Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

STEEL BATTALION

Värdlens i särklass dyraste och spel plus världes absolut största och mest vulgärt enorma handkontroll har hårdtestats hemma hos Mäki.


Blev jag tvungen att välja bort alla andra spel i år för att få testa ett enda spel, så är Steel Battalion ett av de spel jag skulle överväga att välja. Spelet som blivit mindre känt för sin spelbarhet, och betydligt mer för det extremt stora och lika extremt dyra styrdonet. Över 2000:- får man betala för att få uppleva lite mecha-action, på det sätt det helst ska upplevas. Sittandes i en cockpit med ett gigantiskt kontrollbord med allehanda rattar, spakar, vippor och andra lysande knappar samt givetvis pedaler.

Själva kontrollen består i huvudsak av tre sektioner. Dels den vänstra som består av växellåda samt spak som får den Vertical Tank man förfogar över att röra sig i sidled samt en tumspak man styr överkroppen på mechan med. Sedan finns mittensektionen som innehåller absolut flest funktioner och knappar samt den högra delen som i huvudsak består av det man behöver för att kunna kriga. Kontrollen känns oväntat bra och pedalerna erbjuder stort tryckmotstånd, vilket får den att kännas synnerligen gedigen. Att skruva ihop åbäket görs lätt med de medföljande miniverktygen. Det ska vem som helst kunna klara av, även fast jag, Jonas "tummen-mitt-i-handen" Mäki, fick hjälp av Petter Hegevall som ju är redaktionens egen Martin Timell.

Så hur är spelet nu då? Jag imponeras och gläds av hur skönt innovativt spelet startar med att man måste aktivera alla system och sitter glatt och kopplar på funktioner såsom "Fuel Flow Rate" och "Oxygen Supply System". Själva spelandet är till en början helt hopplöst. Att överhuvudtaget röra sig är en bedrift och jag får kämpa för att ens ta mig ur hangaren för att kunna leverera bly till den lede fi. Varningslampor börjar lysa, sirener ljuda och jag sträcker mig svettigt efter katapultknappen.

Men efter några rejäla rundor kommer allt igång. Till min stora förvåning visar det sig att en majoritet av de runt 40 knapparna i princip är att betrakta som dekorationer och saknar helt betydelse för själva spelandet. Det som från början kändes närmast avskräckande svårt visar sig vara en barnlek. Dock måste jag tillägga att det inte hade varit helt fel med ett träningsuppdrag eller liknande. Som det är nu kastas man verkligen in i hetluften direkt, vilket aldrig varit så svårt som i detta spel.

Överhuvudtaget levererar verkligen Steel Battalion en upplevelse när man fått bukt med hur man ska göra. Att få styra en gigantisk mech har aldrig kunnat göras tidigare med en så realistisk känsla av att man verkligen förfogar över en typisk japansk jätterobot. Jag säger japansk, eftersom sättet man kan göra tjurrusningar med och liknande rörelser oftast fattas i västerländska spel i genren. Jag kan verkligen justera allt och det känns verkligen som att det är upp till mig huruvida det hela ska lyckas eller ej. Känslan av att styra en mech och sitta högt ovan marken är verkligen gjuten. Ta bara en sådan detalj som att musiken i spelet kommer från det burkiga ljudsystemet i den mech man sitter i. Det gör så otroligt mycket för helheten.

Den Vertical Tank man styr över kan naturligtvis modifieras efter eget huvud. Kanske hade jag önskat att man kunnat ställa in lite fler parametrar. Men det som erbjuds nu är ändå klart godkänt och slår de flesta andra spel i genren på fingrarna.

Dock finns några spelmekaniska problem. Dels kan man inte pausa. Många gånger har jag svurit då snoriga ungar plingat på dörren för att sälja skraplotter (för deras klassresa till Malmö) eller någon lokaltidning ringt för att kolla om jag inte vill ha en prenumeration och jag varit tvungen att dö i onödan. Inte förrän jag läste på ett japanskt spelforum kom jag på en lösning för hur man kan få spelet att frysa sig: man river helt enkelt ur sladden ur Xboxen. Då stannar spelet tills man sätter i den igen. Men så ska det naturligtvis inte vara. Dessutom måste jag anmärka negativt på spelets system för missar. Dör man utan att ha skjutit ut sig med katapultstolen, eller om jag gjort det men inte samlat nog med poäng, så tas sparfilen bort. Vips. Alla 23 uppdrag måste spelas om från början. Skitsamma om man var på bana 17.

Själva spelandet känns klockrent, och taktiskt tänkande premieras rejält framför den som vill slänga in sig i hetluften och skjuta vilt omkring sig. Minus för mina lagkamrater som kanske inte alltid är så begåvade som man skulle önska. Grafiken är på topp, även fast en del onödiga popup-effekter förstör lite. Man ser själva krigandet ur den cockpit man sitter i, och det är sannerligen inte ett stort fönster man ser igenom. Det hade varit ett stort minus i ganska precis alla andra spel, men när realism (nåja, så realistiskt 20-meter höga robotar nu är) eftersträvas så passar det istället perfekt. Man sitter verkligen där i en gigantiskt stor skrotgubbe, och man kan faktiskt inte se allt runt omkring då metall ju inte är genomskinligt. Dessvärre tar det hela slut snabbare än man skulle önska. Förvisso finns där flera svårighetsgrader. Men runt två timmar tar det att forcera spelet en gång och se det som finns att se. Lite mer hade man naturligtvis önskat från det antagligen dyraste spelsläppet i Europa någonsin.

Totalt sett är det upplevelsen som trots allt får mig att återkomma till Steel Battalion. Spelet är för kort och onlinestöd borde finnas, där man verkligen kan avgöra vem som är den bäste mechpiloten. Nå, en uppföljare med fler uppdrag samt onlinestöd lär ju vara på väg. Till dess får jag väl nöja mig med att klara spelet varv efter varv i strävan efter att verkligen kunna traktera den jättelika kontrollen. För när Steel Battalion med Live-stöd och en rejäl story kommer, då har vi antagligen det ultimata mechspelet. Tills vidare får man nöja sig med att bara få en jävligt bra mechupplevelse hemma i vardagsrummet. Och det är inte heller så illa. Men värt det höga priset blir det först om man verkligen är ett mechfan. För övriga är det bäst att avstå, så märkvärdigt är faktiskt inte spelet i dagsläget.

Steel BattalionSteel BattalionSteel BattalionSteel Battalion
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Helgjuten känsla, oöverträffat speltillbehör
-
Alldeles för kort
Detta är en annons:
BETA +