Svenska
Gamereactor
recensioner
Mario Tennis Open

Mario Tennis Open

Mario kan allt. När han inte räddar prinsessor, åker gokart, rensar avlopp, deltar i OS eller slår ihjäl sina kamrater spelar han tennis, och på Nintendo 3DS gör han det faktiskt riktigt, riktigt bra...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag är en huvudjägare. Så trodde du inte att den här recensionen skulle inledas, men det gör den faktiskt, för jag menar allvar när jag spelar multiplayer - och framförallt ges jag möjligheten att mena allvar när jag spelar multiplayer online på en bärbar Nintendo-enhet. Det var på tiden.

Den konsol jag ägnat mest tid åt genom tiderna måste vara Nintendo 64, och ett av spelen som användes flitigast av mig och min bror var Mario Tennis 64. Dödsföraktande matcher på sinnessjuka, skakande banor och mängder av fuskiga prylar var tidens melodi, och det verkade som att Mario Tennis var här för att stanna...

..men det var det inte. Istället småspelade vi den mediokra Gamecube-titeln Mario Power Tennis och suckade över det ännu mer mediokra New Play Control! Mario Power Tennis till Nintendo Wii. När det så utannonserades att Mario och hans tennisarmbåge skulle göra en fullvärdig återkomst till Nintendo 3DS högg jag på kroken direkt.

Mario Tennis Open
Supercharmiga retro-återblickar har vi kommit att vänta oss av Nintendo på senare år. Tack, Nintendo.
Detta är en annons:

Mario Tennis Open är, mycket riktigt, ett bärbart tennisspel med Super Mario som mantra, men det är samtidigt otroligt mycket mer, för den här gången känns det på allvar som att Nintendo har greppat det här med onlinespelande. Turneringar och minispel i all ära, men det är online mot levande motståndare det verkligen gäller att visa vad man går för.

Jag börjar min tenniskarriär med att spela en turnering mot enkla, datorstyrda motståndare, för man måste ju börja någonstans. Mushroom Cup är snabbt avklarad och jag förlorar inte en enda match när jag slår min väg genom Flower Cup, Banana Cup och till sist Star Cup. Med dessa fyra inledningsturneringar vid mina fötter får den karaktär som klarade Star Cup (i mitt fall spöket Boo) ännu fler turneringar till sitt förfogande.

Cuperna spelas i tre omgångar där den som förlorar åker ut direkt. Efter två kvalificeringsrundor är det final mellan de två (eller fyra om man spelar dubbel) spelare som klarat sig längst. Motståndet och matchlängden ökar för varje avklarad match och en vunnen turnering innebär att en ny låses upp.

Mario Tennis Open
Kontrasternas strid, men det är så spelet fungerar. Hur kontrar du Bowser i rollen som Luma?
Detta är en annons:

Den här gången har jag inga föremål till mitt förfogande. Istället har Nintendo stuvat om i grytan och erbjuder ett helt gäng olika slag som går att tillgå genom att trycka på den undre skärmen eller genom knappkombinationer. Jag föredrar sistnämnda och lobbar exempelvis genom att trycka på A och B i följd. Dessutom ploppar rutor upp titt som tätt vilka, beroende på vilken färg de har, påverkar mina slag om jag skjuter ifrån dem.

En blå ruta innebär exempelvis att bollen kommer att skruvas trots att jag skjuter ett normalt slag. Vill jag stå i rutan och skjuta en stoppboll istället trycker jag helt enkelt in B och A i följd. Det här skapar ett visst djup i spelsystemet som snabbt visar sig ovärderligt för variationen.

Lägg därtill att spelets 13 karaktärer (plus fyra hemliga som går att låsa upp) sitter på unik statistik där exempelvis Boo, min favoritkaraktär, skjuter helt sanslösa skruvar medan Diddy Kong är snabb, Bowser är stark och Mario är halvdan på precis allt.

Mario Tennis Open
I ett av spelets fyra minispel gäller det att skjuta genom ringar för att tjäna ihop en viss antal poäng innan tiden tar slut. Räcker inte det som motivation har Nintendo slängt in ett system som belönar dig med guld för vilket du kan köpa prylar till din Mii.

Det här öppnar för otroligt intressanta matcher där det gäller att anpassa sin spelstil beroende på vem man möter. Boo är som sämst när han är placerad långt bak på planen, men det är samtidigt inte helt lätt att undvika när man möter Donkey Kong som kan smasha bak den svaga spökstackaren ordentligt.
Blixtsnabb strategi möter hand-öga-koordination på bästa möjliga sätt och varje match är en intressant sådan.

Åtminstone mot mänskliga motståndare, för om jag ska vara ärlig (och det ska jag ju) så är turneringarna både enformiga och lite för lätta även på högre nivå.

I fyra minispel kan jag vässa mina racket-skills och lära mig vad varje enskilt slag faktiskt gör i någorlunda lugn och ro. Samtidigt är de underhållande i sig, eller vad sägs om att smälla bollar på en gigantisk TV-skärm som spelar upp Super Mario Bros. från Nintendo Entertainment System där det gäller att träffa Goombas, sköldpaddor, block, svampar och till sist den ikoniska flaggstången för att ta sig i mål och slutligen låsa upp en viss karaktär? Det finns dessutom spellägen där det gäller att skjuta genom ringar eller undvika vissa sidor av planen.

Mario Tennis Open
Såhär vacker kan du också bli. Notera statistiken till höger.

En av de första 13 karaktärerna är din egen Mii, och det är runt honom eller henne som Mario Tennis Open cirkulerar allt mer ju längre du spelar. Nästan allt du gör i single player ger dig nämligen guld och låser samtidigt upp saker som du kan köpa för det. Detta kan du sedan trä på ditt stackars alter ego. Vristband, skor, tennisracket och uniformer är alla beståndsdelar som avgör både hur du ser ut och hur din statistik ser ut.

Vill du satsa på att bli en riktigt eländig skruvskytt (som jag) utan att kompromissa för mycket på styrka och närvaro kan du göra det, och med ens dyker Nintendo ett snäpp djupare. Jag gillar det.

Grafiken är en enda hypertypisk och inbjudande röra av färger, precis som det ska vara i ett spel signerat Nintendo. Även texturer och karaktärsmodeller är snyggt utförda och överlag lämnar den här beståndsdelen ett positivt intryck. 3D-effekten känns däremot helt meningslös och stängs till och med automatiskt av under matcherna, vilket ju sänker helhetsintrycket på en konsol som trots allt har uttrycket "3D" i namnet.

Mario Tennis Open
Varje bana har olika hårdhet som påverkar hur högt eller lågt bollen kommer att studsa.

Ljudet är, precis som det brukar vara i Nintendos fall, kraftigt komprimerat och lite för grötigt för sitt eget bästa när 473 miljarder instrument vill spela kampmusik samtidigt. I övrigt har man tagit tillvara på alla karaktärers signaturläten bra och den som någonsin har spelat ett Mario-spel tidigare kommer att känna igen sig direkt.

I slutändan är Mario Tennis Open inte bara en solid och lättsam sporttitel utan den allra bästa sådana till Nintendo 3DS hittills. Multiplayerstödet är lika blixtsnabbt som beroendeframkallande där jag får reda på hur jag ligger till i världsrankingen, och att jag tjänar in medaljonger med min motståndares huvud efter varje match är som pricken över i:et.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Bra multiplayer, beroendeframkallande och blixtsnabbt upplägg, tjusig grafik, innehållsrikt, lättspelat
-
Grötigt ljud, lite för enkelt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • czaros1994
    Mario. Hur många olika spel har han varit i? Platform, Racing, Fotboll, Baseball, Fighting, Olympiad, Party, Picross osv. Mario Tennis Open är den... 8/10

Relaterade texter

Mario Tennis OpenScore

Mario Tennis Open

RECENSION. Skrivet av Oskar Nyström

Mario kan allt. När han inte räddar prinsessor, åker gokart, rensar avlopp, deltar i OS eller slår ihjäl sina kamrater spelar han tennis



Loading next content