Vi lever i en spelkultur där det blir allt vanligare för utgivare att fatta tvåhandsgrepp om juvret som lagt levebrödet på bordet och mjölka ur varenda droppe. Man vill påminna oss spelare om varför vi fortsätter köpa respektive utgivare och utvecklares spel, och man lyckas. Capcom gjorde det med två solida Mega Man-spel i 8 bitar, Nintendo gjorde det med The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D och New Super Mario Bros., och Konami själva gör det både med samlingsutgåvan Metal Gear Solid HD Collection och med just Metal Gear Solid: Snake Eater 3D.
Allt känns förstås igen sen tidigare. En nyversion är alltid en nyversion och berättelsen om Snake, hans mentor The Boss och supersoldaterna i Cobra-enheten står precis där den stod till Playstation 2 för åtta år sedan, på gott och ont. Oberoende av huruvida 3D-effekten är på eller inte kommer grafiken och designen att kännas något åldrad. Faktum är att The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D, vars original trots allt släpptes 7 år tidigare, ser bättre ut. Det bör man vara på det klara med innan man köper Metal Gear Solid: Snake Eater 3D. I mångt och mycket ser det här ut som en retuscherad Playstation 2-titel, men det är ju å andra sidan precis vad det är.
Med det sagt är det här fortfarande en av de bästa delarna i serien vad beträffar såväl karaktärsutveckling och bandesign som story. En story som för övrigt inte berättas med samma, nästan sinnessjuka mängd, filmsekvenser som Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots där du som spelare gott kunde släppa handkontrollen i 40 minuter och bara stirra på skärmen. Å andra sidan händer det att folk i spelet blir lite för pratglada ibland vilket kan kännas extremt stressande när man närmar sig sin slutdestination med preferabelt kollektivtrafikmedel. En påminnelse om att Nintendo 3DS inte alltid känns så bärbar som man kanske hade kunnat önska.
En annan sådan är faktumet att Snake Eater 3D fungerar allra bäst med Circle Pad Pro, ett hårdvarutillägg som i den här titeln tillåter dig att styra kameran med den extra, analoga, styrspaken men som samtidigt gör din konsol plastigare och cirka 25% större.
Om du spelade titeln när det begav sig 2005 kommer det här att fungera som en möjlighet att återuppleva härligheten igen. Om inte så kommer du att bli bekant med den "gamla" skolans smygande och bli varse om vad som var absolut bäst långt innan du kunde ansluta dig till The Dark Brotherhood i The Elder Scrolls V: Skyrim eller välja huruvida du ville kötta eller smyga i Deus Ex: Human Revolution.
För vissa kommer omställningen att bli för stor. Den artificiella intelligensen försöker aldrig skymma faktumet att Metal Gear Solid: Snake Eater 3D är ett spel och inget annat, och fiender kan komma att kännas dumma som tåget i sina sämsta stunder. Längden på mellansekvenser och dialog är, som sagt, en annan aspekt som kommer att kännas annorlunda för den som är van vid nutidens höga tempo och om du vet att du helt saknar tålamod skulle jag rentav råda dig att undvika titeln helt.
Personligen njuter jag i fulla drag av Snake Eater. Det här är exakt den typen av spel man bör ha med sig på en flygtur eller om man har förmånen att sitta i baksätet av en bil under några längre stunder. Momenten då jag inte kan kontrollera Snake på grund av mellansekvenser och dialoger är alldeles lagom smärtsamt långa och när jag väl får spela, smyga, äta, ta hand om mina brutna ben, byta kamouflage, hitta Yoshi (japp), skjuta på Yoshi (japp!) och ta mig vidare i storyn som djupdyker i rapidfart mår jag så bra att jag måste berätta om mitt spel för medpassageraren.
Det blir därför svårt att komma fram till en konkret slutsats. Har du aldrig spelat Snake Eater bör du definitivt springa till affären på studs, men väl där är frågan om du inte hellre köper Metal Gear Solid HD Collection och spelar det till Playstation 3 istället. För nästan samma pris får du ju med två titlar till och får dessutom uppleva hela kalaset hemma i soffan med betydligt bättre upplösning. 3DS-versionen är en riktigt bra återutgivning, helt enkelt, men kanske inte den bästa.