Jag har blivit hundägare. Trots sexton år av nässprejer, antihistaminpiller och pricktest har jag äntligen människans bästa vän vid min sida. Sambo heter han, och han är en black and tan-färgad dvärgpinscher. Vi träffades på ett ganska lustigt sätt, han och jag. Det mest komiska är att han egentligen inte finns. Sambo är nämligen en Nintendog.

Nintendogs kennel har ett stort utbud av charmiga valpar. Det svåraste beslutet man tvingas ta i hela spelet är vilken valp man ska ta med sig hem! I Labrador and Friends som jag har haft fördelen att lägga tassarna på finns, förutom de underbara dvärgpinschrarna, många sötnosar. Vad sägs om corgi, shiba, toypudel, dvärgschnauzer och labrador? Se till att betrakta den valp du ämnar ta hem noggrant när de leker med varandra i rastgården, eftersom det ger en fingervisning om hur valpens personlighet är. Om du skulle råka få kalla fötter och börja tråna efter en hundras som inte finns med i just din spelkassett, kan du känna dig lugn. Alla Nintendogs-valpar som finns i de andra versionerna finns att skaffa, det gäller bara att lyckas låsa upp dem! Varför begränsa sig till en sötnos när du kan ha tre?

Att lära sin valp diverse tricks är en stor del av Nintendogs. Att lära valpen trick påminner mig om det gamla betingningsexperimentet Pavlovs hundar, där hundarna betingades att reagera på yttre stimuli i samband med utfodring. I Nintendogs går det till på ett liknande sätt, där man försöker få valpen att koppla ihop trick (eller beteenden) med röstkommandon. Att klappa valpen när den har utfört tricket ger den positiv förstärkning, vilket gör att den lär sig och kommer ihåg tricket snabbare. Nackdelen med hela lydnadsbiten i spelet är att en hel del av tricken som valpen kan lära sig är spegelvända versioner. Valpen kan till exempel lära sig att rulla runt från höger eller vänster sida, men jag hade hellre velat se mer unika trick än spegelvända versioner på befintliga sådana. Nintendo har dessutom lagt in en spärr, vilket gör att valparna bara kan lära sig tre trick per dag. Ett rätt banalt försök att motverka att spelaren lyckas med att träna upp sin valp på ett par timmar, eftersom spelet går i realtid efter DS:ens interna klocka.

Att tävla med sin valp är ett bra sätt att erhålla pengar och tränarpoäng i spelet. Pengarna används naturligtvis för att köpa mat, vatten, leksaker, halsband och annat smått och gott för att piffa upp din valps tillvaro. Pengar har jag aldrig känt vara en bristvara, vilket kanske beror på att Sambo är ett riktigt ess på det mesta. Tränarpoängen får man som sagt genom tävlingar, men att lära valpen trick och att ta promenader med den genererar också poäng. Tränarpoängen är en indikation på hur mycket du är med och bryr dig om din valp, och höga tränarpoäng resulterar i att diverse hemligheter och andra hundraser blir upplåsbara. Om man som hundägare inte är med sin valp på tre dagar, minskar poängen stadigt. Att kalla det för Nintendogs elektroniska samvete eller belöningssystem är inte helt fel.

Tävlingar var det, ja. I Nintendogs finns tre olika tävlingsgrenar att bli mästare i, nämligen lydnad, frisbeeapportering och agility. Att bli bra i dessa tävlingsgrenar innebär idogt tränande, och det finns platser att träna med valpen inför varje tävlingsgren. Samtliga tävlingsgrenar har olika svårighetsgrader för att ge lite utmaning, och det blir faktiskt lite utmanande på de högre svårighetsgraderna. Speciellt om man inte har tränat upp voffsen ordentligt. Precis som med trickinlärandet finns en spärr, man kan bara ställa upp i tre tävlingar per dag.

Även hundar måste få ha roligt emellanåt. Livet ska inte bara innebära lydnadsträning, frisbeetävlingar och agilitychampionat, utan promenader, besök i hundtillbehörsaffären och bus med andra valpar i parken är av högsta prioritet. Promenadsystemet är rätt kul, där du som hundägare får rita upp den tur du vill ta med din valp med hjälp av stylusen. Att pricka in frågeteckenrutorna, som innebär speciella händelser, blir man till slut en riktig virtuos på. Till en början orkar valparna inte ta så långa promenader men ju längre promenader man tar, desto längre orkade de gå nästa gång. Valpar är små och är fulla med sprudlande energi, men de orkar bara gå promenader en gång varje halvtimme - ännu en spärr som Nintendo har lagt in. Att ta promenader med sin valp kan resultera i en hel del händelser, som jag redan nämnt. Ibland kan valpen hitta presenter och äta skräp på gatan, men även stöta på andra valpar. De gånger Sambo och jag springer på hans sina bästa vänner, chihuahuan Coby och cavalier king charles-spanieln Poofle, blir han så glad att han har svårt att lugna ner sig när vi kommit hem. Oftast blir han så exalterad att han somnar, knall och fall, på mattan.

Att vara hundägare är underbart, det råder ingen tvekan om det. Det lilla Nintendogs-samhället är gemytligt och välkomnande, bara man kommer ihåg att plocka upp efter sin bajsande ögonsten. Trots sockersöta valpar och stunder fyllda av bus, lek och hundschamponering finns det en risk att man tröttnar på sin lilla elektroniska älskling. Dagarna är ofta likadana och rätt styrda av diverse spärrsystem vilket kan verka tråkigt i längden, men trots det finns det alltid en ängel som välkomnar dig med skall och svansviftningar - bara ett knapptryck bort.