Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Aerea

Aerea

Trots sin fräcka palindromtitel har actionrollspelet Aerea inte imponerat på André - inte det minsta...


Detta är en annons:

Jag är en riktig torsk på rollspel. Känslan av att upptäcka ett helt nytt område och genast få hårt svidande stryk av de kringspringande fienderna är inte en frustration för mig - det är bara ren och skär njutning. Då kan jag lugnt och harmoniskt kila tillbaka en bit i spelet till ett gäng mesiga fjuttmonster och nöta på dem i timmar tills mina karaktärer blir tillräckligt hårdkokta.

Med det i åtanke var jag ganska laddad på att starta upp Aerea, för trots sin utdaterade grafik (som ser ut att vara hämtat från ett mobilspel) tyckte jag ändå att spelbarheten såg ganska trevlig ut. Spelvärlden verkade dessutom gullig, toppad av charmiga fiender, välsvarvad musik, och strider som doftade ordentligt av Diablo III. Det visade sig dock ganska snabbt att jag både var blåögd och lättfotad, men vi tar det från början:

Detta är en annons:

Innan äventyret startar får jag välja vem som ska bli min tappra hjälte, och valet landar på Wolff. En till synes kreativ snubbe som lyckats trimma till en pilbåge av en harpa. Wolff studerar musik på en högskola, och han har verkligen valt rätt karriär då hela universum är uppbyggt och binds samman av den magiska kraften hos musik. Dessvärre blir de nio heliga instrumenten som håller världen i balans stulna. Skolpojken kan ju uppenbarligen inte se så mycket då hans lugg ligger som en gardin för ögonen, men han blir trots det utvald av den store dirigenten Guido till att rädda världen.

Aerea
Du behöver inte vara speciellt begåvad för att klara av pusslen i Aerea...

Mitt första uppdrag blir att ta hand om något hemskt oljud som kommer från universitets kloaker, och redan där blir det väldigt tydligt vad det är för någon spelupplevelse jag har gett mig in på. I och med att Aerea är en så kallad "dungeon crawler" i samma stuk som Diablo hade man ju kunnat hoppas på att utvecklarna Triangle Studios lagt ned ett grovjobb med att koda till ett tillfredsställande likväl som utmanande stridssystem. Jag kan säga så här: Runt 99% av spelets fiender har jag dödat på ett pilbågeskott. Ett, enda. Det kanske hade varit okej om det kommit 300 slynglar på en gång i samma stuk som Dynasty Warriors, men när det lunkar fram sex stycken trötta elakingar vid varje strid, och när det upplägget fortsätter genom hela spelet är det förbaskat svårt att ha roligt.

Aerea
Universitet är själva huvudbasen där du hämtar nya uppdrag, köper svamp, och uppgraderar din karaktär.

Ett lika stort haveri är själva banstrukturen. Det hela kretsar kring att jag ska springa någonstans och dra i en spak så att en dörr öppnas på andra sidan kartan. När jag tagit mig till den dörren och gått vidare en bit hittar jag en till spak, och då öppnas nästa dörr, ännu en gång på andra sidan av kartan. Och så fortsätter det. Dörr efter dörr, bana efter bana, där varenda dagisaktiga ursäkt till fiende dör på ett skott. När jag väl klarat av ett uppdrag så är det inte ovanligt att jag kort därefter ska tillbaka till exakt samma värld igen, öppna alla förbannade portar, och skjuta sex skott på sex fiender - om och om igen.

Aerea
Aerea
Detta är en annons:
Detta är en annons: