Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Tekken 7

Tekken 7

Det är åter dags att dela ut stryk i Bandai Namcos regi. Jonas Mäki har vässat järnnävarna och slagits i den sjunde Tekken-turneringen...


Det råder ingen tvekan för mig om vad jag ska göra först i Tekken 7. In i arkadläget och spela med Akuma, den demonliknande Street Fighter II-besten som jag gjort livet surt för så många spelare med innan. För mig som har vuxit upp med Street Fighter II och framåt så ska det såklart bli direkt larvigt roligt att se hur han står sig mot Bandai Namcos extremt strykglada kämpar med bland annat Heihachi, Eddy Gordo, Marshall Law och King i spetsen.

Detta är en annons:

De svettpärlor som av spänd förväntan trängt fram i pannan kyls passande nog ned av iskalla banan Arctic Snowfall, där pugilisterna ska göra upp. Mitt första möte blir mot nykomlingen Gigas, en absolut fruktansvärd gris, som hör till de bäst designade power-karaktärerna jag sett i ett fightingspel med tentakelliknande kablage som hänger och slänger från ryggpartiet. Men jag förfogar som sagt över självaste Akuma, så det finns ingen anledning till överdriven respekt.

Tekken 7
Att spela Akuma är förvånansvärt likt hur det fungerar i Street Fighter-serien.

Och det visar sig finnas fog för detta. Gigas är visserligen brutalt stark och oroväckande rapp med sina air juggles, men Akuma känns precis som jag hade hoppats på. Det är verkligen en Street Fighter-figur som nästan sömlöst först över till Tekken-universumet - och det fungerar faktiskt. Attacker där Gigas rusar mot mig avvärjs snyggt med Goshoryuken (drakslag), combos följs upp med Tatsumaki Zankukyaku (virvelsparkar) och det finns till och med rekorderliga Gohadoken (eldbollar) att ta till i arsenalen.

Som om inte det vore nog har Akuma tagit med sig EX-mätaren från Street Fighter IV för att kunna dundra iväg mer kraftfulla attacker vid behov och hans Rage-attack är inget mindre än Messatsu Gohadou. Första intrycket av Tekken 7 är kort sagt väldigt bra, det känns smidigt, har den där rappheten jag förknippar med serien och grafiken känns som en rejäl uppdatering sedan sist vi såg serien, vilket ju faktiskt var ett halvt decennium sedan med Tekken Tag Tournament 2.

Tekken 7
Shaheen är ett av de roligare nytillskotten i serien, och en väldigt nybörjarvänlig figur.

Något Bandai Namco alltid lyckas oerhört bra med kontra andra utvecklare av fightingspel är att göra det roligt att lära sig spelmekaniken på egen hand. Det här med träningslägen är svårt att få till bra och det enda som egentligen kan utmana på den fronten är Killer Instinct. Men här finns betydligt mycket mer än så, och som vanligt erbjuds ett singleplayerläge som fullkomligen krossar allt konkurrenterna har att erbjuda. Det är svårt att inte dra paralleller till det vid lanseringen nästan pinsamt tomma Street Fighter V, och det känns nästan som att jämföra Doodle Jump med Super Mario 3D World.

Storyläget låter oss spela som och mot Tekken 7-gänget och även åtskilliga livlösa fiender som mest agerar kanonmat. Särskilt mycket till story är det inte heller, men Bandai Namco är väl medvetna om detta och berättar ostigt och ultrajapansk en historia med luckor så stora att Bob hade kunna dansa jitterbugg igenom dem. Det spelar liksom ingen roll för det blir roligt ändå att få se vilka ursäkter det finns att få klappa lite trut, och hur olika personer till synes förändrar hela världskrig bara genom att leverera några rundsparkar. Möjligen att det blir onödigt segt ibland då mellansekvenserna är direkt sanslöst långa och ofta inte heller går att pausa, men det är bara att lyfta hatten av för ett så ambitiöst spelläge som definitivt kommer roa Tekken-veteraner och lära nybörjare spelsystemet samt bekanta dem med alla ansikten.

Tekken 7
Smällarna känns i hela kroppen och det går snabbt att komma in i spelsystemet. Som vanligt.

För min egen del finns det ingenting i ett fightingspel som är viktigare är vanlig multiplayer dock. Allt står och faller med att det är roligt i åratal att dänga vänner och bekanta och köra nervpirrande matcher där minsta felsteg leder till förlust. Därför brukar jag bjuda över prygelentusiaster jag spelat fighting med sedan strax efter att mammutarna försvann för att få hårt men jämbördigt motstånd av folk jag vet kan sin fightinggenre.

Den för vanliga spelare största enskilda nyheten är något som kallas Rage Art. En svinstark attack som möjliggörs när du håller på att dö, lite som Critical Edge från Soul Calibur V för er som minns det. Där kändes det ofta malplacerat dock, men här har Bandai Namco fått till det perfekt. Attacken är precis så stark (tar knappt en tredjedel av motståndarens liv) att det ofta resulterar i ett klart övertag blir en strid på kniven, eller att det sker en härlig återkomst där underläget byts mot en snortight vinst.

Tekken 7
Ömsom brutalt och våldsamt, andra gånger bara kulört och japanskt.

Dessa Rage Art-attacker aktiveras tämligen snabbt och är relativt lätta att blockera, så helst ska du väva in dem i en combo när motståndaren inte har en chans att värja sig. På låg nivå eller när paniken infinner sig blir det dock lätt att man i desperation dundrar iväg sin chans att ändå gå segrande ur striden. Systemet är glasklart, lätt att förstå och kräver inte en massa mätare som lätt förvillar de som inte är så vana vid fighting och det här är en nyhet jag förutspår kommer uppskattas av de allra flesta när de får chansen att prova på det ordentligt. Dessutom ser attackerna väldigt spektakulära ut, vilket bidrar till att göra spelet extra snyggt.

Tekken 7
Tekken 7
Tekken 7
Tekken 7
Detta är en annons: