Sedan människoaporna lärde sig att sträcka på sig en smula och blickade mot skyn har vi tvåfotingar drömt om att få färdas uppe bland molnen. De första stapplande stegen gick väl sisådär, jag misstänker att antalet dödsfall på grund av viftande med armarna utför stup och flygförsök i regelrätta självmordmaskiner är ganska många under årens lopp. Men bröderna Wright fixade biffen till slut år 1903. Sedan gick det ganska snabbt och redan sisådär 13-14 år senare perforerade Manfred von Richhofen fransmän på löpande band på tyskt luftrum.

Men i Birds of Steel hoppar vi fram till nästa mörka krigsepok, andra världskriget. I Birds of Steel får du klättra in i cockpit och ta kontroll över ett flertal olika historiska flygplan från eran. Du har en hel del uppdrag till ditt förfogande och det finns massor att göra vare sig du vill spela online eller offline. Den historiska kampanjen är ett bra ställe att börja och här får du precis som man kan tänka, utföra uppdrag hämtade från andra världskriget. Det är rekommenderat att du börjar med att genomgå lite träning innan du sätter dig i cockpit i strid första gången.

I en serie nyttiga men ack så horribelt urtråkiga träningsuppdrag får du lära dig de manövrar och spelkontroller du kommer behöva för att undvika att göra bort dig. Det finns tre olika inställningar när det kommer till spelkontrollen, en förenklad version, en lite mer realistisk och ett simulator-upplägg. Dessa varierar från enkla och kompetenta till svinigt skitsvåra, men tanken är att Birds of Steel ska kunna tilltala en bred publik, allt från flygaramatörer till hårdnackade flygaräss som river av en tripel salkov med en skadeskjuten Fokker-trea i sömnen.

Här börjar dock jag undra lite, om man nu är en hardcore-gamer som verkligen älskar flygsimulatorer vill man då verkligen spela på konsol? Jag kanske är lite bortkopplad från just simulatorgenren själv, men jag har alltid uppfattat dessa entusiaster som PC-spelare. Nåja, struntsamma, nu har Gaijin Games gett oss möjligheten att kunna kontrollera flygplan med olika nivåer av utmaning och man väljer själv det alternativ som passar ens egna spelstil.

Något som slår mig ganska tidigt när jag spelar är att allt som inte är själva flygandet håller en ganska låg nivå. Röstskådespeleri med instruktörer och kollegor låter ofta rent bedrövligt och väldigt ointresserat. Något som dessutom stör mig något gruvligt är att det väldigt ofta dyker upp en slumpmässig radioröst som säger något som inte alls är relevant till vad du håller på med. Jag antar att Gaijin Games ville skapa lite atmosfär och känsla i Birds of Steel men med ungefär 10 olika röstspår som spelas upp titt som tätt blir det uteslutande irriterande, upprepande och det förstör inlevelsen.

Något annat som också förstör inlevelsen är de konstanta avbrotten i spelandet. Ett uppdrag kan börja med att du ska lyfta från en startbana. När du gjort detta blir ofta skärmen svart och du får en kortare mellansekvens uppspelad för dig. Det kan röra sig om att den är ett par sekunder lång, men det är lite irriterande. Sedan kan du få flyga helt fritt i en minut eller två för att ta dig till en viss punkt på banan för att där få uppleva precis samma förfarande.

Gaijin Games hade kunnat lösa detta genom att antingen klippa ihop allt till en enda sekvens där jag inte har någon kontroll alls, eller ge mig kontrollen hela vägen. Nu blir det bara upphugget och detta händer väldigt ofta, mer eller mindre i varje uppdrag. Att göra spelaren överdrivet passiv eller att ta ifrån spelaren kontrollen i onödan är något som stör mig och i Birds of Steel är det ett stort problem. Men det finns tyvärr en hel del problem till som sätter käppar i hjulen.

Birds of Steel är nämligen inte alls speciellt kul att spela. Det må kanske vara min hjärna som är alldeles sönderfrätt av Ace Combat-spelen, men jag finner väldigt lite glädje, om ens någon i att spela Birds of Steel. Det blir inte direkt bättre av att det är ganska fult och att ljuden är som bäst halvdana. Att spela med andra spelare är inte direkt kul det heller och jag kliar mig mer och mer i huvudet över denna produkt. Att man vill göra ett spel som inte tilltalar den breda massan, oss actiontorskar med vilopuls på 280 och som knappt kan sitta still en nanosekund är ganska tydligt. Frågan är då om man verkligen ska spela det här spelet på konsol?

Den verkliga frågan är kanske varför det inte finns till PC där det finns god tillgång till kompetenta och mer passande kontroller. Att styra sitt flygplan i simulatorläge med en handkontroll är inte alls intressant för mig, hade jag haft en värstingjoystick med separat gasreglage hade det säkerligen varit mycket roligare. För gasreglaget är en sådan sak som konstant stör mig när jag spelar. Genom att dra den högra spaken framåt eller bakåt ändrar du gaspådraget. Som man kan förvänta sig använder man också höger analogspak för att styra stjärtfenan på planet. Vid flera manövrar där jag vill ha lite mer styrning på planet, har gaspådraget förändrats radikalt och det är lätt att gasa på rejält eller dra ned på gasen helt och hållet.

Det är ett flertal små detaljer som stör mig i Birds of Steel. Jag hade kunnat leva med halvdan grafik, tråkigt ljud och till och med de urbota trista röstskådespelarna. Eller för den sakens skull de svartvita journalfilmer som för handlingen framåt. Men jag finner ingen direkt glädje i att färdas uppe bland molnen i Birds of Steel. Jag tycker inte det är roligt att perforera bombplan på löpande band och jag tycker det är ganska tråkigt att bomba fartyg också för den delen. Det finns kvalitéer i Birds of Steel, det ska erkännas. Det finns massor med innehåll och om du finner detta ett roligare spel än jag, då kommer du ha att göra ganska länge.

Men för mig är felen för många och jag känner aldrig att jag har makten över vad som händer när jag spelar. Spelkontrollen är i min mening som bäst medioker och upplägger för det mesta ganska tråkigt. Det är tråkigt att Gaijin inte har lagt ner mer ambition än såhär. Jag kräver inget Ace Combat, men jag kräver att bli ordentligt road, det blev jag aldrig.