Svenska
Gamereactor
recensioner
Inversion

Inversion

Utvecklarna bakom Timeshift är tillbaka med ännu ett spel där de plagierat en av genrens mest populära titlar. I Inversion letar en steroidstinn supersnut efter sin borttappade dotter, allt medan Locust-liknande fiender kryper upp ur marken och äter upp stadens invånare

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Numsi Mumsi Numsi Numsi Mumsi Numsi! Fienderna i Inversion ser på pricken ut som Locust, fienderasen från Gears of War. Men de kallas Lutadore, istället. De bär samma typ av rustningar, de kryper upp ur liknande hål i marken och använder samma typ av rostiga vapen. Den enda egentliga skillnaden är väl att de är betydligt mer intelligensbefriade samt att deras påhittade språk låter som ett gammalt barnprogram. Numsi Mumsi Numsi!

Inversion är en enda stor illaluktande soppa. Ett skamlöst Gears of War-plagiat där det ofta känns som att utvecklarna inte ens brytt sig om att ens försöka fylla sin produkt med någon slags originalitet. Spelmekaniken är en karbonkopia av Epics bastanta tredjepersonskrig. Spelkameran, vapnen, knapplayouten, spelets struktur och banornas uppbyggnad är som saxad ur Gears of War. Det blir nästan pinsamt till slut.

Inversion
Inversion ser nästan exakt ut som Gears of War. Det är dock inte lika snyggt som det fem år gamla Epic-spelet.

Ännu pinsammare är storyn i Inversion och på det sätt som den berättas på. Den inledande mellansekvensen är ful som stryk och handlar om en helt vanlig dag på arbetet för de överdrivet steroidstinna dundersnutarna Davis Russel och Leo Delgado (båda iklädda trumpetjeans). På väg hem för att äta lunch hamnar de mitt i en våldsam skottväxling med en likblek fiende klädd i mörkbruna rustningar som klättrar upp ur stora hål i marken. Lutadore inaverar från underjorden! Man får inte veta hur, var, när eller varför och trots att staden precis invaderats av rysliga ruskprickar med enorma maskingevär reagerar supersnutarna Leo och Russel som om det bara var en helt vanlig dag på arbetet.

Detta är en annons:
Inversion
Det gäller att söka skydd innan man börjar skjuta. Gör man inte det dör David bara av några enstaka skott.

Sen blir det bara värre... och värre. Saber Interactive gör en Tarantino och kastar spelarna fram och tillbaka i storyn. Huvudmotivet är inte att utrota de vrålande, underjordiska fienderna som avser att ta över världen utan att hitta igen Davis borttappade dotter. 90% av alla mellansekvenser handlar om den femåriga dottern och Russels skrikiga stämma medan han konstant uttrycker stor saknad.

Olyckligtvis är röstskådespeleriet så otroligt dåligt att man aldrig (inte för en sekund) känner någon slags medömkan med karaktärerna. Istället väcks en enorm irritation hos mig då Saber inte bara kontrakterat usla skådespelare samt skrivit vidrig dialog, utan även pepprat sönder sitt spel med mängder och åter mängder av bedrövliga filmsekvenser.

Inversion
Banorna är alla bruna eller grå och hela spelvärlden ser ut som den i Gears of War 2.
Detta är en annons:

Rent spelmässigt fungerar Inversion precis som Gears of War. Precis, exakt som Gears of War. Jag menar exakt! Man kan spela igenom det sju timmar långa äventyret på egen hand och låta Leo styras av artificiell intelligens, eller tampas med de vrålande Lutadore-fienderna tillsammans med en kompis. Spelmekaniken och själva upplägget är som sagt kopierat rakt av från Epics spel och för den som någon gång testat något av Gears of War-spelen kommer Inversion att kännas precis hur naturligt som helst.

Och ja, bitvis är det inte alls särskilt dåligt rent spelmässigt, tvärtom. Spelkontrollen är stabil, speltempot helt okej och cover-mekaniken fungerar väl. Russel kan kasta sig mellan olika skydd genom att endast använda A-knappen och det handlar alltid om att placera sig i skyddad position innan man sticker upp geväret och öppnar eld. Under äventyrets senare halva snubblar supersnutarna över fiendegubbarnas specialvapen vilket möjliggör manipulering av spelvärldens gravitation.

Inversion
1250 gånger under äventyrets gång sker detta. Leo och David måste öppna en stängd dörr/port och du måste panikdöda X-knappen för att komma vidare. Fantasilöst och sinnessjukt enformigt.

Den här biten lät dock betydligt fräsigare på papper än vad den är i själva spelet. Under vissa förutbestämda kapitel på några av de senare banorna kan Davis skjuta på en viss markör för att förändra gravitation och därmed använda såväl väggar- och tak som golv. Det finns också kapitel där man frigör sig från allt vad gravitation heter och helt enkelt bara flyter omkring i luften. Under dessa banor måste Russel kasta sig mellan olika stenblock som svävar planlöst i luften.

Ett mer frustrerande spelmoment är svårt att hitta, dels eftersom mekaniken som möjliggör gravitationshoppen mellan de olika stenarna känns bångstyrigt chansartad och klumpig men även eftersom det ibland dyker upp fiender som från skyddad position beskjuter de båda supersnutarna medan man själv bara flyter omkring likt en jeansklädd heliumballong.

Inversion
Under spelets andra halva kan man påverka gravitationen och använda husväggar som golv.

När det gäller det audiovisuella är Inversion förvånansvärt snyggt för att vara en ganska slaskig kopia. Saber Interactives egenutvecklade grafikmotor är kraftfull och såväl ljuseffekter som skärmuppdatering och texturer imponerar. Det är snarare ljudet som håller samma låga kvalitet som spelets horribla story samt mellansekvenser. Musiken är tjatig, röstskådespeleriet är (som sagt) helt värdelöst och miljöljuden känns ihåliga och platta.

Inversion är en av de mest skamlösa kopiorna jag spelat på senare år. Saber hymlar inte för en sekund med att de inte bara hämtat en gnutta inspiration från Gears of War utan stulit såväl spelmekaniken, upplägget, strukturen, designen och tonen från Epics bombastiska spelserie. I grunden hittar vi en ganska stabil spelbarhet i Sabers senaste men bristen på originalitet, den fruktansvärda storyn samt de urkorkade fienderna gör att betyget ändå inte når gränsen för godkänt.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Snygg grafik, läckra rökeffekter, god miljövariation
-
Vidrig design, usel dialog, hopplös story, urdumma fiender
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Det är såklart svårt att se förbi det faktum att Saber kopierat Gears of War rakt av. Inversion är ett plagiat, inget annat. Ett av de mest fantasilösa plagiaten jag spelat sedan Great Giana Sisters regerade bandstationen till min Commodore 64. Men även om Inversion hämtar alla sina idéer från Epics spel är det ändå underhållande, åtminstone bitvis. Spelkontrollen är tight och eldstriderna är varierade. Gravitationsmomenten och de jämnbruna texturerna drar ned betyget tyvärr och mellansekvenserna ska vi inte ens tala om. 5/10

Medlemsrecensioner

  • AG Jati
    Äntligen får jag chansen att spela ett spel som inte vill ta sig själv seriöst då det handlar om story, fiender, karaktärer eller miljöer!... 7/10
  • SpamKnugen
    Efter min senaste recension tänkte jag att jag skulle ta något som verkade dåligt och recensera det för att hej, man kan inte njuta av solsken... 5/10

Relaterade texter

InversionScore

Inversion

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Utvecklarna bakom Timeshift är tillbaka med ännu ett spel där de plagierat en av genrens mest populära titlar. Petter har sågat



Loading next content