GR STREAMING
Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Thimbleweed Park

Thimbleweed Park

Världens främste skapare av klassiska äventyrsspel är tillbaka med just ett klassiskt äventyrsspel. Vi har tagit reda på om Ron Gilbert fortfarande behärskar genren bättre än någon annan...


Mannen bakom flera av världens bästa spel, Ron Gilbert, är tillbaka med ett nytt peka/klicka-äventyr av klassisk modell. Efter att ha skämt bort oss med osannolika höjdare som Zak McKracken, Maniac Mansion och Monkey Island är det nu dags att lösa ett deckarmysterium av klassiskt snitt - men med Gilberts omisskännliga signum av skruvad humor, långsökta pussel och och fantastisk dialog.

Detta är en annons:

Och han gör det genom att backa bandet. Under 80-talet var äventyrsspelen ganska komplicerade historier som oftast var textbaserade, såsom Zork, Kings Quest och såklart Leisure Suit Larry. Under 90-talet gjorde sig Lucasarts ett namn som okrönta kungar av genren där de fullkomligt bemästrade konceptet från och med The Secret of Monkey Island, och flera av dessa peka/klicka-äventyr räknas som sagt idag till de bästa spelen någonsin.

Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Om du spelat klassiska SCUMM-äventyr kommer du omedelbart känna igen dig.

Men efter 90-talet fick de klassiska äventyrsspelen av denna modell allt svårare att hävda sig. Sedan dess har det gjorts otaliga försök att förnya konceptet, där vi bland de mer lyckade bidragen hittar bland annat Heavy Rain och Telltale Games The Walking Dead-svit. När Ron Gilbert, som var med och skrev historia hos Lucasarts, återigen blev sugen på att göra ett klassiskt äventyrsspel valde han dock en helt annan lösning. Varför försöka modernisera något som redan var perfekt?

Och det är väl ganska precis där vi nu hittar Thimbleweed Park, ett spel som närmast kan betraktas som den andliga uppföljaren till Maniac Mansion - ytterligare ett i raden av alla dessa våldsamt klassiska äventyrsspel. Thimbleweed Park är en liten dammig håla i någon så kallad "fly over state", där det skett ett mord nyligen. Offret är en affärsman och som spelare kastas vi bryskt in i rollerna som de båda privatdeckarna Reyes och Ray. Bara ut och lösa mord, alltså. Och en jämrans massa pussel och fullständigt ologiska utmaningar.

Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Sakta men säkert utvecklas mysteriet och storyn visar att Ron Gilbert och Gary Winnick fortfarande kan det här med äventyrsspel bättre än alla andra.

Eller... inte riktigt. Ännu i alla fall. För sheriffen i stan verkar märkligt ovillig att låta dig göra ditt jobb och känslan av att vara motarbetad infinner sig snabbt. Upplägget påminner lite om en deckare där du som spelare undan för undan får fler ledtrådar som tecknar en bättre bild av vad som faktiskt skett. Du får även chansen att spela som tre andra figurer där framför allt oförskämde clownen Ransome synts till flitigt i förhands-hypen. De andra båda är Delores och Franklin, och dessa tre figurerar i tillbakablickar som hjälper dig att förstå vad som egentligen hänt på ett sätt som för tankarna till ovan nämnda Maniac Mansion.

Innan du sätter igång på allvar finns möjligheten att välja en lättare svårighetsgrad. Om du absolut inte är bekant med denna typ av spel, eller bara inte tolererar att köra fast så är det 'Casual' du ska satsa på. Flera pussel är då omgjorda och folk du talar med är betydligt mer generösa med ledtrådarna. Du får även en bättre karta att använda dig av liksom lite behändiga genvägar. Thimbleweed Park är väldigt nybörjarvänligt även på andra sätt eftersom det är starten på något nytt och inte en fortsättning på ett gammal äventyr. Det går alltså utmärkt att förkovra sig i den mystiska storyn som inte bara är tokrolig utan även välskriven.

Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Pixelgrafiken är ofta sagolikt vacker.

Tack vare denna lägre svårighetsgrad ska det mycket till för att du ska bli stående vid en och samma utmaning för länge. För även om inte världen är överdrivet stor, finns det gott om tillfällen där du kan stånga dig blodig i frustration över att ha missat någon liten detalj som krävs för att komma framåt. Jag har dock i huvudsak spelat på 'Hard', vilket är ett lite ironiskt namn då detta på intet vis är svårare än de äldre spelen. Snarare tvärtom. Tiderna har förändrats, men jag gillade verkligen att få spela det svårare läget som känns sådär klassiskt som jag på förhand hoppades.

För min egen del fick jag nämligen lite ljuva minnen från förr då det under recensionsperioden inte gått att fuska genom att kolla lösningar på nätet. Jag har kört fast. Flera gånger. Något så grönjävligt hårt ibland, till den milda grad att jag börjat frukta för om jag kommer kunna skriva denna recension ens en gång och bli utskrattad som recensenten som inte kom vidare. Lyckligtvis har jag haft både Gamereactor-medarbetare och andra kollegor som sagt samma sak och det har varit som att stå på skolgården och jämföra hur andra kom på någon långsökt lösning. Ibland har en promenad med hunden varit det som krävts för att en syrefattig hjärna skulle komma på något jag inte testat och vips fortsatte resan genom Thimbleweed Park.

Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Thimbleweed ParkThimbleweed Park
Detta är en annons: