Att bli positivt överraskad av ett spel hör till de finaste bitarna i livets Aladdin-ask. Ett Castle Crashers-doftande snuttegulligt party-actionspel från Fable-universumet hör till kategorin som inte får mig att joddla av förväntan under nedladdningen. Så långt finns alltså möjligheterna att förhandsintrycken kommer på skam. Allt som saknas är en raffinerad upplevelse. Dock visar sig mina lågt ställda förhoppningar, smickrande nog för min magkänsla, vara helt i linje med vad Fable Heroes mäktar med.
Idén med en actionorienterad upplevelse, serverad i små portioner, och med stora möjligheter till samarbete över Live är det naturligtvis inget fel på. Problemet är bara att Lionheads bidrag till vårens Live Arcade-utbud räcker i runda slängar fjorton minuter innan det börjar kännas enformigt och trist. Låt mig förklara mer detaljerat.
En typisk bana i Fable Heroes är ungefär lika utmanande som en promenad till jobbet, men bara hälften så kort. Fem banor i Fable Heroes är som att gå samma väg till jobbet fem dagar i veckan. Fyra hjältar, där eventuell brist på mänskliga medspelare medför datorstyrda sådana, slår sig fram igenom drivor av fiender mot ett slut som innebär ett vägskäl. "Ska vi gå upp för berget eller ner i dalen?".
I slutet av den ena vägen väntar alltid, alltid, en boss. Denna boss är varje gång exakt samma varelse, i form av rörelsemönster och annat, men byter kostym. Plötsligt är åttabitarsgenerationens röda/gröna/blå sprites förlåtna. Den andra vägen är lindrigare till sin natur och leder till någon form av meningslöst minispel som bara nästan alltid fungerar likadant. Det största hånet i sammanhanget är att man som spelare uppmanas spela om varje bana fyra gånger, för att låsa upp de båda utgångarna i de två parallella, och till förvillelse lika, upplagorna av spelvärlden Albion.
Tråkigast av allt är att denna enformighet känns så onödig. För även om svårighetsgraden sällan eller aldrig rör sig i skalans högre skikt. Och även om de monster som skall bankas på i hundratal alla fungerar näst intill likadant allihopa och enklast hanteras via knappmörsning, så har jag ganska roligt till en början. Och då spelar jag ändå inledningsvis ensam. Det är dock inte ett beteende jag uppmuntrar till, utan vill härmed informera att co-op är en nödvändighet för att få valuta för Fable Heroes-pengarna.
Nej, via sina extremt formstöpta banor och via slagsmål som saknar både finess och variation fastställs Fable Heroes roll som livets körsbärslikörpralin. Visst är det först trevligt att koppla upp sig tillsammans med tre nyvunna vänner för att bråka om skatter och diverse vägval, men snart har all glädje pyst ur min stackars recensentskropp. Betyget blir med näppe godkänt tack vare en skaplig inledning samt ofrivilliga referenser till "Måndag Hela Veckan" med Bill Murray.