Until Dawn: Rush of Blood

När vi fick reda på att en räls-shooter baserad på Until Dawn-universumet var under utveckling hade vi ingen aning om att den faktiskt skulle vara på räls. Men det är den, och från början av spelet till slutet är du fast i en bergodalbanevagn, ifrån vilken du i sittande position skjuter på fiender. Det finns inte mycket frihet när det kommer till rörelse, förutom några enstaka tillfällen då du får möjligheten att skjuta på växlar för att byta spår till andra fiendefyllda banor.

Until Dawn: Rush of Blood påminner mycket om klassiska arkadshooters som Time Crisis och The House of the Dead, och om du är ett fan av den typen av spel kan du mycket väl hitta något du gillar i detta skruvade spel. Större delen av tiden spenderar du med att peppra odöda och andra skumma varelser som raglar mot dig. Skillnaden mellan Until Dawn: Rush of Blood och dåtidens klassiska arkadshooters är rälsdelen av det hela, här är du i konstant rörelse genom de sju olika banorna, där du hela tiden måste ducka för olika hinder medan du mejar ner fiender av alla former och storlekar.

Du kan spela med antingen Playstation Move-fjärrarna eller med en Dual Shock 4, och valet av handkontroll ändrar spelupplevelsen ganska ordentligt. Vi föredrog faktiskt Dual Shocken som gör att båda vapnen man har i händerna skjuter åt samma håll parallellt med varandra, medan du med Move-kontrollerna helt fritt kan styra vardera hand åt vilket håll som helst. Det kanske var den större friheten hos Move-fjärrarna som orsakade det, men vi upplevde att vår träffsäkerhet sjönk när vi använde dem och vi lyckades oftare träffa våra mål med Dual Shocken. Däremot gick det ändå ganska bra för oss oavsett handkontrollval.

Det finns mycket att skjuta. Hela spelet hålls ihop av en läskig nöjespark, där du får välja att färdas ut i olika skruvade världar, i vilka du får rulla runt i din vagn, rada upp skott, ducka undan diverse bråte och byta vapen genom att skjuta på de vapenlådor som finns utspridda lite här och där.

Varje bana är fylld med måltavlor och fiender, de finns överallt, och om du gillar att klättra på topplistor eller att klå dina vänners resultat, så finns det ändå något som kan locka dig tillbaka till att spela om de olika nivåerna på högre svårighetsgrader och bygga combos för att få bättre poäng. I det avseendet finns det en del återspelningsvärde i denna spinoff till Until Dawn, eftersom banorna inte bara är fyllda med fiender, utan är även fyllda med måltavlor och samlarobjekt att skjuta. Om du verkligen gillar att samla allt i ett spel finns det mer för dig i Until Dawn: Rush of Blood än i de flesta andra. Däremot passar inte denna typ av spelande för den breda skaran som förmodligen kommer spela igenom det en, eller på sin höjd två, gånger och sedan aldrig återvända.

Det som plockar på sig Until Dawn: Rush of Blood bara för att ha något att göra med sin nya virtual reality-hjälm, kommer upptäcka en ganska begränsad shooter, som erbjuder en del skräck under speltiden. Vi tänker inte ljuga, vi hoppade ur stolen mer än en gång, och en grej, som vi helst inte vill avslöja, fick oss nästan att göra i brallan. Men dessa moment var tyvärr bara några undantag. För det mesta sköt vi bara på stillastående måltavlor och insöp atmosfären, som ändå var ganska läskig.

Det finns några riktigt intensiva stunder, oftast i slutet på varje nivå. Under dessa stora avslutande strider gäller det att sikta ordentligt, ladda om effektivt, antingen genom ett knapptryck på Dual Shocken eller genom att rycka på Move-fjärren, och lista ut sekvensen. Det finns några knepiga moment, men inget som inte går att lista ut med lite uthållighet och träffsäkerhet.

Något som många kommer undra över, särskilt de som spelade Until Dawn förra året, är hur denna räls-shooter hör ihop med handlingen och världen från originalet. Allt eftersom du rör dig längre igenom spelet kommer du stöta på referenser till Until Dawn, och ibland kan du till och med skymta delar ur dess handling utspela sig i sidorum som din vagn rullar förbi. Karaktärernas namn från originalet dyker även upp på topplistorna över poäng. Däremot är detta inte i närheten av att vara en uppföljare till Until Dawn, det är snarare parallell story, som lånar bilder och skräckkänslan från originalet, men tar det hela i en helt annan riktning.

Men är spelet bra då? Det är en ganska krånglig fråga att svara på, det fanns saker vi verkligen inte gillade så värst mycket, men mycket beror på rälssektionerna och att det saknades någon som helst sorts interaktion utöver "peka-och-skjut". Däremot misstänker vi att inte alla kommer känna så. Vi skulle önskat att de fokuserat mer på skjutbanor och de intensiva momenten i slutet av nivåerna, då det var dessa stunder som etsat sig fast i minnet, och lite då och då hade vi trots allt kul - skjutandes vilt och ibland desperat - med att hålla oss vid liv samtidigt som helvetet brakade loss framför oss.

Om du är ute efter en virtual reality-shooter och inte bryr dig om att sitta fast på räls så kanske du se mer positivt på Until Dawn: Rush of Blood än om du bara är ute efter något som kan visa upp vad Playstation VR är kapabel till. Det finns några skrämmande moment, men inte tillräckligt många enligt vårt tycke, och trots att spelet är ganska kort, så hade vi det i slutet ganska svårt att motivera oss för att ta ännu en åktur med denna djävulska bergodalbana.