Svenska
Gamereactor
recensioner
Max Payne 3

Max Payne 3

Efter nio långa år är det äntligen dags att ultrarapid-mörda igen tillsammans med Max Payne. Jonas Mäki har tagit reda på om Rockstar lyckats med att förvalta Remedys stolta noir-arv...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

"Jag hatar att ta andras medicin", mumlar Max för sig själv innan han blödande och halvt sönderskjuten på mitt kommando sträcker sig efter en pillerburk. "...men de här asen försöker ju döda mig", ursäktar han sig och häller i sig innehållet innan han sätter sig bakom en sjaskig bardisk. Glassplitter från krossade spritflaskor yr av de salvor tre brasilianska gangsters gång på gång avfyrar, varpå Max med ett tryck på RB-knappen kastar sig ur sitt gömställe i ultrarapid och med dubbla pistoler långsamt dödar dem alla, med eleganta välriktade skott mitt emellan ögonen.

Max Payne är tillbaka och mer skjutglad och även argare än någonsin. Men det är en till stora delar ny Max vi träffar, för under de snart 10 år som gått sedan tvåan kom har två konsolgenerationer kommit och gått och framför allt har finska Remedy sålt serien till Rockstar som valt att tolka den på sitt sätt. Det betyder att Max Payne 3 har mer gemensamt med Red Dead Redemption rent spelmässigt och påminner om Grand Theft Auto IV i berättandet.

Max Payne 3
Det tar inte lång tid innan Max glassiga livvaktsliv i São Paulo tvingar honom att återigen dräpa fiender med dundrande pistoler och slowmotion-hopp.

Därmed misstänker jag att en hel del gamla Max Payne-fans kommer känna sig vilsna, i synnerhet under spelets första timmar som också är de svagaste i Max Payne 3 där ett dystert noir-doftande New York bytts ut mot ett soligt São Paulo, medan Max frotterar sig med den brasilianska jet set-eliten. Ditlockad av Passos, en gammal bekanting från polisskolan, har Max tagit jobb som livvakt åt familjen Branco, en trojka bröder som milt sagt har sitt på det torra.

Detta är en annons:

Att bara mingla, sitta i plyschsoffor och dricka cocktails hade dock inte varit mycket till Max Payne-äventyr och det tar inte många minuter innan den ena broderns trofé till flickvän kidnappas, något Max borde ha förhindrat. Fylld av ångest över att ännu en gång ha svikit en kvinna som var beroende av hans hjälp ger han sig av för att återbörda henne. Bara för att inse att han hamnat i något brutalt mycket större än ett vanligt utpressningsfall.

Max Payne 3
Max Payne 3 är betydligt mer utmanande än spel brukar vara idag, och stänger man av all hjälp med siktet är till och med de enklaste svårighetsgraderna något att bita i. Räkna med i alla fall 10 timmar högoktanig action innan äventyret är avklarat oavsett svårighetsgrad.

Jag ska villigt erkänna att det fanns ett uns av besvikelse under den första spelade timmen. Att vräka in ett par granater mot fienden och kasta sig in i ultrarapid för att med perfekta kameravinklar se bråte och kroppsdelar flyga medan man elegant flyger runt kulorna och elegant knäpper överlevande, var precis sådant som gjorde originalen så bra. Max Payne 3 är ganska olikt de gamla delarna, och trots att Rockstar skämmer bort mig med starka karaktärer, fantastiskt manus, suverän musik och feta actionscener så var det först på runt tredje kapitlet det lossnade för mig. Nej, Max Payne 3 är inte som föregångarna, men det är förbannat jäkla underhållande ändå.

Max kommenterar lakoniskt allt som händer på skärmen och vad han säger passar perfekt in på vad jag gör och känns hela tiden relevant. Det förstärker bilden av en riktigt cynisk missbrukande man som egentligen inte har sådär övermåttans mycket att leva för. Och för att ytterligare understryka det kastas man med jämna mellanrum in i tillbakablickar där man får spela sig genom delar av det som hänt mellan Max Payne 2 och 3. Delar som gör en redan mörk historia ännu värre och delvis känns så hopplöst deprimerande att man förstår varför Max bästa vänner heter Aspirin och Jack Daniels.

Detta är en annons:
Max Payne 3
Miljöerna är helt bedårande vackra och fantastiskt träffsäkert avbildade. Att gå omkring i favelan och se oroligt folk snabbt stänga fönstren, ungar som spelar fotboll på bakgatorna och sjaskiga barer visar på en omsorg för detaljer utöver det vanliga.

Efter att jag vant mig vid den nya spelkontrollen och det nya upplägget växer Max Payne 3 på mig i raketfart. Snart börjar jag nyttja Bullet Time, använda cover-systemet på bästa möjliga sätt och röjer mig fram medan jag sakta hittar de hemligheter som finns här och var på banorna. Att styra Max Payne känns nu som en smidigare och mer lättkonrollerad John Marston som fått sin Dead Eye utbytt mot Bullet Time, och det är verkligen inte det sämsta.

Till skillnad från den senaste tidens actionspel med Call of Duty i spetsen är det skönt att få spela genom en historia som klarar av att erbjuda fullgod miljövariation utan att hoppa omkring runt om i världen och där saker och ting inte är förutbestämda hela tiden. Banorna är rent vansinnigt bra och Rockstars känsla för detaljer är som vanligt oöverträffad. Visst finns det tekniskt mer avancerade spel, men vare sig Max är vid sin frus grav i New York, spatserar i São Paulos slum eller i den brasilianska träskmarken övertygar designen totalt. Allt känns naturligt trots att allt är utplacerat för spelbarhetens skull.

Max Payne 3
Mellan varven ges det återigen tillfälle att besöka New York i tillbakablickar som förklarar vad Max gjort sedan Max Payne 2. Det är dock ingen historia som muntrar upp, kan vi meddela.

Jag och Max syltar oss allt djupare in i en historia som förmodligen aldrig kan sluta lyckligt, men Max har inget att förlora och ger därför allt. Av och till bryts spelet av med enstaka scriptade sekvenser som låter mig göra några av de coolaste, mest sanslösa stunts jag sett i ett spel, för att introducera mig för en ny del av en bana eller som en form av slutgiltig uppgörelse.

Sakta men säkert bygger jag upp ett allt större hat mot det patrask som utgör mina fiender. Fienderna är dock väldigt smarta och tvingar mig att hela tiden vara alert och får mig att använda hjärnan i striderna. Här finns inget liv som automatiskt fylls på och fienden gör hela tiden vad de kan för att ta skydd eller rent av flankera mig.

Max Payne 3
Längs varje bana ges ett par tillfällen att nyttja Bullet Time mer än vanligt och göra rent halsbrytande coola grejer medan man dräper folk på ett sätt som hade gjort Rambo grön av avund.

Det gör Max Payne 3 till ett utmanande spel; även på de lägre svårighetsgraderna testas skickligheten på ett sätt ovanligt för storspel idag. Lyckligtvis finns möjlighet att aktivera ett autosikte som för tankarna till Red Dead Redemption, där man med ett tryck på L-triggern automatiskt siktar vapnet mot bröstet på sina fiender om man skulle känna att man absolut inte vill ha äventyret svårare än nödvändigt. Därmed vågar jag påstå att det finns en Max Payne 3-svårighetsgrad för alla spelare och efter att ha klarat den tio timmar långa kampanjen är jag sugen på ett andravarv.

Men det finns mer att göra än att bara klara äventyret. Sedan Grand Theft Auto IV och i synnerhet Red Dead Redemption har Rockstar blivit allt bättre på att skapa bra multiplayerdelar av sina spel, och i Max Payne 3 fungerar det här smidigare än någonsin. Förutom en normal uppsättning spellägen såsom dödsmatcher heter kronjuvelen Gang Wars.

Det är upplagt som singleplayer där Max själv hela tider berättar vad som händer i matcherna som är uppdelade på fem rundor. Man har aldrig en aning om vad som ska hända härnäst och efter ett bombdesarmeringsuppdrag kan det helt plötsligt bli tal om att skydda ett område, döda en specifik spelare eller varför inte en stor flykt.

Max Payne 3
Även om Max Payne 3 är ett spel man köper främst för singleplayer så har det Rockstars mest ambitiösa multiplayer-komponent hittills med flera direkt genialiska community-funktioner.

Att få framslumpade matcher med en snygg inramning är riktigt roligt och något jag förutspår kommer bli en stor favorit som inte liknar något annat. Visst, det kanske inte alltid är superrättvist och de som gillar att tävla på hög nivå lär tycka att det är lite för obalanserat, men i slutändan är det genuint roligt och mer varierat än något annat multiplayer jag testat. Det kryddas dessutom lite extra av roliga inslag som möjlighet att tjäna extrapoäng genom att döda vissa spelare som varit extra taskiga mot dig, sätta en slant på vilken i ditt lag som dödar en fiende först eller skapa dina egna gäng på Rockstars Social Club.

Just Vendetta-systemet leder till mycket nerv, prestige och asgarv när man med ett knapptryck informerar alla andra om att man ska ta en viss störig person av daga. Misslyckas man får man finna sig i en förnedring som slår en rejäl omgång Halo-teabagging alla dagar i veckan, detta medan ett lyckat förvärv naturligtvis visar alla andra att man är en spelare att räkna med. På samma sätt kommer spelet även ihåg vilka man mött så man redan från start vet om det är extra viktigt att vinna eller ej, exempelvis när man möter ett gäng man utsett till ärkefiender.

Rockstar har för övrigt på ett smart sätt löst Bullet Time i multiplayer där bara de spelare du ser berörs av din slow motion medan resten krigar i vanligt tempo. Springer din motståndare exempelvis runt ett hörn börjar tiden gå i normalt tempo för dem. Det krävs också att man fyller sin tredelade Bullet Time-mätare, så det går inte att missbruka funktionen. En fylld mätare blir därmed ett effektivt sätt att garanterat få ihjäl sin motståndare, medan man inte kan räkna med att äga hela motståndarelaget bara för att tiden går lite långsammare än vanligt.

Max Payne 3
Rockstars närmast sanslösa känsla för detaljer kommer fram på ett helt annat sätt i den högupplösta PC-versionen.

Banorna i multiplayerdelen är direkt plockade från singleplayer, om än lite modifierade för att passa just dödsmatcher och gängkrig. Beroende på hur många det är som spelar multiplayer är olika delar av banorna även låsta. Därmed kan man spela sina favoritbanor även om man bara är en handfull spelare eftersom all action ändå hålls intim och intensiv. Först när man är fullt antal får man tillgång till fullstora banor. En mycket smart lösning som jag hoppas fler spel tar över och gör att man slipper fenomenet med att vissa banor är värdelösa på för många spelare eller irritationsmoment som att små banor inte går att använda när man är för många.

Till skillnad från de senaste Rockstar-spelen kommer även en PC-version av Max Payne 3 bara två veckor efter konsol. Det här är ett rejält lyft jämfört med hur det var då Grand Theft Auto IV släpptes, då spelet både kom långt senare till PC och dessutom var uruselt optimerat och beta-testat. Med Max Payne 3 är sistnämnda faktorer nästan helt åtgärdade.

Visst har PC-versionen hängt sig för mig två gånger under min genomspelning, men det är faktiskt ingen katastrof och betydligt bättre än många konsolspel idag. Och Rockstar har jobbat hårt på att dra nytta av den överlägsna prestandan och följdaktligen är Max Payne 3 till PC en fröjd för ögonen och även öronen, ska det visa sig.

Max Payne 3
Max besök i träsket hör till spelets absoluta höjdpunkter med varierade omgivningar, läckra ljuseffekter och sanslöst bra action.

Bland annat kommer detaljerna fram på ett helt annat sätt än tidigare tack vare ljuv 1080p-grafik och närmast obegränsat med minne. Dessutom är bilduppdateringen klart bättre om man har en hygglig spelrigg samt att det ges möjlighet att spela med både mus och handkontroll, varav båda fungerar klockrent. Som bara för att göra allt ännu lite bättre är det mer tryck i ljudet i PC-versionen än till konsol och det låter allmänt mindre komprimerat. Har du möjlighet att välja är det alltså PC du ska välja.

I slutändan har Rockstar med råge levt upp till mina förväntningar med Max Payne 3, om än på ett helt annat sätt än jag trodde att de skulle göra. Ingenting är som jag hade förväntat mig, men Max Payne och hans dödsbalett med pistoler och slow motion känns ändå precis lika underhållande som förr, i vad som för mig är 2012 års hittills bästa actionkaramell.

Samtliga bilder i recensionen är från PC-versionen, undantaget de fem sista om du vill jämföra PC och konsol.

HQ
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Underbar dialog, grym spelkontroll, härliga actionsekvenser, perfekt utmaning, smart multiplayer-stöd
-
Seg första timme, förlorad noir-känsla
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Rent spelmekaniskt är Max Payne 3 lika stabilt och genomarbetat som de senaste fem spelen som Rockstar släppt ifrån sig. Härlig tempovariation och filmiska mellansekvenser för tankarna till Grand Theft Auto IV och Red Dead Redemption och det syns så oerhört tydligt vilken studio det är som står bakom den här produktionen. Och det är också där som problemen börjar. Max Payne 3 känns inte som ett Max Payne-spel, trots att Bullet Time-funktionen bevarats och trots hetsiga New York-flashbacks. Rockstar har tvättat bort spelseriens yttersta signum och under eldstridernas gång känner man sig klumpigare och mindre cool än i föregångarna. Tillkommer gör en aningen tjatig story. 7/10

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version PS3/PAL För Max Payne är tragedin som tog hans älskade familj för åratal sedan, ett ärr som vägrar läka. Inte längre en... 6/10
  • Andreas Blom
    Året är 2001 och vi får för första gången träffa Max Payne. En deprimerad, nergången och arg polis som efter mordet på hans fru och barn... 8/10
  • stoffman94
    Nio år av längtan efter att få återse herr Payne. Nio års väntan för att se vad Rockstar kan göra, som Remedy aldrig gjorde. Nio år, för... 7/10
  • Deagle
    Till och med jag som är så bitter tröttnar till slut på Max Paynes oändliga grinande. Visst, Rockstar har lyckats omvandla precis ALLA av Max's... 7/10
  • Tonker
    Semestern kom tidigt i år. Jag som inte skulle ha ledigt förrän vecka 28 fick ett erbjudande redan i maj som jag inte kunde motstå och följde... 6/10

Relaterade texter

Max Payne 3Score

Max Payne 3

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Jonas Mäki har nu även satt tänderna i PC-versionen av Rockstars maffiga trea och vi har uppdaterat vår stora recension...



Loading next content