Under sisådär tjugofem års tid har peppen vid varje öppnande av ett nytt Mariospels kartong varit lika påtaglig för min del. Det handlar inte bara om nostalgi, har jag insett. Utan framförallt om kvalitet. Det tycks finnas en lag inristad i sten hos alla Nintendos Mario-ansvariga studios: inget slarv med Mario. Är det en tjock rörmokare i huvudrollen gör man inte ett halvdant jobb. Och New Super Mario Bros. 2 är långt, långt från halvdant.
Prinsessan är kidnappad, svampar gör oss större och upplägget är precis som vi är vana med. Mario väljer bana efter bana i (inledningsvis) 6 olika världar, besöker is- och eldbanor, plattar till fiender och besegrar minibossar, större bossar och slutligen - spoiler spoiler - en taggig sköldpaddsboss vid namn Bowser. Det är långt ifrån något överraskande. Men det är lekfullt, inbjudande och kantat av kvalitet rakt igenom.
Det som dock är tänkt att göra New Super Mario Bros. 2 unikt är en fixering vid mynt och guld som Mario tycks ha dragit på sig sedan sist. Det där trivsamma plingljudet vi hört vid jämna mellanrum sedan 1986 ringer nu mer eller mindre konstant i öronen, tack vare (eller är det "på grund av"?) några nya spelmässiga tillägg.
När Mario kickar iväg ett guldfärgat Koopa-skal, till exempel, lämnar det ett en svans av guldmynt efter sig. Drar Mario på sig det smått absurda Prize Block-blocket över huvudet spottar detta ur sig mynt medans vi rusar vidare. Hammarbröderna sylar iväg slantar, här finns mynt-POW-block, myntskapande eldblommor och till och med lite extraväxel vid checkpoints för att vi inte ska glömma bort vår nya roll som virtuell Midas.
Till en början är den här giriga, Wario-doftande gimmicken rätt kul. Jag får sköna nostalgivibbar och tankarna går till den där miniborgen i Super Mario Bros 3:s sjunde värld, där ett enormt rum med block kunde förvandlas till en gigantisk skattkammare, för den som hittade det gömda P-blocket. Men... jag kan aldrig spendera slantarna på något, och jag lockas aldrig spela om banorna för att roffa åt mig mer mynt. Det ultimata målet, en miljon slantar, blir för mig inte synonymt med motivation. Tvärtom så börjar gradvis ett annat ord allt snabbare dansa runt i mitt huvud.
Inflation.
Inte bara på grund av hur de ständiga slantarna känns allt mer meningslösa, utan även vad gäller hela Mario-serien. Jag kan ta att Mario frilansar som tennisproffs, OS-deltagare och partyfixare i otaliga titlar på sidan om, men i huvudserien av spel - de två- och tredimensionella plattformstitlarna - förväntar jag mig mindre karbonpapper än så här. Med New Super Mario Bros och New Super Mario Bros Wii i ryggen och kommande New Super Mario Bros. U vid horisonten känns New Super Mario Bros. 2 som en rätt ointressant mellantitel, och långt från de mer vågade och lyckade greppen i Super Mario 3D Land.
Men visst. Om du inte testat nämnda titlar, eller bara nöjer dig med mer av allt, kan du lägga till hur många betygspinnar du vill på din egen skala. Nintendo har kanske inte varit så originella denna gång, men i grunden finns här samma gedigna bygge. Här finns samma gamla hyperexakta spelkontroll, trallvänliga musik och svårefterhärmeliga karaktärscharm.
Det ser bra ut, också. Som vanligt lägger Nintendo krutet på charmiga animationer, sköna färgskalor och varierade karaktärsmodeller istället för att drämma till med knivskarp Rayman Origins Vita-grafik. Det blir som sagt mycket guld också, och det är kul att se hur klassiska fiender verkligen glimmar i sina nya 24-karatskläder. 3D-effekterna skiner inte lika mycket som i Super Mario 3D Land, men är definitivt genomarbetade.
Du kan för övrigt också sparka igång ett samarbetsläge och hoppa genom de charmiga banorna med en vän i Luigikläder - förutsatt att ni har varsitt exemplar av spelet, och sitter i samma rum. Delad Svamprikeglädje är alltid dubbel Svamprikeglädje, men förutom chansen att kunna samla fler mynt ska du inte vänta dig några snillrika co-op-moment som i New Super Mario Bros. Wii.
Betyget landar på en stark sjua och hade Nintendo bara gett Mario lite mer karaktär, och mig ett några timmar längre äventyr, hade det fått en pinne till. Jag tar helt enkelt New Super Mario Bros. 2 för vad det är, ett bra plattformsspel som om inte annat lär få fart på 3DS-försäljningen och kratta för ännu fler trivsamma visiter i Svampriket.