Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

KINGDOM HEARTS 3D: DREAM DROP DISTANCE

Kingdom Hearts-serien firar tio år med sitt femte spinoff-spel. Har Square-Enix och Disneyblandningen något nytt i påsen eller är det samma gamla skåpmat? Viktor har spelat


Tio år. Tio sabla år. Så länge har den här spelserien funnits. Ändå har vi bara fått se två spel i huvudserien. Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance markerar nu det sjunde spelet totalt och det femte spinoff-spelet släppt till de bärbara konsolerna. Törs jag säga att vi har väntat länge nog nu på den faktiska fortsättningen?

På förhand utlovade spelseriens ständige husbonde, Testuya Nomura, att Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance skulle ge en glimt av vad Kingdom Hearts III skulle bli både rent spelmässigt som storymässigt.

Nyckelordet i den här uttalandet är "glimt".

Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance
Att kalla Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance för "snyggt" vore att ljuga. I själva verket är det "jättesnyggt".
Detta är en annons:

För Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance är ännu ett i ledet av Square-Enix spår av brödsmulor som spelare nu följt i tio år för att få svar på sina frågor. Det är ett bra spel, men ett där spelserien medvetet fortsätter trampa vatten i väntan på den snart ihjällängtade officiella tredje delen i sagan om Sora, Kairi, Riku, Musse, Kalle och Långben.

Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance utspelar sig efter händelserna i Kingdom Hearts Re:coded och historien centreras kring Sora och Rikus "Mark of Mastery", ett test för de med starkt hjärta som valts ut av "The Keyblade" att bli dess mästare. Alltså samma upplägg som gällde för Terra, Aqua och Ventus i prequelspelet Kingdom Hearts: Birth by Sleep.

Detta är en annons:

En god anledning som någon, antar jag, för seriens hjältar att ge sig ut på ännu ett cameo-strösslat äventyr i den märkliga hybridvärlden av Disneys och Square Enix figurer och platser. Även om det förstås känns att Tetsuya Nomura drygar ut tiden med att återanvända platser och karaktärer från tidigare spel. Historien är en berg och dal-bana med otroliga toppar och vedervärdiga bottnar. Växelvis fantastiskt som förfärligt. Ofta är manuset en enda röra. Även om jag anser mig själv insatt i serien går det liksom inte att undvika att det stundom är ganska slarvigt berättat och rentav ovänligt mot nybörjare som kommer behöva lägga pussel långt efter sluttexterna.

Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance
The World Ends With You! The World Ends With You!! Snälla säg att detta är en teaser för ett nytt The World Ends With You!!!

Men samtidigt, så finns något där. En X-faktor som alltid varit i centrum för den här spelserien. En djupt sittande krok som gör att vi bara måste få veta mer, som gör att vi intresserar oss för den här bisarra världen och alla dess karaktärers öden. Som blandar glada Disneyfigurer med mörk ångest och naivt breda teman som vänskap, uppväxt, gott och ont på ett sätt som är alltigenom oemotståndligt. Det är bara så synd att den rör sig framåt likt en mördarsnigel över en gigantisk gräsmatta.

Dream Drop Distance är helt och hållet Sora och Rikus spel. Snabbt blir de förpassade till olika parallella versioner av samma värld, vilket gör att de inte kan samarbeta. Istället spelar du med en karaktär i taget och utforskar dennes äventyr. Ett smart litet drop-system ser sedan till att du byter lagom ofta mellan karaktärerna så att den ena inte hamnar för mycket på efterkälken, utan att för den sakens skull strängt regissera när du ska spela som vem.

Utöver drop-systemet tillkommer också det nya "flowmotion"-systemet som kan användas i strider såväl som plattformsdelar. Flowmotion-läget aktiveras genom att du använder omgivningen i spelet, slänger dig runt en lyktstolpe, studsar av mot en vägg, cirklar runt en stor fiende med mera. Detta gör att Sora och Riku kan röra sig över stora sträckor på extremt kort tid, samt använda en rad olika specialattacker.

Freeflow är lite bråkigt rent spelkontrollmässigt men samtidigt spattigt och roligt på ett väldigt behagligt sätt. Ett kontrollerat kaos som du gärna kastar dig in i med hopp om att en dag kunna bemästra det. Det förvandlar striderna till snabba diskurser i improvisation och reflexer på ett sätt som slår ihjäl spelseriens sedvanliga knappmosande. Mycket välkommet!

Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance
Gotta catch, errr brew, 'em all!

Den andra stora nyheten och själva anledningen till att Square-Enix verkar ha pumpat ut den här uppföljaren är Dream Eaters. Gulliga drömvarelser som kommer i två kategorier Nightmare och Spirit. Nightmare-varelserna slåss du mot medan du kan få hjälp av Spirit Dream Eatersen. Yesbox, Kingdom Hearts har gjort en Final Fantasy XIII-2 och blivit Pokémon.

Du samlar ingredienser, kokar nya magiska monster, använder dem för specialattacker i striderna och gullar med dem med hjälp av spelets medföljande AR-kort. Det är inte utan att man häpnar. Vips så har Square Enix bäddat för en helt ny marknad av gosedjur och spinoff-produkter för de snuttiga mardrömsvarelserna.

Jag skulle visserligen kunna vara cynisk och sur kring det hela, men sanningen är att jag inte ens orkar bli arg. Den här typen av feature-soppa är ändå ganska vanlig vid det här laget och är dessutom riktigt bra genomfört i Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance. Jag har inget emot att Kalle och Långben är på avbytarbänken den här gången. Att leta efter monsterrecept och kombinera dem för absurda specialattacker är alldeles utmärkt roligt.

Vad gäller grafiken i spelet är Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance nästan äckligt snyggt, till och med för att vara ett 3DS-spel. Stundtals känns det som att Square Enix duschar mig med pengar där jag går omkring bland alla superdetaljerade och färgsprakande karaktärsmodeller. Bilduppdateringen porlar därtill likt en vårbäck även i de mest krigshärjade striderna där magi och specialattacker regnar likt hagel. 3D-effekten används också snyggt och i lagom mängd, även om de kan uppstå problem när seriens ökänt bråkiga spelkamera börjar trolla.

Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance
"Så här många spinoffs är det kvar innan vi släpper Kingdom Hearts III."

På ljudavdelningen är det desto mer ojämnt. Musiken håller seriens höga klass och bjuder på en utsökt blandning av nya kompositioner och uppdaterade klassiker, medan röstskådespeleriet är lite överallt rent kvalitetsmässigt. Något som blir extra jobbigt eftersom manuset som sagt har en ganska luftig och naiv ton som lätt kan framstå som idiotisk. Det stora problemet är egentligen Soras röst där Haley Joel Osment gör sin bästa Haley Joel Osment 13 år gammal-imitation. Resultatet är en smula plågsamt. Den rena mängden röstskådespeleri som lagts in i spelet är däremot inget mindre än imponerande. Pengadusch var det.

Allt som allt är Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance ytterligare ett spel i serien som trampar på stället på det stora hela, men likväl ser till att bjuda på tillräckligt många nya spelmässiga nyheter för att spelarna skall känna sig manade till att köpa det. Det är en utstuderad mjölkning från Square Enix sida som jag motvilligt måste säga går hem hos mig den här gången, och som gör att spelet landar mellan det smått fantastiska Kingdom Hearts: Birth by Sleep och det ganska ruttna Re:coded.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Kul nytt system för strid och plattformande, Dream Eaters, snyggt som stryk, långt äventyr
-
Rörigt manus, ojämnt röstskådespel, bråkig spelkamera
Detta är en annons: