Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recension

Full Throttle: Remastered

Tim Schafers kultklassiska biker-äventyr är fortfarande lika briljant, men fortfarande lika kort...

  • Text: Ossi Mykkänen, GR FI (Översättning: Petter Hegevall)

90-talet var underbart. Roxette, Refreshers, Duran-Duran, Super Nintendo och alla dessa fantastiska "peka och klicka"-spel från Lucasarts samt Sierra. Förutom titlar som Monkey Island och Grim Fandango sträckte sig Lucasarts talanger så pass långt att de bland annat pysslade ihop ett äventyr med biker-tema. Nu har Tim Schafer-studion Double Fine polerat det gamla ikoniska äventyret för att göra det spelbart (och spelvärt) på dagens plattformar och detta för att glädja gamla fans såväl som att attrahera helt nya sådana.

Full Throttle: Remastered
Full Throttle baserades på Lucasarts egenutvecklade äventyrsmotor som Tim Schafer döpte till SCUMM Engine.

Ben är ledare för MC-gänget Polecats och när Full Throttle tar sin början har han hamnat i trubbel då han på falska grunder anklagas för mord efter att ha tackat nej till ett lukrativt arbetserbjudande. Det är nu upp till spelaren att bevisa Bens oskyldighet samt rentvå Polecats tidigare så respekterade namn och detta genom en rad minimysterium och gåtor som måste lösas, precis som vanligt i denna kultklassiska spelgenre. Storyn i sig är superbt berättad via underbara karaktärer som är precis lika proppade av personlighet och mänsklighet som jag minns det och humorn i det här spelet är verkligen briljant. Äventyret räcker i cirka sex timmar och även om det känns kort är speltiden fylld av god variation och minnesvärda sekvenser som är lika bra idag som för 22 långa år sedan.

Detta är en annons:
Full Throttle: Remastered
Humorn är sådär Schafer-aktigt fyndig och tokroligt finurlig, som i de flesta spelen från Lucasarts gamla peka-och-klicka-avdelning.

En sak som jag minns att jag älskade med originalspelet var hur snyggt det var, då. Full Throttle drog nytta av full motion video-teknologi samt vissa moment med digitalisering av filmade, riktiga, rörelser och var på sin tid nyskapande ur ett tekniskt perspektiv. Spelet är såklart ännu snyggare i denna remaster-utgåva och det är framförallt läckert att se hur Tim Schafer och Peter Chan växlar mellan 3D och 2D för att skapa en spelvärld som är lika inbjudande och originell i sin utformning. Musiken är även den helt superb och här har Double Fine inte bara bättrat på kvaliteten på originalmusiken utan även tillsatt nya låtar från bland andra rockgruppen Gone Jackals, något som passar atmosfären och temat alldeles perfekt.

Full Throttle: Remastered
Mark Hamill gör rösten till storskurken Adrian Ripburger.

Precis som i nyversionerna av Halo och Wonderboy III kan man i Full Throttle: Remastered byta mellan den gamla och nya grafiken genom ett enkelt knapptryck, något som är en strålande funktion för en gammal nostalgiker som undertecknad. Hela spelet ser naturligtvis mycket, mycket bättre ut med modern grafik i 16:9-ratio förutom ett par undantag. Stridssekvenserna som innefattar Ben åkandes på sin chopper, ser märkliga ut då bakgrunden och Ben skiljer sig åt väldigt mycket sett till övergripande grafikkvalitet och färgtint. Detta gjorde under min genomspelning att jag valde att lira dessa bitar med den gamla originalgrafiken aktiverad.

När det gäller pusslen och gåtorna som Ben ställs inför innehåller Full Throttle: Remastered en nyttig funktion som gärna hade fått existera även för 22 år sedan eftersom jag minns hur ofta jag körde fast när jag spelade igenom Full Throttle för första gången. Genom att trycka på Shift-tangenten kan man nämligen få upp en liten lista på alla interaktiva objekt samt karaktärer inom den specifika miljön/det partiet, något som underlättar enormt och ger mig en överblick som gör spelupplevelsen klart mycket trevligare.

Full Throttle: Remastered
Det går såklart att argumentera för att spelet faktiskt var snyggare när man såg varje handritad pixel än nu, när den här aningen geggiga vector/flash-stilen tagit över. Men det är såklart super-subjektivt.

Efter 22 år råder det ingen som helst tvekan om att det här äventyret med enkelhet står sig mot mer moderna spel av samma typ som Telltales 122 000 "peka och klicka"-spel, Thimbleweed Park samt Syberia III. Detta är lika unikt i sin utformning som det är smart skrivet, roligt och audiovisuellt klockrent. Synd bara att det fortfarande känns för kort.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Rolig story proppad med klockren komik, legendariska karaktärer fyllda med personlighet, läcker estetik, härlig musik
-
Motorcykelsekvenserna är märkliga, fortfarande lite väl kort
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här
Detta är en annons: