När Spongebob viker ett tuggummipapper till en helikopter, vilket gör den snorkige grannen Squidward oerhört avundsjuk, skrattar jag så att tårarna sprutar. Eller när sjöstjärnan Patrick flyger in över öppningsceremonin för Mr.Crabs nye restaurang naken, med endast en flagga med Spongebobs namn på mellan skinkorna. Eller när Spongebob och Sandy Cheeks (som är en onödigt sprallig ekorre i dykardräkt) utöver karate (eller Ka-ra-tejj som Spongebob väljer att kalla kampsporten) på ett stycke smörgåskorv, eller när Spongebob köper en ny stereoanläggning och bjuder in brännmaneterna på disco, varje kväll (vilket också gör den lättretade Squidward rasande), ja då fnittrar jag tills någon slår mig över huvudet med ett nattduksbord.

Jag skulle kunna rabbla incidenter från Spongebob Squarepants i flera timmar, som ett excentriskt litet barn. På samma sätt kan jag se avsnitt efter avsnitt efter avsnitt utan att tröttna det minsta. Jag är älskar Nickelodeons lilla tvättsvamp och har sedan länge importerat långfilmen The Spongebob Squarepants Movie på DVD. Ja, den är lysande och ja, jag kommer i den här recensionen att ha överseende med en del spelmässiga tillkortakommanden på grund av att Spongebob Squarepants alltid regerar!

För dig som inte sett långfilmen, Spongebob Squarepants: The Movie börjar jag med en kort epilog av handlingen som spelets baserats på. King Neptunes kungakrona stjäls av den onde Plankton som avser att härska över hela havet. Spongebob och Patrick får i uppdrag att resa till Shell City för att hämta tillbaka kronan. På sin väg möter de olika faror som givetvis multiplicerats, förstärks och överdrivits tusenfaldigt i spelet, allt för att fylla en samling traditionella plattformsbanor med traditionella mängder plattformsfiender.

Spongebob Squarepants: The Movie är upplagt precis som vilket typiskt, tredimensionellt plattformspel som helst. Alla som någon gång spelat något av Naughty Dogs Crash Bandicoot-spel kommer direkt att känna sig som hemma. Det handlar om att snurra sönder trälådor, att snurra sönder anstormande brännmaneter och annan ohyra samt hoppa mellan massor av snurrande plattformar. Låter det tråkigt? Mja, Spongebob Squarepants: The Movie är inget spelmässigt mästerverk, inte speciellt välgjort vare sig beträffande spelkontroll eller grafik men lyckas ändå underhålla, mycket på grund av god variation och framförallt tack vare inkluderandet av de tokroliga originalrösterna från TV-serien.

Mer positiva poäng innefattar ett roligt uppgraderingssystem där man kan köpa kraftfullare attacker till både Spongebob och Patrick, tokrolig fordonsfysik och en hel del hemligheter och från början låst material. Minus då? Jo, det finns en hel del. Till att börja med är svårighetsgraden idiotisk då spelets första timme är enkel och lättsam medan det bara efter tre banor blir svårt och ibland ologiskt och ofokuserat rent designmässigt. Min flickväns femårige son och jag spelade igenom spelet tillsammans (eftersom han och jag ofta är på samma nivå och gillar samma saker, som Spongebob till exempel) och till skillnad från exempelvis Lego Star Wars; Shrek 2 eller The Incredibles var Spongebob Squarepants: The Movie för svårt för att han, utan hjälp från mig, skulle kunna ta sig förbi bana tre. Än värre blir det då man kommer till banan då man ska ratta Mr. Krabs helsköna smörgåsbil då både tidsfristen och banans upplägg samt längd måste anses som obalanserat idiotsvåra.

Detta är en annons:

Sen har vi ju förstås grafiken. Även om det helt klart finns fulare licensspel (Robocop, Catwoman, Animaniacs, Predator: Concrete Jungle, Fantastic 4 någon?) är Spongebob Squarepants: The Movie långt ifrån vackert. Detaljfattigt, klumpigt modellerat och ibland otydligt designat är mitt utlåtande. Eller som min flickväns son skulle ha sagt: "Vadfödh shed det shå konshtitt ut Pettedh?".

Nu har jag klagat en hel del, med all rätt. Spongebob Squarepants: The Movie hade kunnat blivit så mycket bättre. Med det sagt bör jag också påpeka att det lika gärna hade kunnat vara oerhört mycket sämre och trots klumpig svårighetsgrad och ful grafik är detta ett fnissframkallande spel som trots allt bjuder på atmosfären och humorn från världens roligaste, tecknade TV-serie.

Lidl...lidl...lidl...lidl...lidl...lidl...la-la-la-la-la-la-la...