Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Tacoma

Tacoma

Fullbrights senaste äventyr utspelar sig i rymden, fast på en rymdstation utan syre, vad skulle du göra för att överleva?


De senaste åren har jag blivit mer och mer intresserad av så kallade "walking simulators", exakt vad det beror på har jag inte riktigt lyckats lista ut ännu men jag vet att det startade med det alldeles underbara indiespelet Firewatch. Det var ett och ett halvt år sen, lite drygt, och sedan dess har det kommit många intressanta tillägg till genren. Tidigare i år recenserade jag ett annat What Remains of Edith Finch och nu har turen kommit till Tacoma. Fullbrights senaste äventyr som utspelar sig på en rymdstation. En plats där små misstag kan få oanade konsekvenser.

Detta är en annons:

I rymden kan ingen höra dig skrika. Det är ett talesätt som de flesta är bekanta med och att döma av vad vi vet verkar det vara ganska sant. I alla fall idag, år 2017. Om vi snabbspolar framåt ett par decennier kan vi väl räkna med att vi har påbörjat vår inflytt i kosmos och vi lär ha ett gäng olika rymdstationer där vanliga Svenssons bor och arbetar. Det tror i varje fall Fullbright och det rymdstationen Tacoma som vi ska besöka. Exakt varför är till en början okänt men att någonting har hänt står klart i samma sekund som jag öppnar dörrarna. Tacoma är spöklikt tyst och helt tomt på folk.

Tacoma
Utvecklarna Fullbright ligger bakom Gone Home, som vi på Gamereactor överöste med beröm i vår recension.

Jag spelar som Amy och den första kontakten jag har med någon är mitt rymdskepps artificiella intelligens, Minnie. Det är få ord som utbyts innan det är dags för mig att göra jobbet som har kommit för. Någonting har hänt, men jag vet inte riktig vad och medan jag letar mig fram i rymdstations tyngdlösa korridor pirrar det i magen på mig. Du vet som det gör strax innan man ska få äta sommarens första glass? Ungefär så. Den känslan försvinner snabbt, dock. Jag letar mig fram till någon form av köksdel och kan genom magiska implantat komma åt inspelad data som rymdstationen lagrar. Låter det märkligt? Låt mig förklara.

Året är 2088 och övervakning av individer har nått helt nya integritetskränkande nivåer. Nu snackar vi inte bara kameror och/eller ljudupptagning inte. Rymdstationen Tacoma spelar in hela personen. Silhuetten av kroppen, biometrisk data, ljud och även privata textmeddelanden. George Orwell vänder sig i graven och skrattar, högt och ljudligt. Det ser ut som att sekvensen jag ser är en inspelad fest av något slag. Jag kan spela upp hela händelsen i ett svep men även spola fram- och tillbaka. Under vissa delar av sekvenserna kan jag pausa och gå in och snoka i personernas privata filer. Genom att göra det lär jag känna de sex medlemmarna som har skött stationen.

Tacoma
Spelvärlden i Tacoma har sedan spelet först utannonserades jämförts med Rapture i Bioshock.

Det är E.V, Clive, Natali, Bert, Sareh och Andrew som utgör besättningen och ingen verkar längre finnas ombord. De representeras alla av olika färger i de inspelade hologrammen och har även en speciell ikon associerad med dem som tydlig visar deras arbetsuppgift. Sareh exempelvis är läkare vilket syns tydlig på hennes ikon. Genom att lyssna på konversationen mellan två personer får jag lära mig saker om företaget som driver rymdstationen och om deras personliga åsikter och affärer. När hela sekvensen är avklarad gäller det att spola tillbaka och sedan förflytta sig till ett annat rum och spela upp en konversation från andra karaktärer.

Det är den centrala delen av Tacoma. Att systematiskt ta sig genom rymdstationen, lyssna på konversationer och få en förståelse om vad som har hänt och hur situationen urartade. Det akuta problemet som föreligger är syrebrist och besättningen blir tvingade att vänta på hjälp när de inser att syret inte kommer räcka till. Hur detta ska lösas tänker jag inte gå in på, men låt oss säga att alla inte är riktigt överens om tillvägagångssätten och bensättningen tampas med sina känslor och kampen för överlevnad. En annan viktig karaktär i dramat som på sätt och vis är en del av besättningen också är rymdstationens AI, Odin. Han fungerar som en guide och vän åt besättningen och är även en viktig del av spelets story.

Tacoma
Tacoma hamdlar om sex ihåliga främlingar och deras äventyr på en rymdstation 200 000 mil från moder Jord.

Tacoma börjar underbart. Det är atmosfäriskt och spännande och redan i spelets inledande sekunder känns det genuint. De första konversationerna jag hör mellan karaktärerna imponerar kraftigt och jag känner mig redo för att djupdyka och nysta upp vilket mysterium som nu finns där. Sen händer det tyvärr ingenting mer. Röstskådespelarna är fortsatt fenomenala och deras utbyte med varandra är helt underbart. Det är välskrivna karaktärer med definierade världsbilder och även fast de bara presenteras genom hologram är det lätt att fästa sig vid dem.

Tacoma som spelvärld är underbar, Ljudbilden som The Fullbright Company pressar ut genom mina hörlurar tillsammans med den avskalade men funktionsdugliga grafiken skapar en atmosfär som heter duga. Tacoma känns som en riktigt rymdstation som faktiskt skulle kunna husera människor. Det som däremot inte fungerar är hur begränsat allt känns. Jag kan köpa att det inte är meningen att det ska föreställa en jättestor station utan snarare ett ställe för upp till sex personer men det känns som allt jag ser bara existerar inom spelets ramar. Det finns ingenting annat än just det jag behöver se vilket tar bort lite av illusionen för mig

Tacoma
Röstskådespeleriet är briljant och när syret börjar ta slut blir konflikterna ofta riktigt intressanta.

Tyvärr är det det spelmässiga och avsaknaden av ett ordentligt avslut som är mina största problem. Det spelar liksom ingen roll hur bra röstskådespelet är när det i slutändan bara känns som att konversationerna löser av varandra och substansen uteblir. Själva grundstoryn utvecklas väldigt lite och även om sluttvisten är bra hade jag velat utforska mer av den kapitalistiska världen som Fullbright börjar bygga upp så bra. Det känns lite som att det precis börjar komma igång när det är över. Tacoma är inte dåligt, det känns mest som ett missat tillfälle att göra något storskaligt.

Tacoma
Tacoma
Tacoma
Tacoma
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Spännande atmosfär, fantastiska röstskådespelare
-
För begränsat, knappt någonting att utforska, slutar för abrupt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Henric Pettersson
Efter Gone Home var förväntningarna på Tacoma skyhöga och det tar emot att säga att jag var lagom så besviken på det. Karaktärerna är välskrivna och nyanserade samtidigt som röstskådespelet är av högsta kvalitet. Det är spännande de första minuterna men sedan dör mitt intresse då Fullbright inte lyckas engagera mig och inte vågar släppa min hand.

Det finns få intressanta saker att ta del av utöver handlingen vilket Gone Home gjorde betydligt bättre. Snabbt försvinner mystiken och berättelsen känns ointressant redan halvvägs in. Visst finns där intressanta teman framåt slutet men vid det laget har Fullbright tappat mig. I slutändan är det karaktärerna, röstskådespelet och atmosfären som gör att jag ändå kan ge ett godkänt betyg till Tacoma. 6/10
Detta är en annons: