Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SINE MORA

En nästan utdöd genre tacklas av både ungrare och japaner i en konstig blandning som bör tilltala både erfarna hardcoregamers och nybörjare. Kan det verkligen fungera och är detta verkligen vad genren behöver...


Sidscrollande arkad-shoot 'em-ups är en genre som hade sin storhetsperiod på 80-och 90-talen. Med storserier som Contra (Probotector i Europa, köttiga dödskarlar var allt för hemskt så det fick bli robotar istället), Gradius och otaliga andra titlar gjorde stundtals rent hus i folks plånböcker både i spelaffärerna och i arkadhallarna. Men med tiden har dessa spel inte riktigt fått samma uppmärksamhet, även om det finns en ganska stor samling arkadknarkare som träget nöter de ofta svinsvåra bullet hell-spel som släpps nuförtiden.

Ungerska Digital Reality och japanska Grasshopper Manufacture tänkte dock att de skulle skulle ändra på saker och ting. Sagt och gjort, Sine Mora är här och det är ett spel som troligen lär kunna tilltala både hardcore-spelarna och de som vill ha en lite mer enkelt upplagd upplevelse. Det rör sig om en sidscrollande shooter där du styr ett flygplan som ska navigera genom kaskader av skott som fienden liksom kräks ur sig. Handlingen går ut på att du ska tidsresa en smula och rädda din son som förvandlades till krispig biff under ett flyguppdrag. Motståndet består av ett ondskefullt imperium med en förkärlek för kanoner och gigantiska robotkreationer.

Sine Mora
Grafikstilen rymmer både gott om ljus och mörker, ofta ser det väldigt bra och det är svårt att inte trivas
Detta är en annons:

Det är ganska mycket handling i Sine Mora före, under och efter uppdragen. I alla fall för att vara en shooter. Dock ska sanningen fram, jag kan inte påstå att handlingen håller speciellt hög kvalité och personligen känner jag mest att den är lite i vägen, allt reduceras ändå ned till att fienden är dum och du ska utkräva hämnd. Trots en ganska oväntad del i handlingen, är den inte alls speciellt viktig för min upplevelse. Själva storyläget går ut på att du tacklar bana efter bana med olika flygplan, bestyckade med olika vapen. Allt eftersom du klarar av banor och bossar låser du upp möjligheten att spela dessa i andra spelsätt.

Detta är en annons:

Sine Mora kretsar helt och hållet kring tid, både vad gäller tidsresandet men även den viktigaste spelmekaniken. Varje gång du dödar en fiende får du lite tid som läggs till ett digital urverk som räknar ned. Om du skulle kollidera med något eller bli träffad av en attack förlorar du tid. När tiden når noll är det kört och ditt flygplan exploderar. Du har med andra ord ingen energimätare, allt handlar om tid. Personligen tycker jag att detta är en eminent finess istället för att man ska avlida av en enda attack, eller ha en energimätare som man hela tiden måste hålla koll på och jaga hälso-power-ups.

Sine Mora
Det börjar ganska mörkt och glåmigt, men tro mig, det kommer bli betydligt bättre under resans gång.

Då du hela tiden får mer tid för varje fiende du skjuter, känns detta system mycket mer naturligt än att samla hälsa på annat håll. Även om det går halvdant för dig kan du klara dig ganska bra och frustrationen är ofta ganska minimal. Här skiner Sine Mora för den som kanske inte är så van vid den här typen av spel. Sine Mora är ett ganska lättillgängligt spel som ändå utmanar hyfsat för den som inte nöter den här typen av spel hela dagarna. Dock ska jag vara helt ärlig och säga att om du har spelat lite av den här typen av spel kommer du nog finna Sine Mora ganska enkelt. Men det tar som tur är inte slut där.

Istället finns det time attack och score attack-lägen att bege sig in i och här blir det väldigt fort, väldigt svårt. Om man normalt sett får hålla tungan hyfsat i mun, kommer det här att krävas Janne Schaffer-liknande oralakrobatik för att man inte ska avlida på två röda. Här trappas utmaningen upp ordentligt och marginalen för misstag är väldigt liten (eller snudd på obefintlig om man skruvar upp utmaningen). Sine Mora är därmed ett spel som jag anser tilltalar både relativa nybörjare som de som frenetiskt spelar spel som Dodonpachi och andra högintensiva spel.

Sine Mora
Stora bossar och mängder med kulor på skärmen är inget ovanligt, här går det dock ganska lugnt till mot den första bossen.

Sine Mora presenteras i riktigt trevlig 3D-grafik där spelaren då och då bjuds på en tur runt om i miljöerna under en mellansekvens. Annars är spelplanen tämligen platt men det gör inget, miljöerna blir aldrig grumliga eller grötiga och tack vare den härliga grafikstilen är det svårt att inte älska hur Sine Mora ser ut. Ljudmässigt är det kanske inget direkt märkvärdigt förutom kanske att gamle Silent Hill-kompositören Akira Yamaoka står för en del av soundtracket. Dock är det inga ljudslingor som sätter sig i mitt huvud och jag är nog faktiskt lite besviken på den punkten.

Överlag är dock Sine Mora ett härligt spel som tilltalar mig som gillar sidscrollande action, men som känner mig lite förlorad i de värsta hardcore-spelen som genren har att erbjuda. Men det finns något här för alla och med en solid spelkontroll och en mycket bra spelmekanik gör att Sine Mora känns som ett klassiskt spel i modern kostym. Den vackra grafiken gör det inte direkt sämre heller för den delen.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Underbar tidsspelmekanik, originellt koncept, härlig grafik, passar både nybörjare och genrerävar
-
Halvdan musik, kort story-läge
Detta är en annons: