James Bond 007: Agent Under Fire

Häromdan läste jag i en damtidning om en stor undersökning som de nyligen genomfört. Frågan som ställdes var "Hur ska en riktig karl vara" och trots att svamlande skvallertanter säkert fyllt i talong efter talong i ren förtjusning är svaret väldigt självklart, tycker jag. Jag läste inte själva artikeln och fick inte reda på vad som tanter o morsor värdesätter hos en man, men James Bond är enligt mig en riktig karl.

Alltså, om jag fick vara vem jag ville så skulle jag med största sannolikhet välja bort både Batman och Frank Sinatra för att leva livet i den engelska agentens kläder. Agent 007 är urtypen för ren och skär manlighet och rent generellt verkar vi aldrig få nog av honom. James är stentuff, iskall, charmig och smart. Han har världens farligaste jobb och han har massor av snygga, svindyra kostymer. Kvinnorna flockas kring honom och han har alltid fri tillgång till uppsjöar av finurliga, skräddarsydda manicker. Jag gillar James Bond.

007 Agent Under Fire är Bonds Playstation 2-debut, ett spel som utvecklats och utgivits av Electronic Arts. Jag kan inga exakta siffror över hur många miljoner licensen har kostat det amerikanska spelhuset, men jag kan föreställa mig att fickorna näst intill tömts. De två tidigare licensspelen från EA har släppts till Playstation och Nintendo 64 och har väl rent ut sagt luktat ganska illa. Bond var en fåntratt om jag säger så, vilket inte kan hända (så länge inte Roger Moore visar sig i bild vill säga). Handlingen som äventyret kretsar kring är lika banalt enkel som i sina filmatiserade motsvarigheter. Genteknik stjäls av en grupp ilskna skurkar och 007 sätter efter dem i full fart. På vägen stöter Bond på diverse skumma figurer och mördar på egen hand givetvis hundratals korkade hejdukar.

När jag började spela spelet var givetvis den största frågan huruvida detta skulle bjuda på samma kvalitativa underhållning som Goldeneye. Det blir snabbt uppenbart att Rare återigen inte överträffats, inte alls, men oavsett svagheter är detta en välgjort och polerat spel. 007 Agent Under Fire saknar egentligen egna meriter men lever på ett välbeprövat, gammaldags underhållningsvärde.

Spelmässigt har EA gjort en vedertaget smart sak för att enkelt skapa variation i äventyret, nämligen att blanda vanliga uppdrag med fartfylld bilåkning. Efter att ha skjutit skurkar till ren förbannelse byts alltså kulsprutan ut mot en nyvaxad Aston Martin eller en glänsande Z8:a, något som jag finner väldigt lyckat. Denna variation är kanske det som överlag räddat Agent Under Fire från att bli alldeles för simpelt och linjärt. För faktum är att det här spelet stundtals är ett av de mest linjära actionspel jag spelat på flera år, då framförallt när Bond springer med PPK'n i högsta hugg. Det finns alltid endast en väg att gå och den speciella vägen är alltid utstakad så att även en blind enkelt skulle hitta. Detta är givetvis väldigt vanligt i den här typen av actionspel men som sagt, ibland blir det alltför uppenbart och alltför enkelt i det här spelet. Visserligen har vi sett en allmän efterfrågan efter mer linjära actionspel efter att ha upplevt en samtid av omotiverat komplicerade Half-Life-kopior i snart fem år nu.
Jag tycker att vissa av uppdragen i Agent Under Fire är tråkigt simpla, och alltjämt en besvikelse efter att MoneyPenny och Q gjort en beredd på något väldigt komplicerat och dynamiskt under genomgången. Däremot räddas tristessen av välgjord action, utmaning och bra bilåkning. Detta är definitivt värt sina pengar om du gillar rättfram action och James Bond.

Det bästa med spelet är helt klart den audiovisuella upplevelsen. Grafiken är väldigt välgjord med en bra modellering och en bunt riktigt snygga texturer. Faktum är att karaktärsmodelleringen med tillhörande animationsarbete är bland det bästa jag sett till maskinen. När karaktärer man möter under äventyrets gång samtalar med Bond rör de väldigt naturtroget på munnen och gestikulerar med både ansikte och kropp. Överlag känns detta precis så roligt att titta på som en god Bondfilm. Jag måste också tillägga att de digitala fruntimren i det här spelet är det absolut snyggaste kvinnfolk jag någonsin bevittnat i ett spel. I ärlighetens namn utvecklade jag en kvick förälskelse i en av de kvinnliga agenterna, något som visade sig vara förödande för mitt fortsatta spelande då hon avled redan 40 min in i spelet.
Förutom vackra kvinnor är banorna väldesignade, speciellt de städer som Bond färdas igenom med diverse snabba bilar. Färgsättningen är genomgående superb och miljöerna i Agent Under Fire blir aldrig för mörka.

Flerspelardelen var något som jag inte valde att testa förrän jag klarat mer än halva spelat, konstigt nog. Jag hade inga direkta förväntningar på dödsmatcherna i Agent Under Fire men fann mig själv snabbt överraskad av ett polerat, välgjort och mycket balanserat flerspelarläge. Att springa runt i EAs otroligt snygga miljöer med alla spelets superba vapen och skjuta varandra illfult i ryggen är både underhållande och beroendeframkallande, väldigt lyckat med andra ord.

Slutligen vill jag säga att atmosfären i det här spelet är precis så bra som det kan bli i ett spel baserat på världens mest kompetente specialagent. Det känns verkligen James Bond även om EA valt att överdosera hela spelet med den välkända Bond-melodin. James är rent utseendemässigt en stilfull blandning mellan Sean Connery och Pierce Brosnan och spottar regelbundet ur sig väntade, fyndigt placerade kommentarer om det som händer. Trots ett väldigt linjärt upplägg är detta faktiskt riktigt bra. Jag har haft väldigt roligt med Agent Under Fire, då inte minst i flerspelarläge.
Så samtidigt som damtidningen utser någon extrem fåntratt som Stefan Sauk till Sveriges rejälaste karl fortsätter jag jakten på världsskurkarna i rollen som tidernas coolaste agent.