Sleeping Dogs

Det måste vara jobbigt att heta Activision just nu. Efter två förseningar valde man att lägga ned utvecklingen av True Crime: Hong Kong. Orsaken var att spelet redan hade kostat för mycket och utgivaren ansåg inte att det höll tillräckligt hög kvalitet. Miljontals dollar rätt ned i sjön, med andra ord.

Men United Front Games hade, lyckligtvis, aldrig sålt de kreativa rättigheterna till sitt ambitiösa actionepos. Det enda som Activision ägde av True Crime: Hong Kong var namnet. Ett halvår senare stod det klart att Square Enix köpt rättigheterna till United Fronts spel och att namnet bytts från True Crime till Sleeping Dogs.

Ett drygt år senare sitter jag här tillsammans med recensionsversionen (Playstation 3) och imponeras av såväl atmosfären som berättandet, det djupa och utmanande spelsystemet samt alla tusentals detaljer som Sleeping Dogs innehåller. Activision lade ned ett spel som enligt mig är en solklar köprekommendation och ett helgjuten historia om lojalitet, ära, respekt och heder.

Det måste kännas jobbigt.

Sleeping Dogs börjar med en knarkuppgörelse gangsters emellan som går snett. Säljaren mördar kallblodigt en förbipasserande hamnvakt och på ett par sekunder har polisen omringat området. Huvudpersonen Wei Shen grips av polisen och slängs in i ett förhörsrum. Minuterna senare avslöjas det att han arbetar som polis under täckmantel för att nästla sig in i den kinesiska maffians näste och krossa deras knarkhandel från insidan. Detta är början på en våldsam och framförallt innehållsrik historia om krig i den undre världen, korruption, moral, lojalitet och organiserad brottslighet.

Precis som Grand Theft Auto-spelen är Sleeping Dogs baserat på en öppen spelvärld där spelaren själv kan välja vad han vill göra härnäst. Wei Shen börjar som en enkel småskurk och måste sedan arbeta sig upp genom att utföra hundratalet olika uppdrag. Dessa kretsar i början nästan enbart kring slagsmål. Man ombeds åka runt till olika platser i Hong Kong och dänga upp diverse rivaliserande gäng samt käftiga samarbetspartners.

Precis som i tidigare True Crime-spel är en betydande del av spelmekaniken i Sleeping Dogs inriktad på slagsmål. Wei kan utföra en hel rad olika manövrar och är betydligt skickligare på att smiska käft än såväl Niko Bellic som Rico Rodriguez och Cole MacGrath. Ju längre in i äventyret man kommer, desto mindre stryk delas ut och desto fler kulor avfyras. Hoppsparkar byts ut mot kulspruteeld och rassliga 80-talsmotorcyklar mot lyxiga sportbilar.

En sak som Sleeping Dogs lyckas förbluffande väl med är atmosfären i spelstaden, samt känslan av att man hela tiden klättrar i rang inom maffian. Hong Kong är en levande, dynamisk och vibrerande spelvärld som erbjuder stor variation och massor av ofrivillig komik. Jag körde av misstag över en farbror under min första spelsession. Efter en dryg minut dök ambulansen upp för att rädda den blödande civilisten. Jag stal då ambulansen och mejade ned såväl den skadade farbrorn som de hojtande sjukvårdarna. Polisen anlände bara några sekunder senare till olycksplatsen men började jaga fel person, mannen som under tiden passat på att stjäla den bil som jag använde för att sladda över den nu avlidne farbrorn med. Stor humor följde då jag på avstånd bevittnade hela händelsen från min stulna ambulans.

Detta är bara ett av många exempel på hur levande och framförallt händelserik Sleeping Dogs spelvärld är. Till skillnad från Just Cause 2, Grand Theft Auto IV eller andra spel av sandlådetyp lyckas Sleeping Dogs väldigt väl med att blanda cover-baserade eldstrider med hårdhänt handgemäng. Båda delarna fungerar utmärkt och man känner sig sällan så cool som när man skjuter vilt mot ett gäng anstormande skurkar, för att sekunden senare kasta hagelbrakaren åt sidan och leverera ett gäng furiösa hoppsparkar mot de skadeskjutna ruskprickarna.

En annan del av Sleeping Dogs som särskiljer spelet från genrekonkurrenterna är det faktum att storyn skapar en spänning som lyckades hålla mig högintresserad i 25 timmar. Wei slits mellan arbetet som snut och hans roll inom den kinesiska maffian. Han balanserar på gränsen till att vara kriminell och plågas av sin roll. Det är ett stilfullt om ändå välbekant sätt att berätta en actionhistoria på som verkligen fungerar.

En anledning till varför jag bryr mig om vad som händer Wei och investerar tid, kraft och tålamod i att klättra i rang inom maffian, är det smarta och snyggt utformade uppdateringssystem som United Front inkluderat i spelet. Precis som i Saints Row: The Third belönas man efter varje avslutat uppdrag med erfarenhetspoäng som man sedan, i bästa rollspelsanda, får distribuera ut enligt egna önskemål. Man kan exempelvis se till så att Wei blir snabbare på att ladda om sin kulspruta eller fixa så att han blir snabbare på att blockera fiendernas hoppkickar. Detta ger spelet ett extra lager av välkommet djup och är absolut något som borde bli standard i fler spel av den här typen.

När det gäller den tekniska biten är Sleeping Dogs välgjort. Det finns förvisso delar som lämnar en del att önska (ibland laddar texturerna lite väl långsamt) men överlag är staden och dess invånare snyggt gjorda, belysningen och den välbalanserade dygnsrytmen imponerande och laddningstiderna förbluffande korta. Det finns massor och massor av härlig atmosfär i United Front Games version av Hong Kong och det är lätt att fastna i meningslösa moment som att försöka sno en polisbil och köra ifrån snuten - precis som i Grand Theft Auto IV.

När det kommer till minuskontot existerar det bara ett fåtal mindre viktiga punkter som jag verkligen stört mig på. Spelkameran under fordonspartierna, speciellt när man gränslar en motorcykel, är ibland onödigt bökig. Det existerar också en viss obalans i spelets svårighetsgrad, inte minst under de första tre timmarna. Uppdragen är relativt enkla fram till den punkt då man måste ta sig an sju stycken skrikande hejdukar och spöa dem alla med händerna. Det fanns uppdrag som jag tvingades spela om tio gånger eftersom jag blev nedslagen, nedslagen, nedslagen och nedslagen.

Sleeping Dogs är trots smärre irritationsmoment gällande svårighetsgraden en klockren actionöverraskning som känns betydligt mer polerad än vad spel av den här typen vanligtvis gör. Årets hittills bästa överraskning innehåller en kinesisk supersnut, sidenkalsonger, hagelgevär och rundsparkar.