren är Headlander definitivt ett spel att kika närmare på. Det är charmigt, lätt att komma in i och otroligt roligt. Jag menar, du har en specifik knapp på kontrollen som visar upp din Headlanders otroligt fräcka disco-moves. Det blir inte bättre än så.