Ultimate Spider-Man

För fem år sedan började Marvel själva se att Spindelmannen höll på att gå åt skogen. Det var äktenskapsbråk, mörker och en helt obegriplig story i en serie som från början bara varit lättsamt humoristisk. För att rädda världens mest kände seriehjälte bestämde man sig för att börja om igen och skapade Ultimate Spider-Man. Peter Parker gick åter på college, bodde hemma med faster May och kämpade för att vinna Mary Janes gunst. Succén var ett faktum och det är alltså i denna alternativa värld spelet utspelar sig i. Därmed står det också klart att Spindelmannens spel till denna generation är en av de märkligaste hittills. Det första spelet baserades nämligen på serietidningen, spel nummer två på den andra filmen och detta tredje spel på en alternativ Spindel-värld.

I praktiken innebär det mindre realism och mycket mer serie. Jämfört med Spider-Man 2 är New York nu väldigt färggrant och bara en fjärdedel av storleken. Superskurkar tycks lura överallt och ingen bakgata finns till utan anledning. Dessutom har man lagt till något nedgångna området Queens, vilket är som gjort för spännande Spindel-äventyr i förorten. Personligen anser jag att dessa förändringar är ett enda stort plus, och hittar snart som i min egen ficka. Är trött på att spelvärldarna tagit fullständigt gigantiska proportioner, när det för det mesta bara betyder onödiga transportsträckor.

Även Spindelmannen själv har tonats ned en del och istället för att vräka på med onödiga attacker man egentligen aldrig behöver använda, finns ett mindre, men välbalanserat, utbud som kan varieras i all oändlighet. Sedan man lärt sig systemet känns det klockrent och striderna blir oerhört spektakulära, inte minst tack vare att man premieras för att slåss snyggt. Dessvärre tenderar spelet att flyta segt som sirap när det blir alltför mycket action på skärmen, vilket såklart irriterar. En mycket onödig miss i vad som annars är spelets allra starkaste kort.

Största problemet med Ultimate Spider-Man är tyvärr detsamma som i föregångaren. Själva huvudäventyret är bara drygt fem timmar långt och för att få det att räcka längre måste man hela tiden lösa slumpmässiga brott. Ska man tro spelet är New York-bornas absolut största problem att de hela tiden ramlar utför skyskrapor, där de blir hängande tills Spindelmannen råkar ha vägarna förbi. Utöver det finns biljakter, rån samt gängbråk. Men när man löst alla dessa brott ett tiotal gånger vardera känns det bara tjatigt att återigen se någon knäppgök hänga högt uppe på en vägg och ropa på hjälp.

För att fans av serien verkligen ska känna sig extra välkomna, har utvecklarna Treyarch låtit Ultimate Spider-Mans grundare Mark Bagley vara med och rita viktiga animationsrutor samt seriens författare Brian Michael Bendis skriva delar av manus. På det viset bibehålls det säregna utseendet med seriens ganska späde spindelkämpe och manfår en dialog som hela tiden känns trovärdig. Överhuvudtaget ser spelet riktigt bra ut och påfallande ofta springer man på andra personer som skymtat till i serietidningen. Under vissa moment får man till och med chansen att äventyra som gamle Venom, vilket ger spelet en helt annan karaktär än när man spelar som Spindelmannen. Han är inte alls lika smidig, men kompenserar det väl med lite fulhet och en god portion råstyrka. Det ger spelet variation och till en början känns det väldigt underhållande att spela som Venom och trakassera New Yorks invånare och knäcka skallar på löpande band. Dessvärre har dock Venom en hel del återkommande standarduppdrag som måste klaras av, liksom Spindelmannen.

Ultimate Spider-Man är en perfekt tolkning av Spindelmannen att basera ett spel på. Fienderna är färggrannare, bossarna klassiskt genomonda och berättandet snabbare. Treyarch lyckas väl med att förmedla den speciella Ultimate-känslan och förändringarna sedan föregångaren är alla till det bättre. Vad som delvis drar ned betyget är tekniska missar och de slumpmässiga brotten som snabbt blir enformiga. Sammantaget är Ultimate Spider-Man denna generations bästa Spindel-spel, vilket dock inte säger så mycket om kvaliteten som man skulle önska.