Likt en ohejdbar projektil flyger min sportbil in i militärbasens vägspärr. Jag har sekunderna före kastat mig ut ur fordonet och rullar nu längst marken. När jag kommer upp på fötterna igen börjar skjuta vilt omkring mig, och den mindre armé som står mellan mig och mitt mål öppnar besvarar med retureld. Kulorna viner förbi mitt huvud och det piper i öronen av alla explosioner. Välkommen tillbaka till helvetet. Välkommen tillbaka till Steelport.
När jag väl kommer upp till helikopterplattan skjuter jag ner en sista grupp soldater och räddar den supersexiga rymdbruden. Precis när vi ska fly platsen tillsammans besannas dock min värsta mardröm. De är här. Jag talar såklart om resten av hennes utomjordiska ras, som kommer farandes genom skyn med sin skräckinjagande rymdflotta. "Cut!", skriker plötsligt den excentriske regissören i min öronsnäcka. Explosionerna upphör och alla lägger ner sina vapen.
Det krävs en omtagning, men den här gången ska det vara tyngre vapen, mycket mer sprängmedel, ett par pansarvagnar och självklart ett frifall från en helikopter också. Ljus, kamera och tagning! Jag befinner mig på filminspelningen av Gangstas in Space, en efterlängtad actionrökare med Hollywoods högsta budget, baserad på mitt liv som ledare över Third Street Saints. Löst baserad, åtminstone.
Så lyder alltså upplägget till Volitions andra Saints Row: The Third-expansion, och precis som vi kommit att förvänta oss så utförs det med mycket galenskap. Rent spelmässigt fungerar det som det alltid gjort: Spelaren springer runt och sprider död i Steelport, men egentligen är det bara lös ammunition, låtsasblod och specialeffekter som används. De civila är utbytta mot kameramän, och hela upplevelsen kompletteras med ett typiskt bildfilter och pompös filmmusik.
Samtidigt glömmer skådisarna ofta sina repliker, och när de inte gör det så levereras dem på ett väldigt överdramatisk sätt. Jag är ingen filmskapare, men jag är ganska så säker på att det inte är så här det går till när man gör en film. Det är dock en riktigt underhållande parodi som nästan lyckas rättfärdiga prislappen på 50 kronor. Det var även fallet med spelets första tillägg, Genkibowl VII, men de två expansionerna har även mycket negativt gemensamt.
Gangstas in Space är nämligen oerhört kort. Minikampanjen består av tre spelmässigt mediokra uppdrag som är över inom loppet av en timme, och storyn bidrar inte med något till det fulla spelet. Vilket är väldigt frustrerande med tanke på hur många lösa trådar vi lämnats med i Saints Row 2 och Saints Row: The Third.
I Genkibowl kunde man åtminstone låsa upp en rad nya fordon och homies som kunde användas i Steelports ambitiösa sandlåda, men även på denna front är Gangstas in Space en besvikelse. Det finns ingen substans att hitta här, och när filmen väl är färdiginspelad så är det roliga över. Med det sagt är ju konceptet fortfarande snudd på genialiskt, och vem har inte alltid drömt om att rädda världen tillsammans med en sexig sidesick från en annan planet? Volition, ni känner mig allt för väl.