Det kom aldrig något Tekken till Nintendo DS, trots att till och med Game Boy Advance fick en version. Men nu gör Namco bot och bättring med ett spel som halvt får ögonen att hoppa ur hålorna vid en första anblick. Tekken 3D Prime Edition är nämligen direkt enastående snyggt och rullar på i silkeslena 60 bilder per sekund och har rent sanslösa 3D-effekter. Vore det inte för Resident Evil: Revelations skulle jag inte ha tvekat att kalla det för det snyggaste spelet till formatet.

Det här gör spelandet till en ren fröjd, kämparna ser ut exakt som vi är vana vid, och för att passa in det mer i storyn har Heihachi Mishima fått sitt utseende från det kommande Tekken Tag Tournament 2. Totalt finns över svindlade 40 pugilister att välja bland, hela den samlade uppsättningen från Tekken 6. Och som om inte det vore nog har Namco även klämt in filmen Tekken: Blood Vengeance i all sin tredimensionella prakt och det är tydligt att inga genvägar tagits för att skapa en riktigt bra upplevelse.

Och det ska sägas direkt att utvecklarna Arika och Namco lyckats väldigt bra med just spelbarheten. Det är såhär ett tredimensionellt fightingspel ska se ut till Nintendo 3DS och det kommer absolut vara måttstocken framledes. Själv är jag en sucker för fetknoppen Bob och han blir ett givet förstahandsval i slagsmålen.

Att utföra alla snortighta combos och avancerade moves visar sig dock ganska snart vara en väl stor utmaning med en Nintendo 3DS i labbarna, något Arika och Namco likt så många andra utvecklare valt att lösa genom att lägga fyra genvägar för svårare grejer nederst i skärmen. Normalt brukar jag fnysa åt det, men här behövs det faktiskt. Inte minst eftersom Nintendo 3DS-styrkorset inte är direkt optimerat för fighting och analogplattan är ännu sämre för ändamålet.

Summa summarum är jag nöjd med den fighting som erbjuds i Tekken 3D Prime Edition. Det här är Tekken, kort och gott, och det fungerar väldigt bra och ser som sagt väldigt bra ut dessutom. Enda undantaget är väl möjligen bakgrunderna där man sparat in på effekter och polygoner. Men eftersom Tekken inte direkt är ett spel beroende av just bakgrunder så spelar det absolut ingen roll. Tvärtom känns det nästan bara bättre att få så tydliga och detaljerade kämpar på den lilla skärmen, vilket ju ändå är det man ser i första hand.

Om det är något jag prisat Namco för i otaliga fightingrecensioner tidigare så är det deras förmåga att brassa på med extramaterial utöver själva fightingen. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att Namco är de som grundat den oskrivna regeln att det behövs extramaterial i fightingspel. Innan de satte igång trenden med framför allt Tekken och Soul Calibur brukade det bara finnas ett sparsmakat storymode och versus-möjligheter. Och det var allt.

Det här är såklart extra viktigt när vi snackar bärbara spel. Hemma är man ju aldrig längre än ett bredband ifrån all världens motstånd. Men med en portabel spelenhet kan man inte direkt koppla upp sig på spårvagnen, under bilresan genom USA:s västkust eller på kryssningen till Finland, och det är därför av yttersta vikt att det finns gott om saker att göra för den som spelar ensamt.

Och här, gott folk, kommer den verkliga chocken... Namco har nämligen inte lagt in något extramaterial alls. Det finns inte ens ett riktigt storymode att tala om. Det som vanligtvis är deras paragren har alltså totalt negligerats, och kvar är ett stabilt och ursnyggt fightingspel. Men att puckla på datorn i rond efter rond är knappast vad jag skulle vilja kalla speldjup och både Survival och Quick Battle blir snabbt enahanda.

Då hjälper det inte att Namco tagit fram lite samlarkort man kan vinna till sig och som man sedan kan byta via Street Pass. Det skulle naturligtvis ha funnits möjlighet att bygga egna kämpar, ett riktigt storymode med påkostat slut, kanske något lättsamt partypussel som bollspelet från Tekken 3, massor av saker att låsa upp för att kunna designa om alla strykpåsar (som man sedan kunde få dela med sig av till andra spelare), kanske en frågesport med Tekken-triva som vi hittar i Blazblue: Continuum Shift Extend och några andra genomtänkta spellägen.

Nåja, lyckligtvis finns en multiplayer-komponent som fungerar hyggligt. Visst laggar det nu och då, men möjligheten finns att välja motståndare som finns nära, vilket förbättrar onlinebiten något. Tyvärr kan man inte byta figur mellan matcherna, vilket oftast spelar liten roll, men efter att ha torskat 3-4 matcher i rad mot någon överjordiskt skicklig person brukar åtminstone jag vilja pröva lyckan med en ny figur.

Tekken 3D Prime Edition är verkligen i grund och botten ett bra spel, och vet du med dig att du oftast har polare att spela mot lokalt eller åtminstone har tillgång till trådlöst bredband så du kan spela online när du känner för det så är det absolut köpvärt. Åh andra sidan, har man det är stationära Tekken 6 att föredra oavsett.

Kommer du däremot spendera din mesta tid med att spela ensam mot datorn så måste jag dock säga att risken finns att du tröttnar betydligt snabbare än du nog tror. Och då hjälper det inte att Namco petat i en ursnygg version av Tekken: Blood Vengance för att kompensera avsaknaden av nödvändigt extramaterial.