Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

MARIO & SONIC AT THE LONDON 2012 OLYMPIC GAMES

Olympiska spelen i London närmar sig och spelbranschen är inte sen med att håva in pengar i hysterisjön. Oskar har testat den bärbara varianten av Mario & Sonics tävlande för att se om det håller måttet


Jag kan bli grinig på spelbranschen ibland. Grinig, förvirrad och förvånad. För 30 år sedan var det ok med minispel där det gällde att hamra knapp tills lederna gick av. Det var ok med friidrottsspel där hastigheten på löparen avgjordes av hastigheten på spelarens tummar. Spelkontrollerna hade i regel bara två knappar och ett styrkors, och underhållningsfaktorn fanns där.

Idag däremot, när vi sitter på en bärbar enhet som mäktar med såväl rörelsekänslighet som gyro och stereoskopisk 3D känns det helt sinnessjukt att sitta och trycka på A-knappen så fort jag kan för att komma först i mål. Det känns som ett supermärkligt slöseri på tid, resurser och pengar. Det känns ensamt och inte särskilt bärbart.

Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games
Minispelen må se olika ut på den övre skärmen, men kontrollschemat varieras allt för sällan.
Detta är en annons:

Tanken är förstås att jag inte ska vara ensam när jag spelar Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games. Tanken är att jag ska ge mig ut i vida världen, sätta mig på en parkbänk och vänta tills någon kommer fram och frågar om vi ska mäta våra krafter mot varandra i 200 meter häck. Tanken är att jag ska sitta och tävla i vem som kan hamra tumme snabbast mot andra online, men det finns ett problem; jag vill verkligen inte göra det, och jag kan inte tänka mig att någon annan ska vilja det heller.

Men jag ska inte vara orättvis. Vissa minispel höjer betyget från den absoluta botten genom att åtminstone erbjuda moment där timing och rytm är hyfsat viktigt. Att hoppa studsmatta i takt är ett av de minispel som känns minst sanslöst poänglöst. Att snurra på en gymnastikstång är en annan.

Detta är en annons:

Arsenalen av nintendo- och segakaraktärer är en bred sådan. Något som förstås tvingat utvecklingslaget att tänja på realismen som annars eftersträvas i allt för stor utsträckning. Faktum är att Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games saknar identitet, mycket på grund av just detta. Det är som att Sega har kastat sig efter totalt skilda halmstrån i panik och försökt hålla i så hårt det går men ändå tappat greppet om alltihop och bara fallit ned i avgrunden av betygsskalan.

Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games
3D-effekten är helt poänglös i de allra flesta minispel. Studsmattehoppandet sett uppifrån är ett av undantagen.

Bara faktumet att det finns ett karriärläge där Bowser och Dr. Eggman är avundsjuka för att de inte blivit inbjudna till de olympiska spelen och försätter hela London i en dimma (och skapar kloner av de tävlande som man måste vinna över) känns tråkigt, konstigt och som ett konkret bevis på hur illa det kan gå om Nintendo släpper lös sin licens åt höger och vänster.

Grafiken imponerar i sina stunder, men om man tittar närmare på utvecklingsmässiga specifikationer inser man snabbt att det inte är så konstigt när hela spelet är ett enda stort quick time event. När Yoshi kutar 3000 meter häck gör han det ju av sig själv. Jag kan inte svänga med honom och jag kan inte styra kameran eller öka farten. Istället kan jag bara trycka för att hoppa i rätt ögonblick och hoppas att de andra tävlande faller på plinten framför.

I slutändan är det här ett klassiskt exempel på ett spel som kommer att köpas i mängder utan att faktiskt spelas. Jag ser framför mig hur horder av familjer anländer till London för att kika på OS och samtidigt passar på att inhandla Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games till sina barn. Gör inte samma misstag.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Stundtals smått tjusig grafik
-
Totalt poänglöst, saknar underhållningsvärde, variationsfattigt, märkliga menyer, usel story som aldrig borde funnits där från första början
Detta är en annons: