Urban Reign

Vid premiären av Playstation visades en video på The Bouncer upp, där hjältarna slogs i en bar där både stolar och övrig inredning trillade i backen allt eftersom striden fortgick. Det färdiga spelet blev en mer klinisk historia, men Urban Reign bjuder faktiskt, smått försenat, på en liknande spelkänsla.

Den hårde och tyste antihjälten Brad Hawk anländer till en nergången stad för att rensa upp bland slöddret. Det hade kunnat bli ännu en pinsam gangsta-wannabe i stil med 50 Cent eller Beat Down men Namco har skickligt styrt undan och istället skrivit en enkel men klassisk historia som hade passat i vilken Jackie Chan-rulle som helst. Brad har blivit inbjuden av en dam med okända men förmodat ädla syften (ingen av huvudpersonerna är djup nog att bjuda på några obehagliga överraskningar) för att till en början undersöka en kidnappning och sedan ta sig an korruptionen, allt med nävarna som övertalningsmedel. Det är ingen risk att manuset får någon Oscar-nominering, men å andra sidan är det ungefär lika oväsentligt som specialeffekter i en jane Austen-film. Färden går genom 100 korta uppdrag fördelade över staden, där ett par fula typer ska spöas upp i varje. Hela tiden introduceras nya ansikten som antingen kan rekryteras (vid lite stryk, så klart) eller helt enkelt jagas ut ur staden.

Det som gör Urban Reign riktigt kul trots det tråkiga upplägget och det faktum att Brad är en gråsten i mänsklig skepnad är spelmotorn som närmast kan beksrivas som en blandning av Tekken och Def Jam. Det finns massvis med kreativa sätt att besegra sina motståndare medelst nävar, fötter eller diverse tillhyggen. Brad är en flexibel typ som både kan utdela rejäla knogmackor, göra brutala wrestlingkast och springa upp på väggar och därifrån stamphoppa på en rad fiender som vilken superninja som helst. Mike Tyson, Hulk Hogan och Ryu Hayabusa i samma person liksom, Jonas skulle älska honom. Just det faktum att omgivningen går att ha sönder innebär en del taktik. I en lagerlokal finns exempelvis en massa hyllor som inledningsvis innebär täckta flanker, tills någon ramlar och har sönder dem alltså. Det finns också en rad olika vapen, allt från plankor och knivar till brandyxor och wu shu-svärd. Varje vapen har sitt användningsområde och det är minst sagt nervöst att obeväpnad ge sig på en jätte till karl beväpnad med sagda yxa.

Ännu mer varierat blir det när du får tag på medhjälpare som du kan ta med dig på dina uppdrag, var och en med en unik stil och personlighet. Capoeira, tae kwon do, wrestling och kung fu, stilarna känns igen från Tekken, även om designen aldrig är lika detaljerad. Men hela tiden är kontrollen smidig och intuitiv. Samarbetet med den datorstyrda kompisen fungerar bra och det är djupt tillfredsställande att ropa på capoeira-polaren Chris, hiva upp den sista skurken i luften och sedan se Chris ta sats på mitt knä, hoppa upp och sätta en snygg spark i solar plexus. Fysik och realism är lika lyckligt frånvarande som i Tekken.

Utöver ensparläget, som man i trogen Namco-anda måste spela genom för att låsa upp karaktärer till flerspelarläget, finns några ganska påkostade alternativ. Det går att spela fyra spelare mot varandra eller i lag, där de kreativa kasten kan utnyttjas till fullo. Varenda karaktär i hela spelet går att använda, inklusive horderna av dumma dussin-gubbar, och som extra bonus bjuder Namco på Tekken-klassikerna Paul Phoenix och Marshall Law som använder sina välkända stilar. När man väljer att spela Challenge-läget får det hela drag av vanliga fightingspel och det är inte utan att jag tycker att det är roligare att slåss mot Paul så här än i Tekken 5.

Det hela är ett gediget och roligt spel som dock tar slut riktigt fort om du inte har kompisar att spela med - handlingen är överstökad på drygt två timmar. Det är hyfsat snyggt och smidigt, musiken gör sitt jobb utan att märkas och skådespelarna är faktiskt inte särskilt dåliga. Egentligen utmärker sig inte spelet för något annat än sin trevliga blandning av Tekken-känsla och gamla hederliga beat'em up. Men det är tillräckligt kul att bara dela ut stryk på kreativa sätt för att jag ska återvända till Urban Reign ett par gånger till.

(Urban Reign släpps den 3:e februari)