Sniper Elite

Året är 1945 och när andra världskriget börjar närma sig sitt slut, tar ett annat krig vid. USA är medvetna om att Sovjet försöker komma åt Tysklands kunskaper om atombomben och sätter in ett antal agenter för att se till att USA fortfarande har övertaget över sina allierade rivaler. Med en fot fortfarande i andra världskriget och den andra i det kalla kriget tar spelaren rollen som en Amerikansk soldat uppvuxen i Berlin, och nu i tjänst som underrättelse-agent och krypskytt hos Amerikanska OSS och iklädd de tyska soldaternas färger.

För en gångs skull är det alltså inte Hitlers elaka manskap som är huvudfienden utan istället Stalins pojkar från Sovjet. Sniper Elite handlar, precis som titeln skvallrar om, krypskytte. Det är spelarens jobb att utföra uppdrag från dåtidens Amerikanska underrättelsetjänst i hopp om att stoppa Stalin från att lägga händerna på vapen som skulle ge Sovjet ett övertag. Upplägget är en bekant forumla med tredjepersonsaction där man springer runt i sönderbombad tysk stadsterräng och tömmer kranium på innehåll med välplacerade kulor.

I Sniper Elite har Rebellion valt att gå en lite annorlunda väg och satsat mer på realism än på lättillgänglig action. Detta är visserligen valbart huruvida man vill ha det, men väljer man den lite mer realistiska vägen får man jobba lite mer för att få ner sina mål. Över stora avstånd handlar det om att korrigera siktet efter gravitationens påverkan på kulan i luften, och vindens påverkan på projektilen. Ska man till exempel försöka sig på ett skott på drygt hundra meter måste man alltså sikta en bit ovanför fiendens huvud för att kulan ska kunna träffa ordentligt. Samma sak gäller med vinden, och man måste då korrigera i sidled för att få samma resultat. Det finns streck i siktet för korrigering, och man lär sig snart hur man måste sikta för att få önskat resultat över långa avstånd. En annan teknik man kan använda sig av är att andas ut all luft i lungorna för att kunna stabilisera siktet under ett fåtal sekunder. Om man inte vill använda sig av dessa detaljer går de att stänga av för att få ett mer traditionellt actionspel.

Vår hjälte placeras alltid miss i smeten med ganska små medel för sin överlevnad. Till spelarens förfogande står en tystad pistol, ett krypskyttegevär och sedan gäller det att plocka på sig övrig utrustnig om man skulle behöva det. Spelet utspelas i stort sett uteslutande i vidsträckta utomhusmiljöer, något som självklart resulterar i att man måste ha uppsikt över de stora ytorna, då fiendekrypskyttar häckar på taken och infanterister snubblar runt i ruinerna. Närstrider är ytterst sällsynta och går nästan alltid att låta bli, bara man ser till att rensa området från säkert avstånd först. Döda kroppar kan plundras på fler skott till vapnen, och liknande. En underhållande funktion som Rebellion har lagt in är den kul-kamera som aktiveras varje gång man avlossar ett dödande skott mot en fiende. Man får se kulan lämna vapnet och gräva in sig, eller gröpa ur fiendens kropp.

Uppdragen handlar ofta om att man ska lönnmörda en speciell person, eller sabotera något på banan. Till sitt förfogande har man en kompass som visar åt vilken riktning man finner sitt mål och sedan gäller det att navigera genom skrot, stenrester och Sovjetiska soldater för att ta sig dit. Tyvärr är de flesta uppdragen ganska tråkiga och förutsägbara, när man dessutom behöver vara ganska försiktig för att inte falla offer för en fientlig krypskytt eller en fiendestridsvagn blir det hela snart lite tunnt, rent spelmässigt sett. Tempot kryper ibland ner i segt tempo då man emellanåt hamnar i situationer där man får sitta på en och samma position för att eliminera inspringande fiender på löpande band. Även om fiendens intelligens stundtals blixtrar till och lyckas överraska mig, är det dock sällan, och för det mesta springer de Sovjetiska styrkorna rakt in i mitt hårkors och mister livet som straff för detta. Grafiken må visserligen vara godkänd ur ett rent tekniskt perspektiv, men alla miljöer känns alldeles för sterila och man får inte den där rätta känslan av att befinna sig i ett söndertrasat Tyskland.

Kontrollen lider av akut svampighet och man känner ofta att karaktärern man styr flyter runt på skärmen som om han vore försedd med såpasulor, och strider i trånga utrymmen känns ofta bökigt och tråkigt. Det stora problemet med Sniper Elite är att det inte försöker tillräckligt mycket. Realism-biten vad gällande sikte och skjutning känns klockren, medan allt annat i spelet känns halvdant och saknar det lilla extra som höjer det över medelmåtta. Banorna är till viss del snyggt sönderbombade, bara för att kännas allt för sterila med ruiner med spikraka grushögar och andra tråkiga designmissar. Grafikmotorn klarar av att hantera de öppna ytorna med bravur, men när man inte kan leva sig in i situationen känns det som att halva slaget är förlorat. Lägg här till tråkiga uppdrag och usla röster och man får ett spel med ett par riktigt bra detaljer, men som faller på ambitonslöst utförande. Ett godkänt spel som kan vara värt pengarna om man älskar krypskytte och är utrustad med gott om tålamod och kan acceptera designmissar.

Minimumkrav:
P4 1 Ghz eller jämnbördig AMD-processor, 256MB RAM, 4 GB HDD, Geforce 2 32MB grafikkort.
Gamereactors testdator:
AMD 64 3 Ghz, 1024MB RAM, 200GB HDD, 128MB Geforce 6600GT