The Journey Down: Chapter One

Humor är svårt. Alltid svårt. Inte minst i spelsammanhang där en interaktiv upplevelse skall paras med en komisk leverans som ofta är i behov av saker som uppbyggnad, tajming och punchlines. Därför har äventyrsgenrens peka-klicka-spel blivit något av ett naturligt habitat för humorn i spelvärlden. Otaliga exempel finns i klassiker som Monkey Island, Day of the Tentacle, Grim Fandango och resten av Lucasarts-skatten men också i Telltales nya upplagor av Sam & Max och redan nämnda Monkey Island.

The Journey Down: Chapter One vill också det inget hellre än att vara en del av den här traditionen. Historien om bränslestationsarbetarna Bwana och Kito som ger sig ut på det stora äventyret är både charmig och till bredden fyllt med varierade karaktärer och välskrivna dialoger.

Allt varvat med obligatoriska pussel som är till för att kittla spelarens logiska såväl som ologiska tänkande. Något som etableras väldigt snyggt redan i spelets första minuter där huvudkaraktären Bwana bygger en stege av förhårdnad grissini. Självfallet komplett med kommentaren "You know this is so stupid that it might actually work!"

Så The Journey Down: Chapter One är bevisligen ett roligt spel. Kanske inte alltid så roligt som det försöker vara men det finns ändå alltid en tydlig berättarglädje. Traditionsenligt blandar manuset metahumor om äventyrsgenren, viss slapstick och ett par härligt korkade huvudkaraktärer. Till formen har The Journey Down: Chapter One som helhet inte så lite gemensamt med äventyrsspelens gudfar, Grim Fandango. Inte minst när det gäller den säregna designen på karaktärerna och musiken.

För olikt det mesta i spelvärlden just nu så har The Journey Down: Chapter One något som allt för många spel saknar, personlighet. Atmosfäriska 2D-bakgrunder blandas här med enkla men ack så uttrycksfulla karaktärsmodeller på ett ypperligt sätt. Musiken är klädsamt släpig slöröksjazz och likt varje peka-klicka-spel värt namnet är röstskådespeleriet av hög kvalité.

Spränger spelet några gränser? Verkligen inte. Det verkar tvärtom vara väldigt bekvämt med att simma runt i äventyrsspelens huvudbassäng. Pusslen har vi sett förut och även en del av humorn. Men den genomgående höga kvalitén och spelets starka personlighet gör det likväl mer än tillräckligt för att The Journey Down: Chapter One borde vara ett spel som varje fantast av genrenl borde testa. Själv sitter jag spänt och väntar på nästa kapitel.