Unreal Championship 2: The Liandri Conflict

Ibland blir det fel, ett misstag sker så lätt. Bara man erkänner, biktar sig och lovar bättring kan näst intill allt förlåtas. Så här kommer bikten: Den mest snedvridet felinformerande recension vi överhuvudtaget tryckt i Gamereactor var om Unreal Championship och detta i vårt svenska premiärnummer i september 2002. Versionen vi testade hackade och Live-delen var seg och medelmåttig. Vi blev lovade att detta var lättkorrigerade småbuggar som tagits bort inför den internationella releasen av spelet, framförallt det faktum att skärmuppdateringen sjönk som en sten och ibland direkt påminde om färggranna diabilder.

Någon ljög för oss, ovetande om detta och i vår iver att få färdigt vårt premiärnummer trycktes texten som den var. Lika självklart som det är att enbart, alltid, utgå från sin egen expertis som recensent, är det enligt mig att erkänna sina fel och brister. Vi hade fel, vi hade för bråttom och Unreal Championship som belönades med betyget 9/10 för sitt tempo, kontroll och fantastiska teknik var egentligen värt ett betydligt lägre betyg. Oerhört tråkigt, men samtidigt en nyttig läxa.

Två år och sju månader senare är alltså Epic tillbaka med uppföljaren och många av problemen i det förra spelet har givetvis tillintetgjorts. Unreal Championship 2: The Liandri Conflict är ett arena-spel där det huvudsakliga spelläget kretsar kring en rad dödsmatcher och där spelets enda ansats till enspelarkampanj består av utmaningar i form av bot-matcher staplade på varandra.

Den största nyheten i The Liandri Conflict och det som skiljer spelet från ganska precis allt annat i genren är möjligheten att använda närstridsvapen. Brunstigt handgemäng alltså. När som helst under matchen kan man genom ett enkelt tryck på Y-knappen byta ut det traditionella förstapersonsperspektivet mot ett tredjepersonsperspektiv, stoppa undan raketkastaren och slita fram ett spjut, en kniv eller varför inte två sylvassa svärd. Det här systemet fungerar inte alls så bra som väntat eftersom kameran i tredjeperson ofta hamnar för högt rakt ovanför spelaren och ibland tappar fokus helt då man kommer riktigt nära en snabb motståndare. Närstridsattackerna skiljer sig från figur till figur och med 14 olika karaktärer att välja bland är givetvis variationen enorm, men trots ett stort utbud olika vapen och attacker är det också snudd på omöjligt att komma en vilt skjutande fiende inpå kroppen för att överhuvudtaget kunna använda sitt svärd. Mycket av precisionen och taktiken med spel av den här typen går förlorad i och med möjligheten att slåss. Då man byter perspektiv och hamrar A-knappen för att vifta med sitt långa laserspjut förvandlas matcherna ofta från hårdhudade skjutfester till okontrollerat knappmörsande.

Vad som däremot fungerar fantastiskt är spelets uppgraderingssystem och dess tekniska aspekter. Under matchens gång samlar man på sig adrenalin som fylls på i en blå mätare. Man kan sedan när som helst välja att aktivera detta adrenalin i ett av sex uppgraderingsbara områden som precis som närstridsattackerna är unika för varje karaktär. Det kan handla om allt från möjligheten att läka sig själv till att springa dubbelt så fort, erhålla röntgensyn eller en starkare sköld. Denna del av The Liandri Conflict är båda originell, väl utförd och tillför massor av taktisk variation till själva skjutandet.

Beträffande det visuella är Unreal Championship 2: The Liandri Conflict ett av de absolut snyggaste spelen till Xbox, både tekniskt och rent estetiskt. Banorna är många, varierade både i arkitektur och i grafisk aspekt. Miljöerna är sanslöst snygga och smockfyllda med tjusiga effekter och läckra detaljer. Tillkommer gör extremt välgjorda karaktärer, partikeleffekter i massor, oerhört korta och effektiva laddningstider samt en silkeslen skärmuppdatering som aldrig någonsin får hicka eller tappar fart. Kort och gott: där det föregående spelet misslyckades briljerar The Liandri Conflict med en mycket välgjord grafisk del. Ljudet är dock inte alls av samma höga standard, tyvärr utan lämnar en hel del att önska, framförallt för den som njutit av Unreal Tournament 2004 till PC. Ljudeffekterna i The Liandri Conflict är metalliskt bleka och saknar både tyngd och botten och rösterna känns ofta inte alls lika överdrivet coola som i PC-spelen.

Jag har spelat cirka 250 matcher och samtidigt som jag hela tiden imponeras av spelets briljanta teknik och överdrivet färgstarka och härligt spretiga estetik anser jag att systemet för närstrider förstör mer än vad det tillför, att tempot är aningen för högt och att flera av de tyngre vapnen såsom Rocket Launcher, Rip Jack och Flak Cannon saknar exakthet och framstår som slarvigt fladdriga. Även om Unreal-spelen gjort sig kända för sitt extremt höga tempo hade The Liandri Conflict mått bra av att skruvats ned lite i hastighet för att främja en bättre precision.

Som Live-spel är detta ett roligt alternativ till genrens mer seriösa och tempomässigt sparsamma giganter såsom Halo 2, Rainbow Six 3 och Ghost Recon 2. Avsaknaden av en riktig enspelarkampanj, det struliga närstridssystemet och det väl överdrivna tempot gör dock att Unreal Championship 2 inte riktigt når lika högt som jag hade hoppats på. Men i det här fallet är en ny sjua hur som helst betydligt bättre än en gammal nia.

(Unreal Championship 2: The Liandri Conflict släpps 22:a april)