Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

UNIT 13

Skäggiga stridspittar och stora explosioner - Daniel injicerar action rakt in i blodet med Zipper Interactives bärbara militärskjutare. Ta reda på vad han tycker i recensionen av Unit 13


Zipper Interactive har en diger lista militärskjutare bakom sig. Som långvarig utvecklare av Socom-serien och nu senast MAG, torde man ha en del erfarenhet. En rutin som man använder till att, just det, skapa ännu ett spel i samma kategori: Unit 13. Unit 13 är i sin tur namnet på den internationella insatsstyrka man som spelare kommenderar över för att rensa upp bland terrorister och annat skurkpack runt om i världen.

En obligatorisk boot camp-nivå introducerar mig för spelkontrollen, där jag för miljonte gången ska lära mig att skjuta, ta skydd och kasta granat i ett actionspel. Inga större konstigheter - Vitans kontrollmöjligheter utnyttjas inte i lika stor utsträckning som i Uncharted: Golden Abyss. Det finns några ikoner på touchskärmen som man kan trycka på, för att till exempel slänga sig över skydd eller kasta granater. Men det finns inget stöd för varken Sixaxis eller den bakre touchplattan. Lite synd, då det fungerade riktigt bra i Uncharted. Styrspakarna duger dock gott och väl för att sikta in sig på diverse vitala kroppsdelar och lossa av några salvor hagel.

Unit 13
Som många av Sonys egna Vita-spel kommer Unit 13 komplett med svensk översättning. Och det i sig är ju positivt, men jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag ser uppdrag döpta till "Tystlåten Hök" och "Kvick Hydra".

Den stora skillnaden gentemot Zippers tidigare spel är upplägget. Unit 13 har nämligen ingen regelrätt kampanj. Istället väljer man mellan ett gäng småuppdrag som man kan ta sig an i vilken ordning man vill. Det här har sina positiva sidor, men även sina klara nackdelar. Den största fördelen är att man lätt kan plocka upp spelet i fem minuter under bussresan och ändå hinna med att klara ett helt uppdrag. Uppdragen är i sin tur uppdelade i olika typer. En del är under tidspress och i andra är det kört om man blir upptäckt av fienden. Det finns också vanliga stridsinsatser samt elituppdrag där den självregenererande hälsomätaren byts ut mot en begränsad sådan.

Nackdelen är att det underminerar Zippers möjligheter att berätta en sammanhängande historia. Inte för att ambitionerna är speciellt höga. En kort debriefing inför varje enskilt uppdrag är det enda man har att gå på. "Den här snubben har något fuffens för sig. Han måste elimineras. Klara, färdiga, GÅ!" Ungefär. Det lämnar mig kontextlös och uppriktigt talat rätt likgiltig. Visst är militärshooters knappast kända för att leverera gripande narrativ. Men det här är nästan löjligt. Tillsammans med en generisk miljö- och fiendedesign är avsaknaden av personlighet dessvärre total.

Unit 13
Vill man plocka fiender från ett lite längre avstånd gör man rätt i att byta till förstapersonsperspektivet.

Tur är då att spelets kärna - att panga terrorister - underhåller. Smidig mekanik för att ta skydd, ett standardmässigt men ändock trevligt utbud av vapen och en skön spelkontroll är grunden till detta. Striderna sker mestadels ur ett tredjepersonsperspektiv, men förstapersonsperspektivet används också när man behöver sikta lite noggrannare. Den här sidan av Unit 13 uppskattar jag verkligen. Det är en actionfix som injiceras rakt in i blodet.

Bortser man från den trista designen är det också ett relativt snyggt spel. Det är lite svårt att bedöma grafik i inledningen av en konsols levnadstid, eftersom man inte riktigt vet vad som kan krämas ut ur hårdvaran ännu. Men det är skarpt, innehåller välstöpta karaktärsmodeller, någorlunda detaljerade miljöer och schyssta ljuseffekter. Dessutom ramlar fienderna ihop väldigt naturligt när man skjuter dem. Inte att föringa!

Unit 13
Att fiender vänder ryggen till mitt under striderna är dessvärre ingen ovanlighet. Den artificiella intelligensen lämnar en del att önska.

Att dö är dessvärre det enda som fienderna gör någorlunda bra. Den artificiella intelligensen är nämligen rutten. Fienderna vänder ryggen till mitt under eldstrider, spattar runt som yra höns och matar upprepade skottsalvor i väggar och hinder två decimeter framför deras egna näsor. Jag brukar inte vara särskilt kräsen när det kommer till AI, som också är bland det absolut svåraste att programmera. Jag brukar kunna ha överseende. Men när jag möts av en sådan här sensationell hjärndödhet måste jag ändå reagera. Antagligen en biprodukt av att Zipper är mer vana vid att skapa onlinebaserade actionupplevelser där man möter mänskligt motstånd.

Ett multiplayerläge finns det också i Unit 13. Närmare bestämt co-op, där man tar sig an samma uppdrag som i solodelen, fast tillsammans. Något som fungerar bra. Det är ju alltid roligare att spela tillsammans. Men det tar som inte bort de svagheter jag redan har tagit upp. Det bjuds även på topplistor och dagliga utmaningar, där man har 24 timmar på sig att få så hög poäng som möjligt för ett specifikt uppdrag. En poäng som man sedan kan jämföra med sina onlinepolare eller resten av världen.

Unit 13
Unit 13 är, om än identitetslöst, ganska snyggt rent tekniskt.

Unit 13 lämnar mig kluven. Grundpremisserna är bra. Upplägget är välanpassat till det bärbara formatet och actionsekvenserna underhåller. Samtidigt är det fruktansvärt identitetslöst och levererar undermålig artificiell intelligens. Nivåerna återanvänds också i ganska hög frekvens, fast med annorlunda uppdrag. Det känns lite billigt.

Men bryr du dig inte nämnvärt om story och kan bortse från korkade fiender, så kan detta vara något för dig. Tills vidare kommer jag att fortsätta plocka upp Unit 13 under resorna med lokaltrafiken för att få mig min bärbara actionfix.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Välanpassat upplägg, underhållande action, bra spelkontroll
-
Stenpuckad artificiell intelligens, identitetslöst, obefintlig story
BETA +