När vi räknar ned från tre med varsin fiende i andra änden av gevärsmynningen kan jag inte låta bli att fundera på om vi är fegisar. Samtidigt är vi kraftigt underbemannade, och det är trots allt såhär det går till på riktigt om man får tro mer eller mindre historiska skildringar av anti-terrorinsatser. Jag hinner inte tänka mycket längre innan redaktionens Mathias Holmberg hunnit säga "ett" på vilket fyra skott avfyras i nästintill vacker symbios.

Ghost Recon: Future Soldier sackar ned tempot till ultrarapid och låter oss ta kål på två vakter till innan någon hinner slå larm. Området är säkrat, och detta inom loppet av bara några sekunder, men förarbetet tog desto längre tid...

Först skickade vi ut en flygande drönare som lyckades genomsöka området utan att bli upptäckt och samtidigt markera varje enskild fiende med en siffra. Därefter smög vi oss sakta men säkert fram till lämpliga positioner där vi, alla fyra i truppen, hade varsin fiende i sikte. Resten av det här varma minnet vet du redan, och Future Soldiers kampanj fortsätter att bjuda på många, många fler.

"Vi kommer att behålla allt som gjort Ghost Recon-serien så bra samtidigt som vi kommer att bjuda på en mer bombastisk, cinematisk och actionpackad spelupplevelse. Det bästa av två världar." Precis så önskar jag att en finkammad PR-representant från Ubisoft hade sagt inför Ghost Recon: Future Soldier. Det hade gjort mitt jobb så lekande lätt. Nu är det bara påhittade ord tagna ur tomma intet. Däremot har betatester och pressevent envist pekat på precis det här.

Och visst finns det tydliga spår av modernisering även i det färdiga spelet. Med smartare artificiell intelligens och ett gäng år runt idébordet är det förstås oundvikligt att inte falla in i beprövat lyckade mönster. Mönster som varvar intensiva actionmoment med långsamma, välslipade scener där det ägnas tid åt spelets story. Trånga gränder kontra öppna ytor. Krypskyttegevär kontra missilgevär. Var om vartannat. Ghost Recon är sig inte helt likt.

Men - och här kommer kickern - annorlunda betyder inte per definition sämre. Istället vågar jag hävda att Ubisoft har skapat ett av de mest intressanta actionspelen på länge med Ghost Recon: Future Soldier. De typiska actionmomenten som du kommer att känna igen från Battlefield 3 och Call of Duty: Modern Warfare 3 finns där, men alltid med en knorr, och inte nödvändigtvis på klassiska Ghost Recon-manér.

I rollen som medlem i en amerikansk specialtrupp på fyra skallar är det ditt jobb att ge order till resterande mannar, men bara om du vill. De klarar sig nämligen allt som oftast fint alldeles själva. Du går inte längre runt och funderar på vart du ska ställa ut dina soldater utan kan lugnt fokusera på din egen prestation. Spelar du dessutom med tre kompisar, vilket både Ubisoft och Gamereactor rekommenderar starkt, finns ingen självklar ledare. Istället gäller det att hela tiden hålla kommunikationen aktiv och jobba som en synkad grupp dansöser.

Under ett uppdrag passade jag och Mathias på att testa en taktik som skulle visa sig vara både effektiv och underhållande. Mathias skickade iväg en drönare och markerade fiender samtidigt som han höll uppsikt från luften. Därifrån kunde han direkt se om någon fiende var utom synhåll och berätta vilka vägar som var säkra att gå, varpå jag smög mig in och eliminerade fiende efter fiende.

Till skillnad från andra actiontitlar har spelarna inget direkta övertag mot fienden. En salva skott är allt som krävs för att jag ska stupa, och även om jag kan bli helad av en lagkamrat innebär det här att även lagkamraten tvingas utsätta sig för fara. Istället ställs oddsen till vår fördel genom högteknologisk utrustning som tillåter oss att överraska fiender när de minst anar det.

Här ser vi bland annat en dräkt som nästan gör kvartetten osynlig. Vi kan också välja mellan en uppsjö filter i glasögonen som kan upptäcka värme eller metaller genom väggar, tidigare nämnda drönare som dessutom kan rulla på hjul, sensorgranater som upptäcker fiender i närområdet och miljontals vapenkombinationer.

Japp, miljontals. Allt från avtryckare och mynning till sikte, magasin och delar som jag inte ens kan namnet på går att byta ut för små, små statistiska skillnader som i slutändan kommer att avgöra om du står med ett gevär kapabelt att pumpa bly genom väggar eller ett som automatiskt låser fast siktet på fienders huvuden. Låter det här för komplicerat kan du istället låta spelet leta upp den bästa kombinationen för långdistans, smidighet, rå styrka eller kontroll.

För första gången i serien har spelaren dessutom tillgång till två primära vapen istället för bara ett. Ett måste i stunder där det gäller att variera sig mellan ljuddämpade prickskyttegevär och kraftfulla hagelbrakare. Nämnde jag förresten att Xbox 360-spelare kan använda sig av Kinect för att bläddra genom menyerna, vrida och vända på vapnen, ge röstkommandon åt spelet, klämma och vifta? Nej? Nu vet du.

Spelkontrollen är enkel att komma in i men svår att bemästra. De flesta knappar har minst två funktioner beroende på hur länge du håller in dem vilket kan låta förvirrande, men ju längre du spelar desto mer kommer du att upptäcka. Till slut sitter det som en mjuk tango där allt från vildsinta sprinter till försiktigt siktande känns naturligt.

Efter en strålande och varierad kampanj som tar slut efter runt tio timmar är det dags att ge sig på spelets multiplayerläge. Här tappar Ghost Recon: Future Soldier tyvärr poäng genom onödigt komplicerade spelregler och märkligt utformade banor med lite för lågt tempo.

Det hela inleds med att jag väljer en av tre roller. Soldat, spanare eller ingenjör. Här kan jag, precis som i kampanjen gå in och detaljanpassa min utrustning och jag låser dessutom upp tyngre grejer i takt med att jag ökar i nivå. Ingenjörens roll är att agera support till de andra spelarna och samla information kring vart fienden befinner sig. Detta kan ske genom att skicka ut drönare eller sensorgranater, men han kan också avväpna fienden med en icke-dödlig mina för att därefter rota reda på all information som fienden sitter på.

Därefter kan spanare och soldater enkelt placera ut sig själva på taktiska positioner för att eliminera fiender och ta över taktiska mål som krävs för att vinna matchen. Man belönas dessutom med extra poäng för den här typen av samarbete. Tanken är god, men när jag måste hålla reda på såhär många parametrar blir jag lätt rastlös och lite frustrerad. Dessutom går tanken förlorad när någon av mina medspelare hellre leker hjälte än att spela som ett lag. Jag säger inte att multiplayern är dålig, snarare tvärtom, den är bara inte lika bra som kampanjen. Här finns potential men också förlorad sådan.

Till sist kommer vi till Future Soldiers beryktade Guerilla-läge. Här är allt sig likt sedan vår förhandstitt. Det gäller fortfarande att ta över en bas mot datorstyrda motståndare för att sedan försvara den i nio rundor mot fiender som ökar i antal (och får bättre och bättre utrustning) för att sedan ta över en helt ny bas och göra samma sak där.

För att det här spelläget ska underhålla krävs att minst tre av max fyra spelare deltar. Spelar man ensam eller med bara en kompis blir det snabbt rörigt, men om du lyckas skrapa ihop tre vänner som alla har varsin uppgift i ert lilla fort sitter ni plötsligt på ett beroendeframkallande Horde-läge med en knorr som kommer att underhålla länge.

Att Ubisoft har satsat stenhårt på Ghost Recon: Future Soldier råder det ingen tvekan om. Att det skulle vara just kampanjen som i slutändan stjäl showen hade jag dock inte väntat mig. Varierade och snyggt designade miljöer möter lika varierade och väldesignade uppdrag som hela tiden håller mig på spänn, allt medan svårighetsgraden känns både rättvis, realistisk och utmanande.

Det gör faktiskt inget att storyn är stel och proppfull av identitetslösa karaktärer. Future Soldier handlar inte om berättande, åtminstone inte för mig. Istället njuter jag i fulla drag av genialiskt utförda strategiska manövrar och en närmast religiös respekt för hur antiterrorism ser ut i verkligheten.

Har du en eller tre kompisar som trivs med smygande, taktik och action bör ni skaffa Ghost Recon: Future Soldier allihopa och leva och frodas i såväl Guerilla-läge som kampanj. Är du helt ensam om ditt spelintresse men ändå har en brinnande lust att ge dig på en långt mycket mer komplicerad multiplayerupplevelse än vad du kanske vant dig vid på sistone finns det också goda chanser för att du hittar ett hem här.