Civilization IV

Civilization ligger mig varmt om hjärtat och jag har spenderat hundratals timmar i framförallt de andra och tredje spelen med att skapa en utopisk civilisation. Medan många tyckte att Firaxis tog ett snedsteg med trean, så anser jag att spelet utvecklade och kom med en hel del välkomna förändringar, kanske framförallt när det gällde handel och strider. Men med detta sagt så tillhör båda spelen min absoluta favoriter genom alla tider och förväntningarna inför det fjärde spelet kunde inte vara mer uppskruvade.

Firaxis må ha infört tredimensionell grafik, men det har egentligen ingen som helst inverkan på det spelmässiga bortsett från att olika terränger och förbättringar är lättare och tydligare att urskilja. Det gamla rutsystemet är annars intakt och fungerar som stabil grund i det turbaserade imperiebyggandet.

Det första jag slås av när jag sätter mig ned för att spela är att Firaxis skämt bort mig med fler inställningsmöjligheter. Istället för tre grundtyper för landskapet finns nu ett tiotal, däribland ett par nya favoriter som "lakes" där världen består av landmassa med mängder av insprängda sjöar och den kartan som består av ett stort hav i mitten med land runt omkring. Tidigare har man visserligen kunnat skapa egna kartor eller ladda hem andras, men det känns väldigt välkommet att Firaxis skapat fler valmöjligheter direkt när man startar upp ett spel. Annars kan jag nämna att Civilisation IV är kompatibelt med bland annat xml och python och kan skräddarsys in i minsta detalj så räkna med att spelet kommer att få en intressant och livlig modscen. Naturligtvis finns det även enklare editor för dig som bara vill skapa kartor. Firaxis har även inkluderat en del historiska scenarion.

Min första civilisation är amerikansk och jag väljer att låta mig representeras av Teddy Roosevelt och inte det andra amerikanska valet George Washington. Det finns en hel rad olika historiska ledare som Gandhi, Mao Zedong och Napoleon och du kan välja om du vill att deras personligheter ska vara historiskt korrekta eller slumpade. För dig som har lite koll på historia, kan det vara en fördel att veta hur ärliga och fredsälskande dina grannar egentligen är.

Den spelmässiga grunden är som jag tidigare sa intakt. Du startar med en nybyggare och grundar en stad, därefter gäller det att balansera militär erövring, kulturell status, ekonomisk styrka för att på ett av sex sätt vinna spelomgången. Mest rättframt är att eliminera sina motståndare genom erövring, men du kan också vinna genom kulturell dominans, genom att vara först att nå rymden, genom en omröstning i Förenta Nationerna och så vidare. Firaxis har sett till att all information numera är tillgänglig genom att du för muspekaren över en viss ruta eller enhet. Dagarna då du var tvungen att slå upp Civilopedian i tid och otid är över även om Civiliopedian fortfarande finns kvar. Antalet teknologier och resurser är ganska konstant även om det gjorts några tillägg och förändringar. Detsamma gäller byggnader där man kan bygga små samhällen utanför sin stad som med tiden växer till sig och producerar eller väderkvarnar. En annan mycket positiv detaljnyhet är att du kan ställa in hur arbetarna ska automatiseras. Vill du att de bara ska bygga vägar mellan städer och resurser så slipper du oroa dig för att de bygger en massa förbättringar som kanske begränsar tillväxten eller ekonomin beroende på vad du själv strävar efter. Styrningen av städerna har förenklats och även här finns en hel del goda automatiserade alternativ.

De två områden som förändrats mest är striderna och religionen. Striderna har blivit mer strategiska och kräver att du skräddarsyr och varierar din armé i högre utsträckning. Sten, sax, påse-systemet är fortfarande kvar, men det finns betydligt fler variabler att ta hänsyn till. Som tur är finns alla dessa variabler tillgängliga i ett pop-up-fönster innan du går till attack, men strider kräver mer eftertanke än tidigare och det som framförallt ger nya dimensioner är hur enheterna utvecklas. I Civilization III fick enheten mer hälsa genom erfarenhet av strid och när städerna växte startade enheterna med högre rang, men i Civilization IV kan du skräddarsy hur uppgraderingarna ska påverka dina enheter. Ska de specialisera sig på att attackera städer, försvara städer, slåss i skog och djungel eller försvara sig uppe på kullar. Det finns mängder av olika alternativ och dessa uppgraderingar har ofta avgörande betydelse. Bågskyttar som har extra stora chanser att attackera i förväg (first strike) kommer att kunna överleva i betydligt större utsträckning mot attackerande svärdsmän.

Det andra stora förändringsområdet är religionen som tagit en mycket central roll i Civilization IV. Tidigare har religionen bara varit något ospecificerat som funnits i dina städer, men nu kommer den som upptäcker vissa teknologier först grunda de olika religionerna i sitt rike. Du kan låta missionärsenheter sprida religionen, vilket kan orsaka lite kaos i andra imperier eller stärka ditt eget. En stad i en grannrike som har samma religion som du har större chans att slå sig loss och ansluta till ditt imperium, men det finns också produktionsbonusar för städer som har statsreligionen och genom att sprida din religion i ett närliggande rike kan du sänka deras produktionstempo. Du olika religionerna gör också att du kan bygga en rad olika sorters religiösa byggnader knutna till den eller de religioner som människorna i din stad föredrar.

Religionen knyter också an till din stadsform där du kan välja hur din civilisation ska styras i mycket större detalj än tidigare, lite som det fungerar i Alpha Centauri. En annan nyhet är de stora män som genereras i din civilisation. Beroende på hur du sköter ditt rike och vilka byggnader du väljer att bygga kan stora artister som Elvis, stora vetenskapsmän, religiösa ledare och stora ingenjörer födas. Dessa kan du sedan sätta i arbete, beroende på vilken kategori de tillhör kan de utföra olika saker, men i kombination kan du även använda de för att sätta i gång en guldålder, vilket ökar produktionen i hela din civilisation.

Det är svårt att sluta spela Civilization IV precis som föregångarna och med alla möjligheter att skräddarsy sin egen upplevelse och de förmodande modifieringar som vi kan vänta oss är det svårt att se att jag någonsin kommer att tröttna på Civilization IV. Dessutom är ett mycket välgjort flerspelarläge inkluderat redan från start den här gången. Jag kände mig som ett barn som ska få besöka en godisfabrik när jag satt med spelboxen i min hand och jag kan inte känna någon som helst besvikelse efter mina första maratonsessioner. Om det är bättre eller sämre än de andra och tredje spelen vet jag kanske om ett år, men det är en annorlunda men ändå välbekant känsla som gör spelet till ett absolut måste för alla som någon gång känt att de velat styra hela världen.