We are LIVE Streaming

The Evil Within

Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

JOURNEY

Skaparna av Flow och Flower byter vektorvarelser och blomblad mot en rödklädd ökenvandrare. Elfving har tagit sig an pilgrimsfärden och är mycket förtjust i det unika Journey


Journey tar slut. Jag noterar gåshud. De senaste minuterna jag fått ta del av har utgjort en av de mest bitterljuva stunderna jag upplevt i ett spel, någonsin. I synnerhet en sekvens - kanske 20 sekunder lång och tyvärr omöjlig att skvallra om i detalj - har etsat sig fast i mitt minne och kan bara beskrivas som en stilsäker, enormt effektfull representation av det komplicerade bandet mellan spelare och spelfigur.

Eller: "fan vad snyggt gjort!" - för att citera mig själv sekunden efter jag såg sekvensen.

Med Flow och Flower skapade Thatgamecompany två av de mest stämningsfulla småspel jag någonsin haft glädjen att uppleva. Att styra undervattensvarelser och blomblad genom både mystiska och vackra landskap, designade av ett halvdussin personer, visade sig slå an fler strängar hos mig än multimiljonprojekt gjorda av branschens giganter. Hemligheten? Tja, i intervjuer om bra spelskapande har Thatgamecompanys egna förklaring möjligen låtit klichéartad, men varit till hundra procent korrekt:

"Vi vill få spelaren att känna något".

Och ja, jag kände något i både Flow och Flower. Och Journey är ännu bättre.

Journey startar. En mystisk figur utrustad med röd cape och spetsiga ben befinner sig i en öken. Mitt äventyr börjar direkt, utan bakgrundshistoria, utan fula tutorial-banor. Jag får reda på att jag kan vrida på kameran, men ungefär där tar inlärningen slut. Sanden glittrar makalöst vackert i det gassande solskenet, och det känns som att jag kan se flera mil bort över dynerna. Ett berg i fjärran tycks vara mitt mål. Jag drar mig till minnes den briljanta, surrealistiska ökenvandrarscenen i Uncharted 3: Drake's Deception, men stämningen i Journey doftar mer sagobok än matinéfilm. Det är inget annat att göra än att börja sitt utforskande.

Journey
Att åka kana nedför ökensanden ger en varm känsla i hela kroppen. Oroa dig inte för en sandöverdos, Journey bjuder på mer än bara ökenbanor.
Detta är en annons:

Öknen är inte helt öde, utan ruiner, gravstenar och märkliga konstruktioner finns lite överallt. Snart uppenbarar sig några enkla förmågor för min tystlåtna rödluva. Jag kan svävhoppa med en knapp och utstråla energi med en annan. Det går även att bättra på hoppförmågan tillfälligt genom att samla in svävande tygstycken, för övrigt tjusigt färgkoordinerade med min dräkt.

Detta är en annons:

Apropå tygstycken hittar jag några större men färglösa och sorgsna sådana bland all bråte, och dessa ska "återupplivas" med mina krafter. Min huvudperson får omgivningen att vakna till liv, något som påminner starkt om blombladens framfart i Flower. Broar i form av långa persiska mattor växer fram och jag kan ta mig vidare. När jag senare får befria några drakliknande varelser som ger mig skjuts genom skyarna som tack - då är jag helt såld. Maken till den drömlika, optimistiska atmosfär Journey innehåller får du leta länge efter.

Journey
Och plötsligt var vi två. Journey har en minimalistisk multiplayer lätt att älska.

I tal om ett spel som Journey är det lätt att glömma att beskriva vad själva spelupplägget faktiskt går ut på, men i grunden handlar det alltså om ett plattformspusslande där utmaningen ligger i att bereda en väg för sig själv till banans slut. Där väntar en uppsättning pelare med ljus som aktiveras av min närvaro, och belöningen blir en drömsk sekvens som ger precis lagom vaga förklaringar om vem min figur är. Därefter följer en svepande kamerarörelse över något som liknar en väggmålning, innan jag får utforska nästa nivå.

En annan briljant aspekt med Journey är hur banorna ser så gränslösa och vidsträckta ut, men i själva verket inte är det. Illusionen av att befinna sig i en stor, öppen värld och faktumet att man ändå slussas rätt till banornas nyckelpunkter är en svår kombination, men något Thatgamecompany lyckats totalt med.

Så har vi det där genidraget. Strösslet på tårtan, grädden på moset, oliven i martinin. En andra spelare. En sådan kan nämligen dyka upp när som helst i Journey. Jag har aldrig upplevt ett bättre exempel på "less is more" än i detta flerspelarläge. När en annan särkbärande karaktär plötsligt uppenbarar sig ser jag inget användarnamn, ingen notifikation och inga chattfönster. Det enda jag vet är att någon, någonstans är ute på samma resa som jag. Vår kommunikation begränsas till hopp, plingljud och den outtalade, men självklara driften att fortsätta resan.

Journey
I Journey finns stilrent nog ingen HUD, men du kan studera din scarf för att se hur mycket hoppkraft du har kvar.

Redan innan mitt första möte med en annan spelare hade jag redan känt en hel del, men denna garnityr tar Journey snubblande nära ett toppbetyg. Ska man hitta något att klaga på är det att äventyret tar slut lite väl fort, och att det vaga, stillsamma upplägget kan göra vissa rastlösa om de inte är på rätt humör.

Det är petitesser. Mitt tips till dig är att ignorera dem, skaffa Journey och påbörja din egen resa. Vem vet, vi kanske ses? Jag kan visa dig vägen.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Härlig grafik, klockren design, väldigt stämningsfullt, vacker orkestermusik, tjusigt avskalad "multiplayer"
-
Bara ett par timmars speltid

Medlemsrecensioner

  • Imperial scout
    Jag har upplevt en makalös resa som inte liknar något jag upplevt tidigare, och som jag sent kommer att glömma. Flower var minst sagt ett annorlunda... 10/10
  • Ekneh96
    Så här ett och ett halvt år efter alla andra så har jag äntligen spelat Journey. Bättre sent än aldrig antar jag. Redan när jag startade upp spelet... 10/10
  • AG Jati
    Världen må se fin ut. Men ändå får jag rysningar från det okända. Jag är ensam. Ser bara imitationer av de andra tre personerna. Solen skiner och de... 10/10
  • risifruttiman
    dask på task släppte en gåsfjärt i en eldorado lasagne, fisk potatismos PATRASK nu fann jag en morsgris under sängen, den hoppade fram och pratade... 1/10
  • Billy Idol
    Det vandrar ett spöke. Ett spöke vid namnet Claes. Spöket vandrar i min dröm. Claes befarar sig och kollar in mig i ögonen (inte brunögat dock) och... 1/10
  • zwqase
    Journey. Vad mer finns där att säga som inte redan har blivit sagt? Vad mer behövs egentligen sägas för att de få som ännu inte begripit det ska inse... 10/10
  • mamz
    Jag ser en öken. Nej, jag ser en öken och karaktären jag spelar. Jag vet inte vad jag är för något, och jag vet inte vart jag är någonstans. Jag... 10/10
Detta är en annons: