Det går bara inte att ogilla ostiga Mortal Kombat, trots att det spelmässigt egentligen aldrig varit ens i närheten av fightinggenrens giganter. Istället har underhållningen bestått av "höhö"-garv när man slitit ur ryggrader från förnedrade motståndare medan en speaker-röst högtidligt deklarerat "Fatality". Och det har räckt, i åratal, och varje ny inkarnation av Mortal Kombat har faktiskt varit hyfsat populär trots en dalande kvalitet.
Men när Midway gick under och serien och utvecklaren köptes loss av Warner fick Netherrealm äntligen chansen att med riktiga resurser göra det Mortal Kombat som de velat göra ända sedan urminnes tider, och resultatet blev det bästa spelet i serien sedan 16 bits-konsolerna dominerade spelbranschen.
Nya Mortal Kombat är fortfarande långt efter exempelvis Street Fighter IV spelmässigt och saknar både riktigt djup och balans, men likt förbaskat har jag haft nästan lika roligt med det ändå. Att välja någon av de direkt strykfula kämparna (ska Sonya Blade vara het och Liu Kang se hård ut på riktigt eller är det någon form av ironi?) och sedan sätta igång med att fullständigt skända sina motståndare medan stiliserade röntgenbilder visar hur dennes skelett förvandlas till strössel är ren och skär underhållning.
Det här är plojfighting när den är som bäst och till bredden fylld med den lika svarta som sjuka humor vi vant oss med från serien. Att försöka fördjupa sig i spelsystemet för att lära sig combos ger sällan utdelning och istället handlar det om att likt Mortal Kombat II försöka få in så starka attacker som möjligt på sin motståndare för att i bästa fall sedan kunde få in en till. Ingenting sitter ihop på samma sätt som i japanska fightingspel och ger en mindre flytande känsla som tar lite tid att vänja sig vid om man inte spelat Mortal Kombat tidigare. Men likt förbaskat störs jag aldrig av det utan tar det för vad det är.
Lika mycket som jag gillar fighting till stationära format brukar jag ogilla fighting bärbart. Att slåss mot datorn är helt enkelt rätt menlöst och finns det inget i övrigt att göra så faller det rätt snabbt, en åsikt som paradoxalt nog är tvärtom mot vad jag tycker om stationära fightingspel. Där hatar jag att behöva låsa upp innehållet det spel jag betalt för och traggla mig igenom ren tristess innan man kan avnjuta versus-fighting som det ska spelas.
Mortal Kombat utgör lyckligtvis ett undantag och Netherrealm har hittat en perfekt balans som borde göra alla glada med kopiösa mängder saker att låsa upp och flera olika alternativa spelsätt som faktiskt är riktigt roliga. Lägg till det också ett underbart storyläge där en medvetet skrattretande story berättas med gott om sköna oneliners, puckomacho-beteende och en hel del nostalgi för gamla fans.
Allt det här gör att det trots allt är roligt att spela Mortal Kombat, även fast jag i grund och botten harvar på mot en ganska korkad artificiell intelligens som exempelvis börjar hoppa och bete sig märkligt när jag bara står still för att ta några bilder till denna recension istället för att banka mig redlös. Att samla på sig nog med "Koins" (att ersätta alla C med K är som bekant seriens bästa och mest långtgående skämt) för att få fram allt blir som en Pokémon-liknande drog som fått mig att spela bra mycket mer än jag hade förutspått.
Lägg till det också att Netherrealm haft den goda smaken att inte förpesta spelet med PS Vita-funktioner vi inte vill ha, utan faktiskt använt de nya möjligheterna till något vettigt. Det inkluderar bland annat en lättare variant för att avfyra Fatalities med den tryckkänsliga skärmen och i synnerhet ett helt nytt Challenge Tower med enbart PS Vita-funktioner. Bland annat ska det balanseras saker och framför allt huggas huvuden på Fruit Ninja-liknande premisser, vilket är ett välkommet inslag. Dessutom har man lagt in allt tidigare DLC som fyra bonusfigurer, extra Fatalities, fler kläder samt lite andra bonusar som gör detta till ett sprängfyllt spel.
Vid en snabb anblick ser Mortal Kombat grafiskt hyfsat ut till PS Vita, men när man börjar nagelfara spelet ser man direkt att Netherrealm skurit ner något alldeles brutalt för att få det att fungera i 60 bilder per sekund till PS Vita. Något som i sig är en bra prioritering, som dock inte borde ha behövts göras. Innan och efter matcherna när det ges chans att detaljstudera kämparna ser man att de inte bara är gryniga utan även skamligt lågupplösta. Dessutom har texturerna tagit rejält med stryk liksom belysningen.
Trots att allt blir så mycket mindre på PS Vita-skärmen än på en stor TV så är jag inte nöjd med hur Mortal Kombat ser ut, helt enkelt. PS Vita har mer RAM än en Playstation 3 och har marknadsförts som nästan jämförbar i styrka. Att i det läget få en konvertering som ser ut såhär av ett 13 månader gammalt spel som inte hör till de snyggaste på de stationära formaten är helt enkelt inte fullgott. Endast bilduppdateringen och den medvetet vulgära designen räddar upp grafikbetyget till godkänt.
Inte heller nätkoden är något att jubla över, även om det fungerar att spela så har det varit lite för mycket lagg och nedkopplingar för att jag ska vara helt nöjd. När man jämför med Blazblue: Continuum Shift Extend till samma format blir det tydligt att Netherrealm helt enkelt är riktigt lika bra på den här biten. Att bara köra trådlöst versus lokalt fungerar dock felfritt.
Mortal Kombat är det PS Vita-fightingspel som erbjuder absolut mest att göra för pengarna och man har ofta genuint kul när man gör det. Då känns det okej att spelsystemet inte riktigt håller måttet eller att grafiken bantats mer än jag hade hoppats. I slutändan delar jag därför ut samma betyg till Mortal Kombat som Petter gav till Playstation 3- och Xbox 360-versionerna, nämligen en solid sjua.