Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recension

Mass Effect: Andromeda

Året är 2185 och mänskligheten har hittat till en avlägsen galax. Har Biowares succéserie Mass Effect hittat ett värdigt hem i Andromeda?

Jag vaknar upp, stel och frusen. Stelfrusen, kan man säga. 634 år har passerat sedan jag lämnade mitt hem och vad som fanns kvar av min familj. Mina vänner på jorden har sedan länge slutat andas och det slår mig att jag aldrig får se dem igen. 600 år har passerat sedan jag, likt de omkring 20 000 andra mänskliga pionjärerna, lämnade jorden och vintergatan för en avlägsen galax med Andromeda-initiativet, under pappa Alec Ryders befäl. När vår rymdark Hyperion når sin måldestination är planen att landa på ett antal utopiska planeter och utforska och kolonisera dessa. Eller det var i alla fall planen.

Detta är en annons:
Mass Effect: Andromeda
Färdighetsträdet är smidigt och lätt att förstå.

Väl vaken och upptinad ur kryostasis får jag träffa delar av farkostens besättning. Asari-läkaren Lexi T'Perro ser till att mitt AI-implantat Sam fungerar som det ska och att jag mår bra efter min sex sekel långa tupplur och Liam Kosta, säkerhetsspecialist, vinkar glatt från britsen mittemot. Längre ner i hallen hanterar andra doktorer min tvillingbror Scotts kryo-kammare och helt plötsligt slås gravitationsmekanismen av. Arken har kolliderat med en instabil massa av mörk energi och besättningsmän och kryo-kammare rör sig ofrivilligt i luften. Andrebefäl Cora Harper kommer till undsättning inom ett par minuter och stabiliserar gravitationen igen - men någonting är fel. Läkarna tvingas försätta min bror Scott, som var mitt i återupplivningsfasen under kollisionen, i en medicinsk koma - något som ingen verkar ta speciellt allvarligt på, inte ens jag. "Nåväl, vi har nått vår nya hemgalax. Trist att brorsan svävar mellan liv och död, men "The show must go on".

Gänget hoppar in i närmaste rymdskyttel för att se till att allt står rätt till på vår planerade nya hemplanet Habitat 7 (så vi inte skickar kolonister mot en säker död av misstag) och genast går något fel - igen. Antingen har Andromeda-initiativet rekryterat inkapabla förare eller så är åskstormarna på denna påstådda ideala planet ett riktigt problem. Skytteln slits i vilket fall som helst i bitar och jag och Kosta sugs ut i atmosfären. Efter en tids fritt fall åker jag i backen med en smäll. Kosta syns inte till och visiret på min hjälm har spruckit - jag kan inte andas. En kort tids panik följs av ett klick på min högteknologiska omni-tool och hjälmen är hel igen.

Jag reser mig upp, smärtan från det signifikanta fallet är överväldigande. Vad som enligt långdistanskameror skulle varit en Tellus-liknande planet, är istället en ogästvänlig helveteshåla där bergstoppar svävar i öppna, statiska luften och ovädret här betyder livsfara. Kosta dyker snabbt upp och vi börjar röra oss ner mot planetens mest utstickande landmärke, en ruggig, massiv, till synes högteknologisk ruin. På vägen får vi syn på en, för oss, okänd utomjordisk ras. De är beväpnade och står hotfullt över en av rymdfärjans besättningsmän, Fisher, som kraschlandat i en dal. Efter ett försök att interagera fredligt med de okända ropar de någonting på ett främmande språk och skjuter stackars Fisher. Det här alien-gänget menar allvar och det verkar som att Andromeda-initiativets första koloni i Andromeda-galaxen får vänta.

Mass Effect: Andromeda
Paragon/Renegade-systemet från föregående spel är slopat för ett mer avslappnat moralsystem.

Storyn tar mig, efter ett par stridstunga sammandrabbningar med vår nya fiende Kett och ett par osynliga ödlor, till tidigare nämnda ruin. Väl där får vi veta att vårt AI-implantat kan interagera med teknologin i strukturen, någonting som gör Kett-ledaren riktigt sur och får saker att explodera. Låter det rörigt? Osammanhängande? Kanske händer det lite väl mycket på samma gång, helt utan någon egentlig förklaring? Mass Effect: Andromeda drar igång med bomber och granater. En hel del kort läggs på bordet direkt och det är lite svårt att hinna med eller tänka själv - och värre blir det.

Prologuppdraget, som jag sammanfattade ovan, är uppdraget som visats upp i spelklipp, i trailers och på Andromeda-event. Det är uppdraget som slår an tonen för det otroligt efterlängtade rymdäventyret och det blir snabbt riktigt rörigt. Karaktärer du aldrig träffat tidigare slänger omkring titlar som inte förklarats, stora, känslosamma moment skämtas bort eller avbryts innan spelaren kan skapa ett band med (för storyn viktiga) karaktärer och handlingen hoppar fram och tillbaka utan att ta hänsyn till om spelaren hänger med eller ej. Prologen är även, trots explosioner och nog med information för att överbelasta våra mänskliga hjärnor, riktigt (riktigt) tam om man jämför den med tidigare spel i serien.

Bioware satte ribban högt gällande inledningssekvenser, mystig och handling för många år sedan med det allra första spelet i den här serien. Jorden, vårt faktiska hem, var hotat av enorma fiendeflottor kapabla till att pulverisera hela planeter, maskiner vände sig mot sina skapare och människor tömdes på liv och indoktrinerades till att motvilligt slåss för fienden. Spelare fick se på i panik när deras egenskapade huvudkaraktär och dennes älskade besättning kämpade för att ta sig ur en, lika älskad, brinnande farkost till säkerhet för att i slutändan misslyckas. Bioware satte rent av ribban så högt för tio år sedan att Andromeda tyvärr inte riktigt når upp.

Mass Effect: AndromedaMass Effect: Andromeda
Några av vintergatans ivägskickade arker går att hitta och besöka.

Likt de föregående delarna intar spelaren rollen som en viktig person. Den här gången bär du titeln "Pathfinder", och din huvudsakliga uppgift är att leda din besättning till passande planeter och låta dess invånare få alla tänkbara chanser att skapa nya civilisationer. Din ark är heller inte den enda om drar omkring i galaxen. Turians, Asaris, Salarians och resterande utomjordiska raser från ditt forna hem har varit nedfrusna på separata skepp. Innan planeterna kan koloniseras måste du som spelare dock först ta död på direkta hot och stabilisera atmosfären genom att starta upp forntida generatorer. Dessa stabiliseras genom att lösa sudokupussel (ja, på riktigt) och ta död på allt vad hotbild heter. Med din pistol.

Alla beboeliga planeter går att utforska grundligt, vissa kräver att du utforskar något för att du ens ska kunna komma någonstans i handlingen - och samtliga planeter är enorma. Bioware har lånat friskt från Dragon Age: Inquisition, och planeterna jämförs bäst med nämnda spels olika (massiva) regioner. Massor av "samla"-uppdrag fyller uppdragsloggen, världskartorna är generöst tilltagna och fyllda till brädden av markörer, punkter för snabbresor låses upp allt eftersom planeten utforskas och kompanjoner kan hittas av ren slump i öknen (vilket var en rolig överraskning).

Mass Effect: Andromeda
Mass Effect: AndromedaMass Effect: Andromeda
Mass Effect: Andromeda
Mass Effect: Andromeda
Mass Effect: AndromedaMass Effect: AndromedaMass Effect: Andromeda
Mass Effect: AndromedaMass Effect: AndromedaMass Effect: Andromeda
Mass Effect: Andromeda
Mass Effect: AndromedaMass Effect: AndromedaMass Effect: Andromeda
Detta är en annons: