Svenska
Gamereactor
recensioner
Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure

Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure

Chrille har flyttat undan TV-bordet och berett plats för hela familjen på vardagsrummets Kinect-yta. Den älskvärda Pixar-magin står på menyn och resultatet är ännu ett Kinect-spel värt att spana in...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det har länge varit en självklarhet att Pixar varje år tar hela världen med storm via ännu en magnifik animerad storfilm. Samtidigt är en nästan lika etablerad sanning att spel baserade på Pixar-licenser är små, lättförglömliga hafsverk, förpassade till ett liv i spelbutikernas reabackar. Via Toy Story 3 och Bilar 2 har man dock kunnat skönja en ordentlig uppryckning, som även smittar av sig på den första Kinect-titeln baserad på bolagets filmer.

Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure är byggt kring en hubbvärld i form av en lekpark, som förgrenar sig likt en stjärna åt fem håll. Varje ända är prydligt inramad med dekor hämtad från fem av Pixars mest klassiska filmvärldar - Toy Story, Superhjältar, Bilar, Råttatouille och Upp. I vilken ordning man ger sig i kast med dessa fem fantasi-universum spelar ingen roll, men de tre banor som utgör spelmaterialet i vardera udd av stjärnan måste spelas i en förutbestämd ordning.

Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure
Att misslyckas med att nå banornas slut är i stort sett en omöjlighet. Däremot kan det ibland vara klurigt att lösa diverse extramål på vägen dit. Ett bra designval som passar hela skicklighetsspektrat.

Alldeles oavsett var nånstans man väljer att börja sitt äventyr består omgivningarna av idel barnslig mysfröjd. Känslan av att ha fått nyckeln till leksaksbutiken efter stängningstid är total och det är svårt att inte låta sig hänföras, hur gammal och hjärtlös man än må vara. Mitt i allt detta står den stumme spelarkaraktären, som antar nya skepnader anpassade till den aktuella filmen, vagt baserade på det egna utseendet. Denna handlingens centralgestalt smälter in i miljön och bereder mer plats för etablerade karaktärer som Buzz Lightyear och Mr. Incredible. Ett logiskt designval som utnyttjar filmernas styrkor och samtidigt ger spelaren, särskilt yngre sådana, illusionen av att vara med i leken.

Detta är en annons:

I vanliga fall när jag recenserar barn- och familjespel så behöver jag alltid med jämna mellanrum påminna mig själv om att försöka träda tillbaka ur rollen som mig själv och försöka anamma ett mer barnsligt perspektiv. Och visst är också Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure överlag ett spel som i klart större utsträckning än den typiska Pixar-filmen talar till den yngre publiken. Men jag behöver aldrig tänka att "hade jag varit sex år hade jag haft jätteroligt här". Tvärt om så är jag ofta uppe sent på kvällarna och spelar när barnen sover. På så vis får jag mer utrymme att ta ut Kinect-svängarna på parkettgolvet.

För att svänga, vifta och kränga är ingenting man slipper undan här. Något som är totalt ointressant för vissa men klart underhållande med rätt utförande, om du frågar mig. En av de markanta nackdelarna med Kinect i jämförelse med en traditionell handkontroll är ju den förlorade precisionen. Just därför ligger nyckeln till ett lyckat spel till Microsofts kamera delvis i att aldrig avkräva spelaren lika exakta manövrar som annars. Detta har utvecklaren Asobo fattat och undviker därför tätt placerade hopp och kräver aldrig att min figur nuddar alla bonusföremål för att plocka upp dem.

Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure
Att slänga in älskade filmkaraktärer gör naturligtvis mycket för att fånga barnens uppmärksamhet. Att tal och text uteslutande är på svenska bidrar också starkt. Men viktigast av allt är nog den lättbegripliga styrningen.

Dessa detaljer möjliggör ett tidvis ganska högt tempo, utan att resultatet någonsin känns särskilt chansartat. Jag får det jag förtjänar, helt enkelt. En typisk bana varar i cirka fem, sex minuter och innehåller lika många typer av rörelser. Kasten mellan löpning, klättring, glidflygning och mycket annat är tvära och Kinectens förmåga att avläsa rörelser är föredömlig. Kanske är dessa femminutersbanor perfekt avvägda för att matcha ett barns korta koncentrationsspann och en förälders tolerans för måttligt intensiv motion.

Detta är en annons:

Vid det här laget har den uppmärksamme läsaren multiplicerat och funderat och kommit fram till att 15 banor gånger fem eller sex minuter som mest ger en och en halv timmes speltid. Och det stämmer att en van spelare hinner plöja igenom samtliga banor mellan Bolibompa och läggdags, men med omspelsvärde i åtanke så har alla världar försetts med en hel del extramaterial som låses upp efter någon eller några nya vändor. Är man allergisk mot att se samma miljöer två gånger är det sannolikt inte mycket till tröst, men för de allra flesta bör ändå hållbarheten landa på mångdubbelt den tidigare anspelade tiden. Särskilt barn, som sällan tycks se något problem med att se Hitta Nemo varje dag tre veckor i sträck, lär vara oberörda av dylika farhågor.

Vad som däremot får mig att dra ner på varaktighetsbetyget en aning är den oerhört enformiga bandesignen. Rent visuellt och kulturellt är allt frid och fröjd, men den väldigt enkla formeln som varje nivå följer blir snabbt förutsägbar och tröttsam: Spring en stund, stanna och lös ett problem eller slåss mot en boss. Upprepa två gånger till. Färdig. På sex minuter. Denna mix av transportsträckor och stopp påminner om ett band vars hela repertoar består av låtar med vers/refräng x3-struktur och som aldrig ens tänkt tanken att lägga in ett solo, en instrumental låt, eller varför inte en fjärde vers. Denna typ av dynamik är ju annars fundamentalt bra, men som spelutvecklare måste man våga bryta mönstret emellanåt.

Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure
Alla de varierade rörelserna är väl implementerade och känns självklara från början. Det enda egentliga problemet uppstår i gå- och springavsnitt, där svängandet är i osäkraste laget.

Som allra tydligast blir klipp-och-klistra-designens brister i just bossarna. Som individuella designer tycker jag mycket om dem. Härliga Pixar-skurkar som måste besegras genom mönsterigenkänning och tajming. Det är som en fantastisk liten förskolekurs i hur man besegrar en spelboss. Det är därför så oerhört synd att det precis varenda gång går ut på att kasta olika föremål, ditkastade av medhjälparen, i huvudet bossen när den vilar mellan attackerna. Hade verkligen ingen på Asobo några andra förslag på fighter?

Avslutningsvis så är styrkorna i Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure mer framträdande än dess svagheter. För även om det inte når fram till den vuxna publiken riktigt på samma självklara sätt som filmförlagorna så är det ett synnerligen väl utfört hantverk. Svårighetsgraden är nedskruvad till förmån för de barn i sena förskoleåldern och lågstadiet som utgör målgruppen, men spelglädjen känns aldrig kompromissad med. Detta mycket tack vare varierad och alert rörelsestyrning. Slutbetyget hade dock tveklöst varit lägre om det inte vore för alla fantastiska figurer, kulisser och animationer.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Pixarmagi, charmerande miljöer, responsiv styrning, helt på svenska, lätt att förstå
-
Återanvända spelmoment, korta banor, väldigt enkelt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • AugustWigg
    Nästan alla har sett en Disney Pixar film. Det är inte lika många som äger en KINECT. Så om du gör det(äger en KINECT) så tycker jag att du... 6/10

Relaterade texter



Loading next content