Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Gravity Rush

En flicka, en katt och en underlig stad vid namn Hekseville. Kan det vara något? Daniel har begått ständiga brott mot tyngdlagarna i efterlängtade Gravity Rush och berättar...

Detta är en annons:

Äpplet som faller från trädet har blivit en symbol för 1600-talsfysikern Isaac Newtons banbrytande tankar kring gravitation. Passande nog inleds händelserna i Gravity Rush just av ett sådant. Från trädets drömska landskap uppe på en spirande, milshög klippa ned till den underliga staden Hekseville följer vi fruktens resa. När färden når sin ände i en bakgård vaknar Kat upp i närheten. En tjej utan minne, men också en tjej med egenskaper som skulle ge gamle, gode herr Newton ordentlig huvudbry.

Varför Kat hamnat i Hekseville, vem hon egentligen är och vilken sorts värld Gravity Rush utspelas i är tämligen oklart i början. De gamla Silent Hill- och Siren-bekantingarna Keiichiro Toyama och Naoko Sato skriver inte spelaren på näsan, utan lämnar det upp till oss att upptäcka successivt. Klart är dock att det är en gladlynt och lättsam historia de vill berätta. Ömsom knasigt japansk, ömsom lite sådär svävande poetisk. Ganska långt ifrån deras rötter i skräckgenren.

Detta är en annons:

Det är också uppenbart att denna värld har sina klara olikheter från vår egen. Självklarheter som att världen är rund och att äpplen faller nedåt är lätt att ifrågasätta i Gravity Rush. Hekseville består ju av med tågräls sammanlänkade stadsdelar som hänger fritt i luften. Runt omkring plågar svarta dimensionsrevor befolkningen till den grad att hela distrikt slukas upp tillsammans med familjemedlemmar och bekanta. Dessutom invaderas staden titt som tätt av en hop monster kallade Nevi.

Gravity Rush
Grafiken i Gravity Rush är inget annat än magisk. Hekseville är en underbar plats att utforska.

Hon må vara tillfälligt identitetslös, men en sak får dock Kat snart veta om sig själv: hon är en Gravity Shifter - en person som kan manipulera gravitationen. Uppgiften att lösa Heksevilles problem faller då givetvis på henne.

Spelen som har lekt med våra förväntningar på fysiskens lagar börjar bli ett antal nu. Portal, Prey och Super Mario Galaxy är bara några exempel. Det som gläder mig är att även Gravity Rush lyckas göra sin unika spelbarhet till mer än en gimmick. Det är annorlunda och kul. Mina hoppfulla förväntningar på spelet har dock på förhand blandats med farhågor om hur det håller i längden. Lyckligtvis har jag oroat mig i onödan. Gravity Rush är, från början till slut, ett riktigt underhållande och unikt spel.

Framför allt har man fångat känslan av frihet på ett utmärkt sätt. När Kat dinglar med lemmarna i ett tyngdlöst tillstånd, för att sedan sätta av med vinddraget i ansiktet mot närmaste hustak - då påminns jag om de där drömmarna då jag flyger. Om barndomsönskan att vara som Peter Pan. När som helst kan jag byta riktning och börjar smått förvirrat blanda ihop upp med ned, höger med vänster. Genom designvalet att låta Kats hår och scarf alltid falla nedåt, som i det riktiga nedåt, har man som spelare dock alltid hyfsad koll på riktningarna.

Gravity Rush
Lyckades till min stolthet knäppa en bild som ser precis ut som omslaget! Anyways: För att hålla koll på grejorna hänger i alla fall håret åt rätt håll. Och just det, katten heter Dusty.

Med sina krafters hjälp kan då Kat även springa på alla ytor som ställs till förfogande, även vertikala sådana. Det gäller dock att ha koll på en kraftmätare som behöver laddas upp emellanåt, antingen genom att vila på marken en kortare stund eller plocka upp en särskild sort av alla de skimrande kristaller som spelvärlden är strösslad med. Andra kristalltyper fyller på hälsa samt fungerar som valuta för att uppgradera Kats förmågor. Just kristallsamlandet är i sig en motivation till att utforska Hekseville utan att ha något särskilt uppdrag aktiverat. Beroendeframkallande i likhet med orbsamlandet i Crackdown.

Både sidouppdrag och storydrivande sådana trängs på kartan. Medan sidouppdragen på sin höjd är halvroande sätt att vinna kristaller på, ofta med fokus på att göra något under tidspress, är huvudnumret desto mer intressant. Storyn berättas huvudsakligen genom interaktiva serierutor som man kan vända och vrida med hjälp av konsolens gyro för en rätt frän 3D-effekt. Målet är att få reda på vem Kat egentligen är, men även att få ordning på torpet i Hekseville. Bland annat genom att hämta tillbaka försvunnen befolkning och hela stadsdistrikt från dessa glupska dimensionsrevor, vilket i sin tur gör att det blir allt mer att upptäcka i Hekseville.

När det hettar till har Kat en ganska unik repertoar av attacker. Även om hon kan dela ut en och annan traditionell spark från marken är det främst i luften hennes stridsfärdigheter kommer till sin rätta. Hon använder sig själv som projektil, frammanar enorma stenbumlingar som hon slungar iväg mot sina fiender och kan plocka upp objekt i sin omgivning med ett gravitationsfält för en liknande behandling. Dussinstriderna varvas sedan med intensiva jaktsekvenser och mer utmanande bosstrider, vilket tillsammans med utforskningsbiten ger ett skönt tempo genom den 12-14 timmar långa berättelsen.

Gravity Rush
Allra bäst gör sig Kat uppe i luften, men hon delar gärna ut en och annan karatespark ibland. Här får en usling till Nevi smaka fotsula.

Kats rörelsemönster kontrolleras främst traditionellt via konsolens knappar, med ett par undantag. Siktet kan finjusteras med sixaxis-teknologin på samma sätt som i Uncharted: Golden Abyss, vilket förhöjer träffsäkerheten nämnvärt. Ett svep med fingret över pekskärmen resulterar i en undanmanöver, medan två placerade tummar på pekskärmen gör att Kat börjar "glida" i en väldans fart på den yta hon befinner sig på. Nej, jag hittar inget bättre sätt att beskriva det på. Och om det är något med spelkontrollen jag ska klaga på, så är det just "glidandet" som är minst intuitivt att kontrollera. Tumplaceringen tillsammans med sixaxis-styrningen känns bara klumpig och konstig i detta moment, i kontrast till i siktandet.

Estetiskt är Gravity Rush en angenäm titel att vila ögonen på. Det saknas verkligen inte fantasi hos Japan Studio. Hekseville i sig är en skruvad blandning av oplanerad kåkstad, med hus staplade på varandra, och gammeleuropeisk klass. Varje stadsdel badar i ett eget färgschema vilket ger både karaktär och omväxling. Musiken är på samma sätt betydligt jazzigare i nöjesdistriktet än i industriområdet. Ytterligare liv injiceras genom spatserande invånare (som med lite otur kan fastna i Kats gravitationsfält och följa med på en panikslagen flygtur) på gatorna och allsköns märkliga flygmaskiner i luften.

När Kat är på besök i andra dimensioner hänger den skruvade designen med, åtvriden ett par varv till. Där en värld kan bestå av jättelika lavatunnlar kan den andra bestå av gigantiska svampar - i rymden. En del världar känns aningen... tråkigare i upplägg än andra, men överlag väntar alltid något nytt och spännande runt varje husknut.

Gravity Rush
En lavatunnel. Bara en av de farliga ting som väntar i världarna utanför tryggheten (nåja) i Hekseville.

Är det något som möjligtvis kan påminna oss om Keiichiro Toyamas Silent Hill-bakgrund, är det den lagom bisarra fiendedesignen. Överraskas inte om du finner dig själv fäktandes mot något som ser ut som en förväxt djävulssvans med ett par välsvarvade kvinnoben.

Som du nu säkert förstår är Gravity Rush något som inte liknar mycket annat. Och jag misstänker att det inte är något för alla. En del kommer störa sig på att karaktärerna ibland är alltför ytliga och flyktiga. En del kommer få huvudvärk av att befinna sig upp och ned hälften av tiden. Men för dig som inte är rädd för godtycklig gravitation, frihetskänsla utöver det vanliga, lätt förvirring, unika strider och ett överlag säreget och varierat upplägg, ja, då är det verkligen inte mycket att tveka på. För egen del är Gravity Rush en av de bästa upplevelserna - kanske den enskilt bästa - som jag hittills har åtnjutit till min Vita.

Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
Gravity Rush
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Oerhörd frihetskänsla, vacker grafik, charmig spelvärld, unikt upplägg, överlag bra spelkontroll
-
Bitvis ytligt berättande, några halvdana nivåer

Medlemsrecensioner

  • SuperLinusen
    Fall ned i ett gravitationstrotsande äventyr i det prisbelönta PS Vita spelet Gravity Rush som har fått sig en upputsning av de talangfulla... 8/10
  • ifongard
    En av anledningarna till att jag skaffade Vita var för att spela Gravity Rush. Men sen läste jag några bloggar om det och blev lite skeptisk så... 8/10
  • Snake_Nox
    Med mer finslipning hade detta kunnat bli ett otroligt bra spel, men tyvärr så är det allt för framhasat för att ge en större impact. Gravity... 6/10
Detta är en annons: