William Holt var en sjuhelvetes karl. Inte nog med att han under Andra världskrigets slutskede ingick i det topphemliga, engelska specialförbandet OSS, han räddade också på egen hand världen genom en rad strategiskt geniala insatser.
Holt hade enligt EA förvisso ett par virriga medhjälpare vid sin sida men dessa visade sig snabbt vara lika triviala som vikten av att söka skydd mot kraftig fiendeeld eller att flytta sig från en detonerande bomb. De andra fyra soldaterna som var tänkta att assistera Holt på hans jakt var såhär i efterhand nästan enbart i vägen då regelbunden omplåstring med kylspray, plåster och bandage hela tiden var nödvändig.
Det var ett tufft krig det där Andra världskriget... många dog. Men hade det inte varit för löjtnant William Holt hade Hitler fått som han velat - eller? Detta är åtminstone den bild som målas upp i European Assault som gör sitt bästa för att berättarmässigt efterlikna kritikerrosande krigsepos som Band of Brothers och Rädda Menige Ryan. Svart/vita arkivbilder och repiga dokumentärer från krigets värsta scenarion projiceras mellan uppdragen medan en gammal mans raspiga röst berättar om kriget genom Holts egna upplevelser. Ett förutsägbart grepp men fortfarande oerhört effektivt för att bygga stämning vilket European Assault till en början lyckas väldigt bra med. Den gripande krigshistoriken ursäktar dock aldrig det faktum att själva spelbarheten känns som en slarvigt utförd krigsparodi med grafik som direkt för tankarna till Nintendo 64.
Jag trodde EA hade lärt sig av misstaget med praktfiaskot Medal of Honor: Rising Sun, men inte. European Assault är inte fullt lika ruttet som Rising Sun men är fortfarande långt ifrån bra. Spelkontrollen är styltig och seg, animationerna ryckiga och uppdragsdesignen känns enfaldig och gammaldags. Att hela tiden få nästa delmål utpekat med hjälp av en stor, gul jättepil är ett enkelt och bekvämt sätt att som designer slippa tänka på logisk miljöutforming och smart design. Som spelare behöver man därmed aldrig tänka på att utforska omgivningen, man behöver faktiskt inte ens se sig omkring utan kan med enkelhet bara styra vapnet dit den gula pilen pekar och skjuta på alla som skriker Achtung!
Spelets producent Dan Winters har parodiskt nog, i intervjuer med amerikansk media, sagt just detta om spelserien i allmänhet men Pacific Assault i synnerhet:
-If you think about it, World War II was a lot of ordinary guys like you and me, who had regular jobs selling insurance and farming, and they were called in to war. They were scared to death and they found a way to ride it out. If you think about the essence of what Medal of Honor has always been about, it's these heroic choices inside the field of battle.
Jag misstänker att herr Winters arbetar på flera spelprojekt samtidigt och har lyckats blanda ihop European Assault med något annat spel. För hans beskrivning av European Assault är så långt ifrån sanningen som man bara kan komma.
Grafiken är en grådassig sörja med rutten modellering. Effekter såsom eld och rök lika primitiva som banornas upplägg och variationen i det visuella är näst intill obefintlig. Jag skulle kunna fortsätta att beskriva detakjer i spelet som jag inte gillar men har faktiskt varken tid eller lust. Att de struntar i att rätta till alla fel som Rising Sun innehåll har jag heller ingen lust att lägga ned mer tid på den här recensionen. European Assault är ett fiasko och ännu ett spel som dessvärre kommer att sälja bara på grund av licensen. Vore det inte för den begåvade inramningen med de fantastiskt stämningsfulla mellansekvenserna skulle betyget varit ännu lägre.